Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 39. 24 september 1930 - Löneregleringsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
926
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 39
mitten inbegripit endast bränslet och
ansett, att andra med bostaden följande
förmåner böra särskilt värdesättas och
ersättas. Härtill bör erinras, att det av
kommittén uppskattade värdet av
tjänstebostad på billigaste ort avsevärt
överstiger tidigare av såväl
lärarlöne-kommittén som skolöverstyrelsen och
socialstyrelsen företagna värderingar,
oaktat att vid dessa senares
uppskattning av bostadsvärdet trädgårdsland
icke uteslutits.
Med hänsyn till dessa förhållanden
anser representantskap et, att i den av
1928 års lönekommitté företagna
värderingen av tjänstebostäder bör inräknas
även trädgårdsland och att moment 4 i
§ 27 sålunda bör erhålla följande
lydelse :
»4. Där andra förmåner än i
boställsordningen angivna tillhandahållas
läraren i samband med bostad, bestämmes
ersättningen för dessa enligt av
skolöverstyrelsen fastställda grunder.»
Löneplaceringen.
Vad slutligen angår den till
avlöningsreglementet såsom bilaga fogade
tjänsteförteckningen för kommunalt
anställda lärare m. fi. föreslås här, att
manlig folkskollärare skulle placeras i
15 :e lönegraden, kvinnlig folkskollärare
i 12 :e och lärare vid småskola ävensom
sådan lärare vid mindre folkskola och
sådan biträdande lärare vid folkskola,
vilken blivit anställd tills vidare, i 5 :e
lönegraden.
Representantskapet vill här först
uppehålla sig vid placeringen av manliga
och kvinnliga lärare vid den egentliga
folkskolan. Till en början må
framhållas, att lärarlönekommittén i sitt
betänkande och förslag till lönereglering
för praktiskt taget samtliga lärarkate- .
gorier vid placeringen av desamma i
lönegrader utgick ifrån samma
faktorer, som varit bestämmande vid
inplaceringen av de statsanställda
befattningshavarna, nämligen deras utbildning,
tjänstgöringsförhållanden och
beford-ringsmöjligheter. Denna kommitté
utsäger, att dessa principer tillmätts
avgörande betydelse, även när det gällt
dess placering av folkskollärarna i
lönegrad. Lärarlönekommittén anser, att
»den lönestandard, som hittills varit
folkskolläraren beskärd, kan enligt
kommitténs mening icke vidmakthållas, utan
en rätt väsentlig ökning av densamma
synes ofrånkomlig». Efter noggrant
övervägande och efter ingående
prövning föreslog denna kommitté, att
manlig folkskollärare borde hänföras till
nuvarande 17 :e lönegraden och med
hänsyn till önskvärdheten av att
bibehålla den nuvarande lönerelationen
mellan manlig och kvinnlig lärare, att
kvinnlig lärare skulle erhålla en
löneställning, som närmast synes mötsvara
nuvarande 15 :e lönegraden. Detta
förslag har sedermera av dessa lärarkårer
betecknats såsom de lägsta lönebelopp,
som för deras vidkommande kunde
godtagas.
Under det att 1928 års lönekommitté
beträffande flertalet andra
lärarkategorier i stort sett godtagit den av
lärarlönekommittén föreslagna placeringen,
innebär dess lönegradsplacering av de
manliga och kvinnliga folkskollärarna
en stark beskärning av vad
lärarlönekommittén förordat.
Representantskapet vill starkt understryka, att några
förändringar i dessa lärares utbildning,
tjänstgöringsförhållanden eller befor
d-ringsmöjligheter, som kunna motivera
en sänkning av den tidigare föreslagna
lönenivån icke inträtt, sedan
lärarlöne-kommitténs betänkande framlades.
Tvärtom ha genom folkskolans
fortgående utveckling och den pågående
omdaningen inom hela vårt skolväsende
nya uppgifter och ökade krav ställts på
dess lärare.
De skäl, som av kommittén
åberopades för den föreslagna nedflyttningen
av manliga och kvinnliga folkskollärare,
äro i korthet följande. En direkt
jämförelse med andra tjänstemän möter på
grund av olikheter i utbildning,
tjänstgöringsförhållanden och
befordringsut-sikter stora svårigheter; lärarnas långa
ferier, vilka medgiva möjligheter till
särskilt ersatt extra arbete, böra
beaktas ; en lärare behöver merendels
tjänstgöra jämförelsevis kort tid för
vinnandet av ordinarie anställning, vilket i
viss mån motsvarar övriga tjänstemäns
bef ordringsmöjligheter; lönesättningen
för folkskolans lärare är på grund av
deras stora antal av utomordentlig
betydelse i statsekonomiskt hänseende.
Bakom dessa skäl ligga de kommittén
meddelade direktiven att föreslå en
lönereglering för folkskolans lärare med
mindre kostnad för statsverket, än vad
som förutsatts enligt tidigare förslag.
Representantskapet kan inte finna, att
de av kommittén sålunda anförda
skälen i något fall äro av beskaffenhet att
kunna motivera den av kommittén
föreslagna låga placeringen.
Angående svårigheten att företaga
jämförelse mellan folkskolans lärare och
övriga tjänstemän med avseende på
utbildning, tjänstgöringsförhållanden och
befordringsutsikter bör denna inte vara
omöjligare att komma tillrätta med, an
när det gäller övriga lärare eller den
mångfald av befattningshavare med
olika utbildning och arbetsförhållanden,
som det allmänna lönesystemet rymmer.
Att 1928 års lönekommitté likväl sökt
undvika dylik jämförelse lär icke ha
kunnat tjäna något annat intresse än
det rent statsekonomiska. Och
represen-tantskapet anser sig böra fastslå, att de
skäl, varmed lärarlönekommittén
motiverade sin löneplacering av den egentliga
folkskolans lärare, alltjämt kvarstå
orubbade.
Vad beträffar ferierna bör påpekas,
att det inte är endast folkskolans lärare,
som komma i åtnjutande härav.
Representantskapet vill även framhålla, att lä-
rarlönekommittén utförligt uppehållit
sig vid de förmåner, som dessa ferier
innebära för lärare av olika slag, och
tagit hänsyn härtill vid löneplaceringen,
men också samtidigt betonat, att det
koncentrerade skolarbetet krävde en
längre rekreationstid och att ferierna i
stor utsträckning av lärarna användes
till fortsatt utbildning för sin
verksamhet. Då nu 1928 års lönekommitté
återigen använt ferierna för folkskolans
lärare som ett skäl för lönens
nedpressande, måste detta innebära, att desamma i
långt större utsträckning fått påverka
lönesättningen för dessa lärare än för
övriga. Kommitténs påpekande av att
en del av folkskolans lärare ha extra
inkomster av fortsättningsskola, finner
re-presentantskapet icke vara något
bärande skäl som underlag för
lönesättningen för en hel kår. Lärarna äro icke
tillförsäkrade någon rätt till denna
undervisning eller med densamma förenade
inkomster. Även om så vore fallet,
skulle arbetet i fortsättningsskolan icke
räcka till för tillnärmelsevis alla lärare.
Och för dem, som tjänstgöra där,
förekommer ju icke de långa ferierna.
Beaktas bör även, att för undervisning i
denna skolform erfordras i regel
särskild behörighet eller kompetens.
Då kommittén åberopar lärares korta
icke-ordinarie tjänstetid såsom
kompensation för bristande bef
ordringsmöjligheter, vill representanskapet härtill
erinra, att en avsevärd försämring
härutinnan inträtt under de senare åren.
Särskilt på grund av
nativitetsmmsknmg-en är det numera vanligt, att den
ickeordinarie anställningstiden, helst i
städerna, omfattar en lång följd av år, i
vissa fall upptill tio å femton. Tagesv
därjämte i betraktande att ett stort
antal lärare på grund av bristande
platstillgång måste under längre eller
kortare tid gå utan sysselsättning och
inkomster, innan någon som helst
anställning kan erhållas inom folkskolan,
torde härav framgå, att kommittén fällt
sitt yttrande utan att ha tagit skälig
hänsyn till nu rådande förhållanden i
detta avseende.
Vad slutligen angår det förhållandet
att en lönereglering för folkskolans
lärare är av stor betydelse i statsekonomiskt
hänseende, ett skäl som av kommittén
synes ha tillmätts avgörande betydelse
vid löneplaceringen av dessa lärare, är
det givetvis ofrånkomligt, att en
lönehöjning för en stor tjänstemannagrupp
måste ställa större anspråk på statens
kassa, än om det är fråga om en mindre.
Den omständigheten, att lärarkåren
inrymmer ett stort antal
befattningshavare, lär emellertid icke kunna tagas till
intäkt för att åt var och en av dessa
utmäta lägre lönebelopp, än om de
tillhört en mindre tjänstemannagrupp.
Även för folkskolans lärare bör
lönesättningen enligt representantskapets
mening ske efter enahanda grunder som
for övriga befattningshavare i allmän
tjänst. I den mån, som stats^nansiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
