Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. 23 juli 1930 - Adertonden allmänna svenska folkskollärarmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 30
SVENSK LÄRARETIDNING
705
undervisning, förankrad i evangeliet, bor
bibehållas.
2. Undervisningsplanens syftemål, att giva
kristendomsundervisningen historisk läggning,
bör alltmer förverkligas, särskilt då fråga är
om uppkomsten och utvecklingen av Israels
ireligion. Lärjungarna böra erhålla någon
kunskap om de bibliska böckernas tillkomst.
3. Åtgärder böra vidtagas, syftande till en
sådan förändring i ordalydelsen av mom. 13
i undervisningsplanens anvisningar till
ämnet kristendomskunskap att icke blott
text-böcker utan även läroböcker med en
samman-liängande framställning av det historiska
innehållet, givet i en för barnen lämpad och
intresseväckande form, måtte få komma till
användning i den egentliga folkskolan till
stöd för den grundläggande
kristendomsundervisningen i undervisningsplanens anda och i
överensstämmelse med dess i övrigt givna
anvisningar. För att främja en intressebetonad
jkristendomsundervisning böra läroböckerna
i ämnet förses med tilltalande och upplysande
illustrationer samt en med gott omdöme
illustrerad skolbibel komma till användning.
4. För att främja en vederhäftig
kristendomsundervisning bör lärarkårens
fortbildning i ämnet främjas.
Under den följande överläggningen
.yttrade sig först överlärare Holmström,
.Stocksund, som ansåg, att ett
anläggande av enbart historiskt betraktelsesätt
vid kristendomsundervisningen icke vore
tillfyllest. En fast utgångspunkt vore
inödvändig, och en sådan erbjuder
erfarenheten, den inre upplevelsen.
Sådana reella fakta vore härutinnan av
:större betydelse som utgångspunkt för
undervisningen än ett historiskt
betraktelsesätt. En motsägelse föreligger i
.denna sak, om man inte går ut från det
, reella. Och för barnen i synnerhet vore
sådan motsägelse ödesdiger.
Folkskolläraren Stellan Orrgård, Falkenberg,
betonade jämväl den inre upplevelsens
betydelse för kunskap i kristendom.
Den, som skall meddela kunskap i detta
iämne, hör helst vara kristen själv.
Endast evangeliet kan bilda den fasta
utgångspunkten. Historien räcker
härvidlag inte. Först när
kristendomsundervisningen är besjälad av ande och
liv gripes barnet av kärlek till och
intresse för ämnet.
Inledarna hade ordet för repliker,
varvid hr Eljas framhöll, att han inte
Imnde tänka sig en fruktbärande
undervisning härutinnan, så framt den
inte vore besjälad av ande och liv. Hr
Hörberg ansåg, att en så beskaffad
undervisning, som iopponenterna hade
talat för, vore ii hög grad subjektiv och
.således råte i överensstämmelse med
undervisningsplanens anda. Ett historiskt
betraktelsesätt vore berättigat. Barnen
böra även i detta fall orienteras i den
wärld, där de leva. På sådant sätt
vin-.nes en fast utgångspunkt.
Inledarnas iförslag till uttalande
bi-ifölls.
Vid sammanträdet i Röda Kvarn
talade folkskolläraren Karl Olofsson,
Hallaröd, om »B 2-skolans problem».
B2-skolan tillkom på 1860-talet, då den
gamla lancastermetoden avlystes, erinrade hr
Olofsson. Eftersom i denna skolform en
lärare hade att samtidigt undervisa fyra
årsklasser, måste man tillgripa dels
kursväxling, dels s. k. tysta övningar. Dessa senare
blevo det karakteristiska för B2-skolan och
förekommo endast i denna. Här förelåg
sålunda ett nytt metodiskt problem, som
emellertid ända till den allra sista tiden lämnats
obeaktat i den pedagogiska diskussionen. Så
länge den gamla uppfattningen, att läraren
är den ende aktive i skolarbetet och
lärjungarna endast passivt mottagande, satt i
högsätet, ville man ej tillmäta de tysta
övningarna någon nämnvärd betydelse, och
B2-sko-lan ansågs därför allmänt som en sämre skol*
typ.
Tal. påvisade, delvis genom exempel från
sin egen långa erfarenhet, hurusom man i
B2-skolan så småningom lyckats göra de
tysta övningarna fruktbärande. Man hade i
denna skolform tidigare än i någon annan fått
öppen blick för de principer, som sedan i
andra skolformer förts fram under termen
arbetsskola. Man börjar nu inse, att övriga
skolformer ha åtskilligt att lära av den
hittills alltför mycket förbisedda och föraktade
B2-skolan. Talaren hoppades, att man,
allteftersom arbetsskolans principer alltmer
till-lämpades i alla skolformer, skulle komma till
insikt om att B2-skolan icke är en sämre utan
en, för den glest befolkade landsbygden
anpassad, god skolform. Man skall så
småningom inse, att skolformen betyder ganska litet,
och att skolans arbetsresultat framför allt
beror på den, som sitter i katedern, bara han
inte sitter alltför mycket i katedern, slöt
talaren.
Hr Weisel, Tomelilla, menade att
man åter borde ta under övervägande
det gamla förslaget att undervisa alla
fyra klasserna gemensamt i ämnena
kristendom, geografi, naturkunnighet
och historia.
Folkskolinspektör J. Grälen framhöll
gentemot hr Weisel, att den enskilda
läraren bör ha största möjliga frihet
att organisera sitt skolarbete som bäst
lämpar sig för hans skola.
Hr E. Odelberg föreslog, att
sektionen borde efterlysa det hos
myndigheterna vilande förslaget om rätt för
lärare, som så önskar och anser lämpligt,
att erhålla större frihet gentemot
kurs-och timplaner.
Hr B. Sjögren, Alunda, föreslog, att
mötet borde rikta en vädjan till
centralstyrelsen för S. A. F. att låta
verkställa en utredning om B 2-skolan,
eventuellt anordna kurser etc.
Sektionen beslöt bifalla hrr
Odel-bergs och Sjögrens förslag.
»Koncentration i skolarbetet» var
ämnet för nästa diskussion, vilken
inleddes av hr Elof Lindälv, Göteborg.
Tal. konstaterade, att de
arbetsskolepräg-lade och individuellt betonade
undervisningsmetoder, som nu äro på så stark frammarsch
i vårt land, inte låta sig riktigt väl inpassas
i det söndersplittrade schemat med dess
anhopning av fem, sex olika ämnen per dag.
Folkskolans undervisningsplan ger också an-
visningar om koncentration av skolarbetet,
dels i form av periodläsning, vid vilken
undervisningen en viss del av läsåret
koncentreras omkring ett ämne, dels så att de olika
skolämnena bringas i samarbete, så att de
tjäna och stödja varandra. Genom dessa
anvisningar hade nackdelar, som den fasta
arbetsordningen innebär för ett friare
arbetssätt, avsevärt borteliminerats, men det vore
dock önskvärt, att vid en kommande
omarbetning av undervisningsplanen anvisningar
givas, som möjliggjorde en ökad
koncentration av skolarbetet. En redogörelse lämnades
för vid Västra Hagaskolan i Göteborg gjorda
försök med en mera långtgående
koncentrationsläsning.
De erfarenheter, som där och annorstädes
gjorts, ge stöd för den meningen, att det
vore till gagn för skolarbetet, om det i
större utsträckning kunde anordnas enligt
kon-centrationsprincipen. En bekräftelse därpå är
också, att Stockholms folkskoledirektion i
syfte att vinna ökad koncentration i
undervisningen hos k. m:t hemställt, att utan
hinder av undervisningsplanens föreskrifter
medgivande måtte lämnas, att inom Stockholms
folkskolor tillåta ett friare disponerande av
lektionstimmarna.
Överläraren R. Agvald, Stockholm,
instämde med inledaren men gjorde dock
vissa invändningar mot en alltför långt
driven periodläsning.
Hr B. Sjögren, Alunda, ville såsom
landsbygdslärare till alla delar
bestyrka, vad stadsläraren-inledaren
framhållit om koncentrationsläsningens
fördelar.
På inledarens förslag beslöt
sektionen göra följande uttalande:
Det mera arbetsskolepräglade och
individuellt betonade arbetssätt, som nu i rätt stor
utsträckning tillämpas i den svenska
folkskolan, gynnas i ej oväsentlig grad genom de
möjligheter till koncentration av skolarbetet,
som 1919 års undervisningsplan anvisar.
Genom att för vissa skolämnen gemensam tid
upptagits på arbetsordningen och tack vare
anvisningarna om att de olika ämnena skola
sättas i samband med eller anslutas till
varandra, ha de nackdelar, som den fasta
arbetsordningen innebär för ett friare
arbetssätt, avsevärt undanröjts. De erfarenheter
som gjorts ge emellertid stöd åt den
meningen, att vid en kommande omarbetning av
undervisningsplanen anvisningar däri borde
givas, som möjliggöra att skolarbetet i ännu
större utsträckning kan anordnas enligt
koncentrationsprincipen.
Nästa inledningsanförande hölls av
folkskolläraren Otto Nilsson, Sölvesborg,
över ämnet »Ersättningsskolan».
Hr Nilsson framhöll, att ungefär 15 % av
folkskolans elever erhålla avgångsbetyg enligt
§ .48, d. v. s. avgå med en skäligen blygsam
mi-nimikurs. Svagt begåvade elever betraktas
ofta som »omöjliga», få sitta kvar år efter år
och släppas sedan ut i livet efter att
endast-ha genomgått 4 eller 5 klasser av folkskolan.
Enligt bestämmelsen i folkskolestadgan, skall
elev för att erhålla flyttning ha godkända
insikter i klassens kurs, d. v. s. att
underbetyg i ett ämne kan medföra kvarsittning. På
så sätt tvingas eleven att läsa om alla de
andra ämnena också; att intresset icke blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
