Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 28. 9 juli 1930 - Gustav Storgård: För 50 år sedan - Carl Lidman: Från vår förenings första år. Några personliga intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 28
Den gatale’ skolveteraften, f.
folkskolläraren IV Ar Ekström, »Häiåplingen
på Stjernvik», fader till prosten
Gunnar Ekström i Falun, vår också. med.
Han erinrad^ om den stund, då f or 19
år .sedan på inbjudan av prosten
Bobson, kantor S. Rosenberg och honom
själv det, enligt vad han yttrade,
första skollärarmötet i Sverige hölls i
huvudstaden. Mycket hade sedan dess
förändrats beträffande folkbildningen,
men ännu tarvades många reformer.
Bland annat framhöll talaren behovet
av en lärobok i kristendom, som ej vore
uppställd i frågeform, utan sådan, att
folkets barn kunde få kärlek till den.
Talaren slöt med att höja sitt glas för
ljus, sanning och lagbunden frihet.
På andra sidan vattnet strålade ljusen
från Hasselbacken. Här hade samlats
omkring 2,600 gäster, därav 2,000
främlingar. Det fjärde nordiska mötets
ordförande, landshövding Axel Bergström,
utbringade här en skål för monarkerna
över de nationer, vilkas medlemmar
deltagit i mötet, varefter överståthållaren
friherre af Ugglas utbragte skålen för
mötets deltagare. Professor Fritiof
Holmgren besteg därpå talarstolen:
Se det är lärarens uppgift att visa de
unge alla de vägar och stigar, som leda till
Rom, till bildningens kungastad. Kanske
finnes där någon bland dem, som passar för
den späda foten att vandra på. Ty
vandra skola barnen och icke forslas l
bärstol. - - - Lären honom arbetets svåra
konst och arbetets glädje, njutningen av en
övervunnen svårighet. Den dag kan komma,
då han måste äntra på såpad mast, iöke för
att under hopens jubel vinna ett segerpris
utan kanske för att under ensamhet och
tystnad finna allenast en torftig beta TJröd.
Långt efter midnatt fortsatte
festerna, på Mosebacke folkskollärarnas, på
Hasselbacken de övriga svenska
mötesdeltagarnas jämte de utländska
gästerna.
Den 13 augusti klockan 9 på
morgonen sammanträdde ånyo
ombudsförsamlingen å Vetenskapsakademiens hörsal.
Stadgar antogos och styrelse valdes.
Sveriges allmänna folkskollärarförening
var bildad.
Gustav Storgård.
Teckna bidrag till
S. A. F:s
jubileumsfond!
Från yår förenings första år.
Några personliga intryck.
Min första bekantskap, med Sveriges
allmänna folkskollärarefÖ/ening
daterar sig från år 1883, då jag som
nybliven lärare började min tjänstgöring
vid Stockholms folkskolor. Jag hade då
förmånen lära känna de ledande
personerna i Stockholms
folkskollärareförening, inom vilken ju initiativet togs
till vår nu jubilerande riksorganisation,
vid den tiden endast tre år gammal.
Där var Melcher Stefanson, som inom
Stockholmsföreningens styrelse först
framfört ett bestämt förslag om
sam-lingistankens förverkligande. Han va/r
en rikt begåvad man, den borne
entusiasten, som skådade framtiden an med
de ljusaste förhoppningar. Hans fasta
förvissning därom, att Sveriges
lärarkår skulle inom den nybildade allmänna
föreningen samfällt och framgångsrikt
komma att upptaga kampen för det mål,
föreningen för sig uppställt, skingrade
helt visst tvivlet och stärkte modet hos
mången, som i början ställde sig
skeptisk eller kände sig modfälld. - Hans
arbetsdag blev tyvärr allt för kort.
Mycket snart lärde jag ock där
känna de två män, som genom sina
betydande och betydelsefulla insatser i
Sveriges allmänna folkskollärareförenings
arbete kommo att från början utöva ett
bestämmande inflytande på hela
inriktningen och fortgången av föreningens
verksamhet: Emil Hammarlund och
Fridtjuv Berg.
Stockholms folkskollärareförenings
dåvarande ordförande var just Emil
Hammarlund, som jämte Stefanson och
förste läraren J. Molin såsom
föreningens kommitterade förberett det
historiska mötet år 1880. Hammarlunds
klokhet, organisationstalang och
handlingskraft gjorde på mig ett mycket starkt
intryck. Han visste verkligen, vad han
ville. Det var också han, som utformat
de av nämnda möte antagna stadgarna,
innefattande den allmänna föreningens
program. Att åtskilliga inom
skolvärlden ledande personer med misstro sågo
tillkomsten och utvecklingen av en hela
riket omfattande lärarorganisation,
syntes föga bekymra Hammarlund. Med
målmedveten, beundransvärd energi och
lugn saklighet hävdade han sin mening.
Han kunde ock redan då göra sin röst
hörd inom vida kretsar genom den av
honom grundlagda Svensk
Läraretidning.
Av Fridtjuv Bergs mäktiga
personlighet kunde ingen ens vid den tiden
undgå att bliva imponerad. Hans djupa
idealitet, hans rättfärdighetskänsla och
hans ur denna känsla härflytande sociala,
patos satte sin prägel på all hans
gärning och gjorde ett outplånligt intryck
på oss, som hade förmånen komma i
personlig beröring med honom.
Vid den tiden - år 1883 .- förelåg
till behandling inom vår allmänna
förenings kretsar en fråga, som allt
se-dän dess haft en dominerande
ställning på föreningens program:
»Folkskolans plats i vårt skolsystem».
Fridtjuv Berg inledde ärendet och
framlade förslag till uttalande. Med den
suveräna makt över språket, som var en
av hans starka sidor, påvisade han med
övertygande kraft, att anordningen av
.vårt offentliga undervisningsväsen
vilade på en falsk grund, och han uppdrog
redan då de kända grundlinjerna för
en skolreform med folkskolan som
allmän barndomsskola för alla
samhällsklassers barjn.
<****..’’
Året därefter behandlades frågan om
»Reformering av rättstavningen». I det
uttalande, som gjordes i
överensstämmelse med förslag av Fridtjuv Bergr
drog han upp riktlinjerna för den
förenklade och mera ljudenliga stavning,
som - tack vare honom - ett tjugutal
år senare blev genomförd.
Vi nyblivna lärare, som på 80-talet
fingo vår verksamhet förlagd till
huvudstaden, kunde ej undgå att med
mycken beundran se upp till Hammarlund
och Berg - detta trots den av ungdom
och oerfarenhet betingade
självtillräcklighet och kritiklusta, varmed vi utan
tvivel voro behäftade. Och dock hade
vi skådat endast början av det sedermera
under decennier fortgående arbete, som
dessa män utförde inom föreningens
ledning och inom riksdagen för den
svenska folkskolans och folkbildningens
höjande, ett arbete, vars utomordentliga
betydelse vi nu alla känna.
För framkallande och befästande av
den enighet och goda anda, som varit
den bärande kraften vid föreningens
arbete, ha dessa våra föregångsmän,
enligt min mening, givit mäktiga
impulser.
Denna erinran om mina intryck av de
mest framträdande personerna inom
föreningens ledning under de första åren
av dess tillvaro innebär givetvis ingen
underskattning av de många, högst
värdefulla krafter, som troget stodo vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
