Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 27. 2 juli 1930 - A. Gierow: Katekesstrid - katekesfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 27
vad det är som skett, bör först
bemärkas och understrykas, att icke ett enda
ord i själva under visningsplanen
ändrats. Justeringarna avse enbart de till
planen anknutna metodiska
anvisningarna och beröra tre punkter i dessa.
I anvisning nr 5 (om vad som till
ordagrant inlärande får föreläggas
barnen) har till den ursprungliga
bestämmelsen: »ett begränsat antal viktigare,
för barnen lättfattliga, bibelspråk - i
enstaka fall något kort
sammanhängande stycke ur bibeln - samt valda
psalmverser eller korta psalmer» nu
fogats »ett mindre antal korta, till såväl
innehåll som förrn, för barnen
lättillgängliga stycken eller minnesord,
hämtade ur Luthers lilla katekes eller den
kristna kyrkans klassiska litteratur i
övrigt».
Anvisning nr 12 har i den mån
justerats, att föreskriften, att
undervisningen i kristen tros- och livsåskådning
så skall »anordnas, att den ej påkallar
användning av någon särskild lärobok»,
i anslutning till en kungl, kungörelse
1921 och de grundsatser, som äro
uttalade redan i statsrådsprotokollet den 5
november 1920, har utgått och i
överensstämmelse med samma protokoll
erhållit den komplettering, att
ifrågavarande undervisning skall anknyta icke
blott till Jesu bergspredikan, utan ock
»till Jesu förkunnelse i övrigt».
Jag erinrar om att det nämnda
statsrådsprotokollet avsåg pristävlan
beträffande handledning för lärare vid denna
undervisning. Detta hade för övrigt gått
åtskilligt längre och därutöver
medtagit som källor dels »de religiösa och
sedliga lärdomar barnen vid läsningen av
den heliga skrift tidigare inhämtat»
dels ock »innehållet av Luthers lilla
katekes ––––, i den mån detta kunde
vara ägnat att på ett för barnen
lämpligt sätt belysa innehållet och
utvecklingen av den kristna tros- och
livsåskådningen». Man hade mycket snart
kommit underfund med de svårigheter,
som lågo i uppgiften att bygga denna
undervisning enbart på den på
paradoxer rika bergspredikan, och av vilkas
allvar den av k. m: t för denna
pristävlan tillsatta granskningsnämnden
fick en mycket står känning.
Punkt 15 i anvisningarna har nu
erhållit en mot denna förändring
svarande överarbetning. Luthers lilla katekes
skall fortfarande läsas »till belysning
av Luthers religiösa och sedliga
uppfattning och hans sätt att
sammanfattande, framställa kristendomens
huvudstycken». Detta kursmoment skall
fortfarande till behandling upptagas först
efter den till Jesu bergspredikan
anknutna .sammanfattningen.
Katekesstyckena f å sålunda icke utgöra grundvalen
för denna sammanfattning. Däremot
har försvunnit det omtvistade förbudet
mot att göra lilla katekesen till föremål
för utanläsning eller lägga den till
grund för någon förnyad
sammanfattning eller" utförligare behandling och
har tillagts en hänvisning till vad som
i punkt 5 blivit sagt angående
ordagrant inlärande, vilken hänvisning
torde vara tillräcklig som korrektiv mot
missbruk.
Vad innehålla alltså dessa
förändringar i anvisningarna?
Först och främst ingalunda något
tvång att införa katekesläsning utöver
vad undervisningsplanen redan förut
innehållit om aktstyckets användning
som historiskt dokument, men väl en
möjlighet till ett ytterst begränsat bruk
av detsamma i enlighet med den praxis,
som utbildat sig, och som avsatt för
alla och envar synliga spår i de
framkomna och vederbörligen godkända
läroböckerna i kristen tros- och
livsåskådning, vilka läroböcker nästan alla
medtagit större eller mindre partier av
Luthers lilla katekes, och enligt de
principer, vilka fastslagits redan i det ovan
omnämnda och citerade
statsrådsprotokollet.
Om verkligen någon skulle önska
utanläsning av hela lilla katekesen i
folkskolan, så torde detta stanna vid en
from önskan redan av det skäl, att den
tid, som med hänsyn till timplanen och
ämnets övriga grenar skulle kunna
göras disponibel för ändamålet, är
alldeles otillräcklig för detsamma. För
övrigt torde näppeligen någon i ansvarig
ställning på allvar vilja påyrka något
dylikt. Som helhet lämpar sig Luthers
lilla katekes icke att vara lärobok i
folkskolan, varken till utanläsning eller som
grundval för undervisning i vår tids
kristna tros- och livsåskådning. Sådana
hänförda och starka förkämpar för
densamma som ärkebiskop Söderblom,
vilken dock har klar blick för bokens
brister (se kap. X i hans glänsande
festskrift Martin Luthers lilla katekes
1929) och biskop Stadener ha själva i
sina högt skattade läroböcker, avsedda
närmast för konfirmandstadiet, ej ens
tagit med katekesen i dess helhet, utan
utelämnat väsentliga stycken därav och
ha alltså än mindre förutsatt, att de
skola läsas utantill.
Vilka katekesstycken eller minnesord,
som få inläras utantill, måste
naturligtvis avgöras av samma vederbörande, som
bestämma, vilka bibelställen och
psalmverser, som böra inläras - enligt
ecklesiastikministerns förklaring i riksdagen.
Måhända skulle det dock hava verkat
lugnande på den upprörda stämningen,
om någon form kunnat finnas, i vilken
allmän vägledning lämnades utan att
vara bindande.
Vad som nu enligt den nya
katekesförordningen får göras till föremål för
utanläsning, inskränker sig, som sagt,
till ett mindre antal korta, till såväl
innehåll som form för barnen
lättillgängliga stycken och minnesord ur
katekesen eller kyrkans klassiska litteratur.
Utan vidare falla sålunda enligt
’båda dessa principer förklaringarna till
de tre trosartiklarna utanför ramen. De
utgöra de tre längsta styckena och tor-
de dessutom tillhöra de till såväl form
som innehåll för barnen minst
lättillgängliga. Det sistnämnda gäller ock
samtliga stycken i utvecklingen av
fjärde och femte huvudstyckena. I viss mån
kan detsamma sägas om Luthers
förklaringar till tredje huvudstycket med
undantag för den härliga, sant
evangeliska utvecklingen av inledningsorden,
vilken kan och bör inläras. För övrigt ter
det sig för mig som ett helgerån att
plocka sönder något så sublimt som
Herrens bön genom pedagogiska
analyser.
Vända vi oss så till första
huvudstycket, torde till en början böra bortskalas
slutorden jämte dithörande förklaring
dels på grund av deras ohistoriska
placering (de s. k. slutorden tillhöra
enligt sitt historiska sammanhang, som
bekant, icke »alla dessa bud», utan det av
Luther förbigångna bildförbudet), dels
och framför allt på grund av deras
religiöst etiska innehåll. Förklaringarna till
nionde och tionde buden torde heller
icke inbjuda till memorering. Vad
utvecklingen till andra budet angår, är
den med sitt tal om missbruk av Guds
namn bl. a. till onda önskningar och
vidskepelse knappast lämplig att ordagrant
och i sin helhet inskärpas hos vår tids
barn. Tvekan kan möjligen i vissa
avseenden råda beträffande tredje (Luthers
styckande av budet: sex dagar skall du
arbeta och hans förbigående av de
givande sociala synpunkterna) och i
någon mån beträffande fjärde och sjätte
budens förklaringar. Däremot ägna sig
- utom det anförda stycket under
inledningsorden till Fader vår - de
första, femte, sjunde och åttonde budens
utläggningar enligt mitt förmenande
synnerligen väl till att genom
utanläsning inpräglas och torde i detta
avseende icke bereda några svårigheter.
Ett lösryckt minnesord ur katekesen
erbjuder sig i fjärde huvudstycket: »Där
syndernas förlåtelse är, där är ock liv
och salighet». Ett annat törhända i
andra artikelns utveckling: »–––-jag
skall vara hans egen, bliva och leva
under honom i hans rike och tjäna
honom i evig rättfärdighet, oskuld och
salighet.»
Lilla katekesens textord inhämtas ju
som förut i sin naturliga miljö, i
bibeltexterna. Med den apostoliska
trosbekännelsen formera barnen bekantskap i
samband med framställningen om
gudstjänsten.
Bland stycken och minnesord ur
kyrkans klassiska litteratur, i vilket
avseende jag hänvisar till den av mig m.
fi. utgivna läseboken för folkskolan:
Kyrkohistoriska urkunder och
skildringar, skulle jag förslagsvis vilja
anföra Augustinus7 ord: »Du har skapat
oss till dig» etc., de två huvudteserna
i Luthers En kristen människas frihet
och de första orden i fjärde artikeln
av Augsburgska bekännelsen. I det ena
som det andra fallet kunna ju mening-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
