Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 28. 9 juli 1930 - Karola Pålsson: Sveriges allmänna folkskollärarförening och Sveriges småskollärarinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 28
tillskrivas en mängd olika
omständigheter, vilka var på sitt sätt bidragit till
det slutliga resultatet. Av största
betydelse i detta avseende har varit, att
Sveriges folkskollärarkår inom sina led ägt
män, vilka med pedagogisk skarpblick
förenat organisatorisk kraft och politiskt
inflytande. Här skall endast tacksamt
erinras om de båda bortgångna
skolmannen Fridtjuv Berg och Emil
Hammarlund, vilkas insatser för Sveriges
folkskola tillförsäkrat dem en förgrundsplats
i denna skolas historia, samt om
Värner Rydén, under vars statsrådstid
liksom också senare en rad av för
småskolan och dess lärarkår genomgripande
reformer genomförts.
Men fältherrarna vinna icke
ensamma slaget. Sveriges folkskolor och dess
lärarkår hava varit i den lyckliga
situationen att förfoga över en organisation,
utan vars stöd och hjälp ledarnas arbete
varit dömt att mer eller mindre
misslyckas. Sedan femtio år tillbaka har
ingen mera väsentlig reform på
folkskolans område genomförts, utan att
Sveriges allmänna folkskollärarförening
på densamma utövat ett i många fall
avgörande inflytande, dels genom
initiativ, dels genom omfattande och
klarläggande utredningar och
framställningar till k. m :t. Detta S. A. F :s arbete
kunde måhända till en början synas taga
sikte i främsta rummet på den
egentliga folkskolan, föreningen kallades ju
också Sveriges allmänna
folkskollärarförening. Men småskolan lägger
grunden för folkskolans arbete. Och ju
bättre grund, dess starkare byggnad.
Därför blev också snart småskolans
ställning en h j ärteangelägenhet för
föreningen. Och dessutom: vad föreningen
lyckades genomföra till förmån för
folkskolan, återverkade förr eller senare
även på småskolan.
Det skulle föra för långt att här gå
närmare in på den mängd av ärenden,
direkt eller indirekt rörande
småskolan, vilka av S. A. F. handlagts.
Endast ett par exempel må anföras. I
enlighet med sin uppgift tog föreningen
tidigt frågan om en förbättrad
lärarutbildning på sitt program. Redan på
80-talet gjordes en kraftig framstöt, och
efter behandling i kretsarna ingavs år
1906 en framställning till k. m :t, vilken
resulterade i tillsättandet av den s. k.
seminariekommittén. Dennas uppgifter
vidgades, och när den under namnet
folkiindervisningskommittéii 1911
framlagt förslag till seminariernas omgestalt-
ning, fortsatte den arbetet på en
nyorientering beträffande folkskolans och
småskolans arbete, vilken kom att få
avgörande betydelse för arbetet i vårt
lands tusende skolor.
Sedan frågan om en reformerad
folk-skollärarutbildning genom
seminariekommitténs tillsättande förts om ej i
hamn så dock ett gott stycke på väg,
tog S. A. F. omedelbart itu med den
icke mindre betydelsefulla frågan om
småskoleseminariekursens omläggning
och utvidgning. Sedan kretsarna år 1908
uttalat sig för en reform på detta
område, ingav centralstyrelsen 1911 en
skrivelse till k. m:t, vari påyrkades en
omläggning av seminariekursen samt
dennas utsträckning över en tidrymd av
två år. Under det för svensk
folkbildning så betydelsefulla året 1918
lagfästes äntligen denna reform.
Olika omständigheter, särskilt
tillkomsten följande år av den nya
under-visningsplanen, gjorde emellertid att
seminarier ef ormen mycket snart visade
sig vara otillräcklig. På S, A. F :s
program har därför jämväl under det sista
årtiondet frågan om
småskollärarinneutbildningen stått såsom en av de
främsta punkterna. Skrivelser till k, m :t, vari
påyrkas dels en treårig seminariekurs,
dels statens övertagande av
småskollärarinneutbildningen, har av
centralstyrelsen avlåtits 1928 och 1929. När dessa
båda önskemål realiseras, kan
förtjänsten därav i mycket hög grad tillskrivas
Sveriges allmänna
folkskollärarförening.
Även den för skolarbetets resultat så
betydelsefulla frågan om tillgodoseende
av behovet av lämpliga
undervisningshjälpmedel har av S. A. F. på det
kraftigaste understötts. En rad ypperliga
läseböcker, delvis utan motsvarighet, har
på S. A. F :s initiativ tillkommit.
Särskilt den första undervisningen har
riktats med Anna Maria Roos’ på sitt sätt
epokgörande böcker Sörgården och
Ön-nemo. I detta sammanhang förtjänar
jämväl påpekas, att åtskilliga av de nya
metoder, som nu låta så mycket tala om
sig, t. ex. undervisningens
mdividuali-sering, koncentrationsläsning m. m.,
redan för ett tjugutal år tillbaka
lanee-rats inom S. A. F.
Jämväl de i det föregående
omnämnda för småskolekåren så viktiga
frågorna av ekonomisk eller rättslig innebörd
ha i hög grad haft centralstyrelsen för
S. A. F. att tacka för sin lyckliga
lösning. Den för närvarande allt domine-
rande lönefrågans slutliga öde är
visserligen alltjämt höljt i dunkel. Det är
emellertid med en känsla av trygghet
Sveriges småskollärarinnor konstatera,
att S. A. F. och dess centralstyrelse
hittills alltid visat förståelse för och skänkt
sitt värdefulla stöd åt deras
berättigade krav.
Nu ha vi småskollärarinnor vår egen
förening - Sveriges
småskollärarinneförening - vi liksom de andra
lärargrupperna. Mellan S. A. F. och S. S. F.
råder emellertid det bästa samförstånd
och pågår ett förtroendefullt och
fruktbärande samarbete. Vår
grupporganisation behandlar förberedelsevis de större
frågor rörande småskolan eller dess
lärarkår, som skola föras inför regering,
riksdag eller skolöverstyrelse. Och sedan
tar S. A. F., målsmannen för hela vår
folkskolas lärarkår hand om ärendena
och förlänar framställningen en större
tyngd och auktoritet, än vad en
särorga-nisation skulle kunnat skänka.
Vid ett tillfälle som detta gå
tankarna gärna tillbaka i tiden. Den väg mina
tankar i detta fall taga, letar sig
tillbaka till ett annat jubileum i S. A. F :s
historia. Det var vid ett ombudsmöte i
Stockholm år 1910, då föreningens
30-åriga tillvaro firades. I samband med
detta möte hölls på initiativ av
centralstyrelsen för S. A. F. det första svenska
småskollärarinnemötet, som räknade
deltagare från hela Sverige.
Huvudpunkten på programmet för detta senare
möte utgjordes av samma fråga, som här
S. A. F : s femtioårsjubileum behandlats:
Sveriges allmänna
folkskollärarförening och Sveriges småskollärarinnor.
Det hade fallit på min lott att hålla ett
inledningsanförande i ämnet. De
synpunkter, jag därvid framhöll, voro i
huvudsak desamma, som här kommit
till uttryck.
När vi nu stå inför en ännu större
minnesfest och ha en ännu mera
omfattande erfarenhet av S. A. F :s betydelse
för icke minst småskolan och dess
lärarkår, skulle jag blott önska att kunna
giva ett långt starkare uttryck än vad som
skett såväl åt de känslor av tacksamhet
gent emot Sveriges allmänna
folkskollärarförening, som besjäla Sveriges
småskollärarinnor, som ock åt de
välgångsönskningar om fortsatt
framgångsrikt arbete, vilka helt visst strömma
föreningen till mötes från alla, som önska
en lyckosam framtid för Sveriges
folkskolor.
Karola Pålsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
