Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 29. 16 juli 1930 - Redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 29
SVEN S K L ÄR A RE TI D NIN G
675
styrelsen, i Svensk Läraretidning och under
långa tider som riksdagsman. När jag sökt
ur den kompakta myckenheten av fakta,
som staplats upp av föreningens historiograf
kring namnet Emil Hammarlund, har det
dock förefallit mig, som om tre sidor av hans
insatser skulle liksom resa sig över allt annat
av vad han för vår förening uträttat.
Den första kom till uttryck vid lösandet
av de organisatoriska uppgifterna i samband
med föreningens bildande. Vår förening har
en i många hänseenden egenartad
konstitution. Inom densamma förenas den mest
vittgående demokrati, som tillåter den enskilde
medlemmen personligen och omedelbart
deltaga i föreningsangelägenheternas
avgörande, med en stark centralisation av de
verkställande uppgifterna och befogenheterna.
Sedd mot bakgrunden av de femtio årens ut H
veckling måste denna organisationsform
betecknas som synnerligen betydelsefull, och
intet tvivel torde finnas därom, att en
väsentlig anledning till intresset i våra
kretsföreningar och till framgångarna för
föreningens strävanden under gången tid har sin
grund i det utomordentligt framsynta sätt,
varpå Emil Hammarlund och hans samtida
löste den svåra uppgiften att skapa en
lämplig organisationsform för en till landets alla
bygder utgrenad förening som vår.
Föreningens mål gavs också från början
en formulering, som kunnat oförändrad
fortbestå genom ett halvt århundrade, och som
än i dag har över sig samma aktualitet,
samma friskhet, som då det utgick ur Emil
Hammarlunds hand.
I historiskt perspektiv står Emil
Hammarlund som den borne och långt in i framtiden
skådande organisatören.
Den andra sidan av Emil Hammarlunds
storhet framträdde vid skapandet av Svensk
Läraretidning. Ingen hade före honom
kunnat uppehålla en skoltidning, som ekonomiskt
bar sig. Men Emil Hammarlund löste inte
bara uppgiften att skapa en ekonomiskt
bärkraftig lärartidning, han gav även denna
från början en ställning, som höjde den vida
utöver de samtida lärartidningarnas
allmänna nivå bland Europas småstater. Svensk
Läraretidning blev under hans ledning på en
gång en föreningstidning med ett därmed
sammanhängande innehåll och en rent peda^
gogisk tidning, som betytt mera för svensk
skola än någon annan publikation, som
under de gångna femtio åren utkommit i vårt
land.
Slutligen har det förefallit mig som om
Emil Hammarlund i främsta rummet har
förtjänsten av den utveckling* söm här i
Sverige blivit ganska egenartad, nämligen- det
intima samarbetet mellan vår förening och
folkskolemännen i riksdagen. Det hade långt
före Emil Hammarlunds tid funnits män ur
vår kår i riksdagen. Även om man
exempelvis hos en av Vekerumsveteranerna, Sven
Rosenberg, finner ett starkt intresse för
folkskolan i samband med utövandet av
riks-dagsmannaskapet, så gällde dock före Emil
Hammarlunds tid i allmänhet, att
folkskolemännen i riksdagen i första ha,nd voro
po-litici, i femte eller sjätte hand skolmän. Emil
Hamniarlund var från början och förblev
genom hela sitt liv skolmannen i riksdagen.
Hans många riksdagsmotioner gällde i
allmänhet folkskolefrågor. Inom riksdagens
utskott, slutligen inom det betydelsefulla
statsutskottet, stod han som folkskolans och
folk-skollärarkårens sakkunnige oeh oböjlige
förkämpe. Efter Fridtjuv Bergs inträde i
riksdagen arbetade hän sida vid sida med denne,
och »firman Hammarlund och Berg», som
pressen betecknade detta samarbete, blev så
småningom en faktor av utomordentlig
betydelse för skolan, lärarna och vår förening.
Det intima och för vårt land egenartade
samarbete mellan lärarföreningen och
lärar-represen tanterna i riksdagen, varom jag
nyss talade, har sina stolta traditioner från
Emil Hammarlunds och Fridtjuv Bergs
minnesvärda tid.
Emil Hammarlund lämnade sitt arbete utan
att åldrandets prövning lade sin tyngande
hand över hans liv. Tjugo år ha förflutit,
sedan Sveriges folkskollärare reste den vård,
inför vilken vi nu stå. Vid dess avtäckning
i samband med firandet av vår förenings
trettioårs jubileum höll hans gamle
medarbetare, Fridtjuv Berg, ett gripande tal över den
bortgångne kamraten och medkämpen. De
bland oss, som personligen kände Emil
Hammarlund, förstå, vad som här jordats av ädel
kärlek, seg uthållighet och framåtblickande
klarsyn. Sveriges skola och den svenska
folk-skollärarkåren ha sällan lidit en större
förlust i en människas bortgång än den, som
träffade med Emil Hammarlunds död.
Och dock kunna vi väl säga oss, att få
människor så leva efter sin timliga bortgång
som Emil Hammarlund. Hans stora skapelse,
Sveriges allmänna folkskollärarförening, har
utvecklats på den lagda grunden till en
storlek i numerär och till ett inflytande, varom
varken han eller andra av vår förenings
stiftare torde ha drömt ens i sin ungdoms
vårliga drömmar. Även vad han i övrigt
skapade har stått i alla växlande skiften. Det
vilar framtid och livskraft alltjämt över hans
gärning.
När Sveriges allmänna
folkskollärarförening i dag reder sig till firandet av sitt
hittills största minne, ha därför våra första
steg ställts till den plats, där Emil
Hammarlund fått sitt sista vilorum. Från dem, som
tillhörde Din egen generation, såväl som från
dem, som fullföljt och ärna fullfölja Din
gärning, från hela vår stora sammanslutning
av unga och gamla inom vår kår, från
Sveriges allmänna folkskollärarförening
nedlägger jag på femtioårsminnets dag på Din grav
en gärd, som vill tolka den djupa
tacksamhet varmed Din livsgärning av oss omfattas.
På ena bandet i vår krans står textad
inskriptionen: »Ditt minne lever i Ditt verk».
De orden vare sena tiders vittnesbörd oin
vad Du var l
Kransen, som bestod av eklöv och röda
rosor, hade blå och gula band.
Sedan därefter en dubbelkvartett ur
S. A. F: s manskör sjungit »Du som
världar har till rike», framträdde
ordföranden i Norges Ls&rerlag, overlserer
A. Kirkhusmo, Oslo, och höll följande
anförande:
Når vare svenske kolleger i dag er samlet
ved denne grav for å fire minnet om en av
sine hedengangne hövdinger, en hövding som
var en gestalt innen Isererkorpset, så ber
også vi f ra broderfolket på den andre siden
av Kjolen om å få vaere med i denne
hyld-ning. Personlig hadde jeg ikke den sere og
lykke å kjenne hr. Hammarlund, og kanskje
heller ikke så månge av mine landsmenn
gjorde det, men vi kjenner hans verk og vet å
vurdere dets verd först og fremst for det
svenske folk, men vi mener også det hadde
den störste betydning for oss i
broderlan-dene. Hammarlund var den store pedagog
som ikke bare mönstergyldig fyllte sin plass
i skolen, men og&å anvendte sin klare insikt
og sterke vilje til beste for skolen og
laerer-standen i videre omfång innen
samfundslivet som organisatör, som redaktör og som
politiker. Han var til alle tider og överalt
en mann som visste hvad han vilde og vilde
hvad han visste, og om han enn nådde
samfundets höider, glemte han ikke - som så
månge andre - den stånd han selv tilhörte.
Han elsket folkeskolen og vilde gjöre den så
stor og god ät den omspente alle
samfundsklasser. Han insåg ät grunnskolen måtte
gjö-res best mulig så alle gjennem den kunde få
dets trygge grunnlag for sin videre oplsering
og opdragelse. - For alle gode impulser han
skjenket også oss nordmenn og det gode
mönster han skapte for oss både på selve
skolens och det rent organisasjonsmessige
område, er vi ham dypt takknemlig. Han hörte
utvilsomt til dem som satte sig som motto
hvad Arne Garborg så vakkert og klart har
funnit uttryck for når han synger i sin
fedre-landssang: »I kjaerleik varm og mild, nu
legg vår vilje til, då veks det fram».
Hammarlund la sin sterke vilje til i kjaerleik til
skolen, sin stånd og sitt folk, og derhar det
vokset frem her i1 Sverge, det veks i dag
og det vil også komme til å »veksa fram»
herefter. Vi norske Iserere vil derför i dag
hedre hans minne, og med varm takk og
högvyrdnad legger jag denne krans frå
Norges Lsererlag på hans grav. Signet skal
Hammarlunds minne vaere i Norge.
Ordföranden i Danmarks
Laererfor-ening, förstelaerer A. Jensen,
Kvand-löse, anförde därpå:
I taknemmelig Erindring om, hvad Emil
Hammarlund gennem et långt, virksomt og
maalbevidst Arbejde udförte for Sveriges
Allmänna Folkskollärarförening, for den svenske
Skole og derved for det svenske Folk bringer
jeg herved f ra Danmarks Lae r erforening og
f ra den danske Folkeskole ved hans Grav en
hjertelig Hilsen.
Det er jo saaledes her i Norden paa
Op-dragelsens og Undervisningens Omraade, ät
de Fremskridt og den Opgang, der
gennem-föres i et af Landene, faar Betydning ogsaa
for de andre Lande.
Emil Hammarlund var en Arbejdets Månd,
der förstod ät Vejen til Fremgang for det
svenske Folk i sin Helhed gaar gennem den
svenske Folkeskole. En dygtig Lsererstab, en
vel organiseret Folkeskole betyder ekonomisk
og kulturel Opgang i et Folk.
Dette indsaa Emil Hammarlund, og derför
brugte han sine rige Evner og sin Arbe j
ds-kraft til ät före den svenske Folkskole frem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
