Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 20 augusti 1930 - Särmeningarna i lönefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34
SVENSK LÄRARETIDNING
799
ringstjänster för högre befattningar inom
dessa verk.
Med hänsyn tagen till dessa faktorer synes
den av kommittémajoriteten föreslagna
placeringen av de manliga folkskollärarna för låg.
Jag har i kommittén påyrkat, att den av
skolöverstyrelsen förordade placeringen i 17
lönegraden måtte av kommittén accepteras
samt att de lärare, som tjänstgöra utöver den
lagstadgade minimitiden, måtte efter av
kommittén föreslagna grunder erhålla
övertidsersättning. Mot kommitténs förslag rörande
naturaförmånernas uppskattning har jag
intet att invända.
Beträffande folkskollärarinnornas
utbildning, tjänsteställning och
befordringsmöjlig-heter äger vad jag anfört rörande
folkskollärarna sin fulla tillämplighet. Med hänsyn
Mrtill vore det, enligt mitt förmenande,
riktigast att tillämpa likalöneprincipen. Då
emellertid en bestämd skillnad i lönerna
mellan manlig och kvinnlig lärare nu förefinnes
och statsfinansiella skäl för närvarande lägga
oöverkomliga hinder i vägen för en lösning av
lärarinnornas lönefråga efter dessa linjer, har
jag stannat vid att föreslå bibehållandet av
den nuvarande relationen mellan manlig och
kvinnlig folkskollärares lön. Ett exakt
bibehållande av denna relation skulle för
folkskollärarinnornas del vid folkskollärarnas
placering i 17 lönegraden innebära lönebelopp
mellan den 14 och 15 lönegraden. Jag har
ansett det önskvärt, att den relativa skillnaden
mellan manlig och kvinnlig lön ej ökas, och
har därför påyrkat folkskollärarinnornas
placering i 15 lönegraden.
För extra ordinarie och extra såväl manlig
som kvinnlig folkskollärare förutsätter jag,
att en motsvarande löneförhöjning sker.
Slutligen uttalar han i fråga om
småskolans lärare:
Kommitténs förslag att placera lärarinnor
vid småskola i 5 lönegraden har jag icke
kunnat biträda. Förslaget innebär, att
småskolans lärarinnor erhålla en sämre löneställning
än lärarlönekommittén föreslagit och som
skolöverstyrelsen för sin del fann vara den
lägsta, som i jämförelse med såväl andra
läraregrupper som andra jämförliga
befattningshavare i statens tjänst kunde
ifrågakomma.
Kommittén har utan att närmare precisera
sina påståenden ansett en jämförelse med
andra statens tjänstemän icke peka i den
riktning, skolöverstyrelsen framhållit.
Obestridligt torde emellertid vara, att inga
ordinarie statstjänster, av vilkas innehavare
kräves någon teoretisk utbildning utöver den
i folkskola meddelade, erhålla så knappt
tillmätta löner.
För erhållande av tjänst som
småskollärare erfordras genomgången tvåårig
seminariekurs. Därvid bör beaktas, att minimiåldern
för inträde i småskoleseminarium är satt till
17 år. Man måste förutsätta, att de, som
önska vinna inträde vid ett småskolseminarium
efter avslutad folkskola, ha vidareutbildat sig
för att vid inträdesproven uppfylla de
föreskrivna villkoren. I den mån aspiranterna
icke avlagt realexamen eller genomgått
flickläroverk eller högre folkskola, torde de
därför - helt och hållet på egen bekostnad -
ägnat tid åt förberedande kurser eller
erhållit privatundervisning. Den utbildning
småskollärarinnorna numera erhålla kan alltså
icke betraktas såsom så betydelselös, att
hänsyn till densamma icke bör tagas vid
bestämmandet av dessa lärarinnors avlöning.
Vidkommande tjänstgöringsförhållandena i
småskolan bör erinras om den betydelse, som
måste tillmätas den grundläggande
barnäun-dervisningen. Barnens omplantering från
hemmet till skolan innebär en
genomgripande förändring i deras liv. Det arbete och
ansvar, som därvid åligger lärarinnorna, är av
den betydelse, att det bör framstå som ett
statsintresse att ej genom en alltför låg
löneplacering avskräcka för lärarinnekallet
lämpliga personer att ägna sig åt denna
verksamhet. Ur undervisningsväsendets synpunkt är
det önskvärt, att man skall kunna ställa
stora krav på de lärare, som undervisa å
småskolestadiet.
Arbetet i småskolan är betungande och
ansvarsfullt. Den nya undervisningsplanen
ställer stora fordringar på
småskollärarinnekå-ren. Dessutom är den första undervisningen
förknippad med speciella svårigheter. Arbetet
måste betraktas som starkt nervpåfrestande.
Detta faktum - som kommittén icke synes
mig hava tagit tillbörlig hänsyn till -
illustreras därmed, att en viss icke obetydlig
del av dessa lärarinnor - ferierna till trots
- duka under för överansträngning och
ådraga sig mer eller mindre långvariga
nervsjukdomar.
Till sist bör understrykas, att
småskollärarinnetjänsten så gott som undantagslöst är en
sluttjänst. Några befordringsmöjligheter
finnas praktiskt taget aldrig för denna grupp
befattningshavare. Också när
småskollärarinnor undervisa på folkskolestadiet i egenskap
av biträdande lärarinnor eller lärarinnor vid
mindre folkskolor, åtnjuta de endast lön som
småskollärarinnor.
Med stöd av de skäl, som ovan anförts, och
under åberopande i tillämpliga delar jämväl
av vad jag anfört rörande folkskollärares
avlöning, har jag ansett, att småskollärarinna
icke bör placeras lägre än i 9 lönegraden.
Denna min ståndpunkt sammanfaller med den
i lärarlönekommittén reservationsvis av
överlärare Helger och rektor Sörensen framförda
uppfattningen. Jag förbiser därvid ingalunda,
att småskolans lärare med den föreslagna
placeringen skulle erhålla en procentuellt
större löneförhöjning, än vad som föreslagits
för folkskolans övriga lärargrupper. Detta
förhållande betingas därav, att småskolans
lärare tidigare i högre grad än andra
grupper varit underbetalda. Av såväl sociala som
ekonomiska skäl anser jag det riktigt, att
också på detta område de lägst avlönade
tillgodoses med löner, som innebära en
procentuellt större förbättring och följaktligen även
en rättvisare relation i förhållande till
lönerna för övriga lärargrupper. Därest de
manliga folkskollärarna placeras, såsom jag
förordat, i 17 lönegraden, böra
småskollärarinnorna icke placeras lägre än i 9 lönegraden.
I konsekvens härmed bör motsvarande
löneökning ske för extra ordinarie och extra
lärare.
Yttranden från tillfälliga ledamöter.
De två från folkskollärarkåren
inkallade representanterna, hr Viktor
Fredriksson och fröken Hedvig Norgren, ha
avgivit ett gemensamt yttrande, som vi
in extenso avtrycka:
I anslutning till de av undertecknade
i egenskap av tillfälliga ledamöter av
1928 års lönekommitté vid
sammanträden den 25 och 26 juni framförda
synpunkterna och förslagen angående det
av kommittén uppgjorda förslaget till
avlöningsreglemente för kommunalt
anställda lärare m. fi. få vi härmed
sammanfattningsvis anföra följande:
Då 1928 års lönekommitté i likhet
med lärarelönekommittén föreslår, att
det allmänna lönesystemet skall
tillämpas även på folkskolans lärare, står
detta förslag i fullaste
överensstämmelse med ett av de huvudönskemål, som
från lärarkårens sida framförts med
avseende på den blivande
löneregleringen. Det är vår uppfattning, att den av
1928 års kommitté föreslagna
lösningen av frågan om naturaförmånernas
värdering och tjänstebostadens
inpassande i lönesystemet icke blott kan
godtagas av lärarna utan också är ägnad
att helt förtaga bärigheten av de
invändningar mot lärarnas inplacering i
lönesystemet, vilka från vissa håll
kommo till synes med anledning av den av
lärarlönekommittén föreslagna
anordningen beträffande .dessa spörsmål.
Vad beträffar löneplaceringen ansåg
lärarlönekommittén, att denna borde
företagas efter samma grunder för
lärarna som för övriga befattningshavare
i allmän tjänst, nämligen under
beaktande av deras utbildning,
tjänstgöringsförhållanden och
befordringsmöjligheter. Med dessa utgångspunkter och
under hänsynstagande jämväl till
lärarnas ferier i jämförelse med övriga
befattningshavares semester ansåg
lärarlönekommittén, att manlig lärare borde
hänföras till nuvarande 17 lönegraden.
Ehuru reservationer anfördes från en
del av kommitténs ledamöter
beträffande vissa andra punkter av betänkandet,
ansåg likväl ingen av dem annat än att
dessa lärares löneförmåner borde fullt
motsvara 17 lönegraden. I fråga om
kvinnlig folkskollärare föreslog
lärarlönekommittén en placering, som synes
närmast svara mot 15 lönegraden i den
nu gällande löneplanen.
I likhet med vad folkskollärarkårens
representantskap för lönefrågor i
framställning till 1928 års lönekommitté
tidigare påyrkat och under hänvisning
till den därvid anförda liksom till den
av oss inom kommittén framförda
motiveringen anse vi, att en lägre placering
av folkskolans lärare än den av
lärarlönekommittén föreslagna icke skäligen
kan ifrågakomma.
För folkskolans vidkommande har
emellertid 1928 års lönekommitté varit
hänvisad till att i enlighet med
kommitténs direktiv inrikta undersökningen
på angelägenheten av att genomföra
löneregleringen med mindre kostnad för
statsverket än som enligt det tidigare
framlagda förslaget förutsatts. I det vi
konstatera, att 1928 års lönekommitté
sålunda av sina direktiv varit
förhindrad att föreslå en löneplacering för
folk-och småskolans lärare efter samma
grunder som för övriga statsavlönade
befattningshavare och under
framhållande av obilligheten i att folkskolans
lärare i större utsträckning än andra
samhällets tjänare skola drabbas av de
statsfinansiella hänsynen, få vi föreslå,
att manlig folkskollärare placeras i 17
och kvinnlig folkskollärare i 15
lönegraden samt att de icke ordinarie
lärarnas placering höjes i relation härtill.
Vad slutligen angår
avlöningsreglementets olika paragrafer har kommittén
i stort sett kunnat tillämpa samma
bestämmelser för de kommunalanställda
lärarna som för de statsanställda
befattningshavarna. De av oss här nedan
på ett fåtal punkter föreslagna
ändringarna och tilläggen äro ettdera
betingade av att de kommunalanställda
lärarna erhållit en mindre gynnad
ställning än statens tjänstemän, eller
av hänsyn till det önskvärda i att slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
