Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 31. 30 juli 1930 - Ett biologiskt skolmuseum och dess skapare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 31
SVENSK LÄR A RE TI D N IN G
733
Ett biologiskt skolmuseum och dess skapare.
Den som möjligen förirrar sig till
Svartrå socken inne i Hallands
skogsbygd, bör inte försumma att göra ett
besök i Vårby skola. Om skolmästaren på
platsen inte är hemma, kan den
besökande, medan han väntar, gå upp genom
trädgården till en stengärdesgård, som
avgränsar skolområdet från skogen. Han
skall där finna en hänförande utsikt
över Svartrådalen och de blånande
höjderna däromkring och lätt glömma, att
besöket egentligen skulle gälla mannen
som i vanliga fall för färlan i den
avundsvärt belägna skolan där nedanför.
En trakt som denna är idealisk för den
som har sinne för naturens skönhet och
liv, och den stämmer också alldeles
förträffligt i stycke med Gösta Brodén,
lärare för Svartrå sockens pojkar och
töser, organist och klockare men framför
allt sångmästare i dess kyrka.
Gösta Brodén är emellertid ingen
drömmande naturpoet utan en praktisk
man, sprudlande av liv. Därom bära den
seniga kroppen och de pigga bruna
ögonen vittne, men därom vittnar ännu
mera interiören i skolan - och det var
dit jag ville komma. Vårby skolsal är
ett biologiskt museum i miniatyr, där
varje föremål är tillvarataget och
konserverat av läraren på platsen. Runt
väggarna äro placerade skåp och hyllor
av olika slag, och alla äro fyllda av
för undervisningen avsedda
biologiska föremål och preparat: fåglar, ägg och
bon, insekter, kvistar och blad av
hembygdens träd m. m. De barn, som växa
upp i en sådan trakt, som ha en så
vacker och rik samling dagligen inför
sina ögon och en så kunnig ledare att
föra dem in i gemenskap med naturen
och dess liv, äro verkligen att lyckönska.
- Det är nästan synd om
stadsbor-nen, säger jag.
- Synd? Jag är själv förstadspojke
från Göteborg och har inte mått illa
av det. Men jag har från barndomen
älskat natur och djur och strövade ofta
med far i Göteborgs omgivningar och
iakttog naturens liv vid alla årstider,
längre fram även under alla dygnets
Gösta Brodén.
timmar. När jag var tolv år sköt jag
min första fågel (picus major) med ett
gammalt salongsgevär, och farsgubben
lät stoppa upp den hos gamle
konservator Malmgren i Göteborgs museum. Sen
kom jag i lära hos honom, mest för att
jag skulle hindras i att gå ut och göra
odygd, efter vad gubbarna kom överens
om. Men nu blev jag riktigt biten,
saker och ting som endast hägrat i mina
drömmar blev nu verklighet. Jag lärde
mig en hel del i zoologi och fick hjälpa
till med litet av varje. Bl. a. fick jag
skaffa föda åt dr Stuxbergs tama ormar,
såsom ormslån och möss. Ormslåna
skulle ha sniglar och sedan blevo de själva
offer för ormarna - sådant är ju livet
ibland. Så fick jag bli hjälpreda åt
konservator Skoog och samlade massor av
fågelbon för museets biologiska grupper.
När jag längre fram i tiden kom ut som
välbeställd skolmästare och fick plats på
landet - naturligtvis! - fick jag vidgat
undersökningsfält o".h har under årens
lopp efter tillsända listor levererat
museet åtskilliga fåglar och mindre
däggdjur. Mina finaste fynd är bl. a. bo av
glada, orm- och bivråk, ärtsångare och
storskrak samt hasselmus, vatten-, näbb-
mus, iller och svartråtta. - Ja, så har
tiden gått och jag har samlat lite till
min skola också.
.-. Nå, vad säger du om
naturkunnighetsundervisningen ?
- Den har varit snedvriden men är
nu inne på rätt väg. Vad fäster sig
landsborna för djuphavsfaunan och
annat märkvärdigt, som man fick plugga
på semis? Det blir ingen realitet i en
sådan undervisning och därför heller
intet intresse. Men vad allmogen ser och
hör omkring sig vill den också lära
känna. Det märkte jag snart här. När
gubbarna såg, att jag inte var så bakom
i kännedomen om naturen, var det inte
svårt att få dem att bygga skåp och
hyllor i skolsalen, och sen samlade jag
fåglar och däggdjur, fiskar, insekter och
andra naturalier i mängd. Att
samlingen varit till nytta kan märkas därav, att
pojkar och töser nu så säkert kan
skilja en kråka från en talgoxe, att t. o. m.
jag tror på deras uppgifter. Intresset
är brinnande, och en hel del rara saker
har jag fått genom barnens
påpasslighet. Vi strövar omkring i skog och mark,
ser och hör och resonerar och skriver
sen om det vi sett och upptäckt. Det
ska ju vara modern undervisning - då
har jag alltså varit modern länge! -
och nog är det riktigt att barnen får
se med egna ögon och inte med andras.
Gösta Brodén berättar vidare om
sina jakt- och fisketurer, om sina
strövtåg tillsamman med konservator Hilmer
Skoog och om sin biologiundervisning.
Han förmår skildra sina naturintryck
på samma gång målande och roande, och
man undrar inte alls på att intresset är
brinnande hos hans elever. Vårby
biologiska skolmuseum är värt ett besök,
och dess skapare är väl förtjänt av den
honnör, som kan ligga i publicerandet
av dessa rader. - För den som till
äventyrs önskar hans råd för ordnande av
biologiska samlingar och biträde med
anskaffande och konservering, må
slutligen meddelas adressen: Svartrå,
Skin-narlyngen. A. Oby.
Två lilder från Vår~by skola med dess samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
