Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 41. 8 oktober 1930 - Sveriges allmänna folkskollärarförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
978
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 41
Sveriges
allmänna
folkskol-lärarföreningr
Förrättade val.
.Eksjökretsen: Sigrid Bredberg, Jönköping,
J. P. Johansson, Östersund, Jenny Wahlman,
Gävle, Ruben Wagnsson, Oskarshamn, Emil
Eljas, Djursholm.
Kindakretsen: d:o.
Kalmar-N. Mörekretsen: d:o.
V. Värmlandskretsen: d:o.
Älvkarleby-Söderforskretsen: d:o.
Örbyhuskretsen: d:o.
Väster F är ne~b okretsen: d: o.
Åtvidabergskretsen: d:o.
Ulricehamnskretsen: d:o.
Södra Mörekretsen: d:o.
Mönsteråskretsen: d:o.
Salakretsen: d:o.
Mjölby kretsen: d:o.
Vännäskretsen: Sigrid Bredberg, J. P.
Johansson, Jenny Wahlman, Ruben Wagnsson,
Karl Olofsson, Hallaröd.
Kindskretsen: d:o.
Rönne bergs-Södra Luggudekretsen: d: o.
Dellenområdets krets: Sigrid Bredberg, J.
P. Johansson, Jenny Wahlman, Ruben
Wagnsson, Albert Lövgren, Bäckebro, Gävle.
Valbokretsen: d:o.
Åse- och Vistekretsen: Sigrid Bredberg, J.
P. Johansson, Jenny Wahlman, Ruben
Wagnsson, O. Augzell, Rävlanda.
Vista härads krets: Sigrid Bredberg, J. P.
Johansson, Jenny Wahlman, Ruben
Wagnsson, Gustav Storgård, Stockholm.
Rönökretsen: d: o.
Centralstyrelsevalet.
9.
Att de personer, som uppställas såsom
kandidater vid offentligt val, skola utsättas för
nedsvärtning av dem, som önska andra
kandidater valda, trodde man vara ett minne
från svunna tider. Men den, som läste nr 39
av Sv. Ltg, överraskades av att där finna en
gengångare av dessa barbariska valmetoder.
Jag syftar på hr Risbergs artikel till
förmån för hrr Johanssons och Eljas
kandidaturer till ledamotskap i S. A. F: s
centralstyrelse. Dessa båda i hela kåren kända och väl
kända kårmedlemmar äro sannerligen för
goda att framföras genom nedsättande och
kränkande omdömen om en annan kandidat.
Angreppet mot hr Olofsson är dessutom i
hög grad orättvist. Det må vara insändarens
ensak, om han inte känner till mer om hr
Olofsson, än att han fått en orden. Men
denna okunnighet är förklarlig, då han inte ens
vet, om hr Johansson i Östersund är
stads-eller landsbygdslärare. Och det är föga
lyckat att håna hr Olofsson för vasaorden,
eftersom den ingalunda kommit honom till del
på grund av egen tillskyndan utan efter
framställning från andra personer, som
känna hans gärning.
För egen del tycker jag- och många med
mig - att det lilla ordensregnet över S. A.
F. var ett dumt påhitt. Men mottagarna böra
inte klandras eller hånas. Hr Stålfelt gav
vid festen på »Strand» en fullt plausibel
förklaring till att han mottog sin trissa, och de
andra hade nog lika goda skäl. Alla fyra hade
emellertid kunnat och bort hedras på ett
mycket bättre sätt, och de hade helt visst hellre
sett, att det skett genom att de satts i
tillfälle att ännu mera än hittills gagna vår skola
och vår kår. Särskilt hade Olofsson för länge
sedan bort komma in i centralstyrelsen. När
jag avgick, bl. a. för att bereda plats åt en
landsbygdslärare, så hade jag närmast hr
Olofsson i tankarna.
Att han skulle ha skadat skolan och kåren
genom bildandet av en förening av
landsbygdslärare, är det renaste nonsens. Städer-
nas skolor skadas ej genom att landsbygdens
skolväsende förbättras, och städernas lärare
ha intet ont av att landsbygdslärarna få det
drägligare. Jag säger på alldeles samma sätt
om denna nya förening, som jag sade, då man
genom hemliga möten och rop om splittring år
1919 ville hindra bildandet av en särskild
förening av manliga lärare: Om de, som ämna
bilda en sådan förening känna behov därav,
så varken kunna eller böra vi hindra dem, ty
om föreningen inte får bildas inom S. A. F.
så bildas den utom densamma, i värsta fall
i hemlighet.
Landsbygdslärarnas förening är stiftad
inom S. A. F. och vill efter bästa förmåga
främja dess syften. De som själva hållit på
föreningsrätt för sig, böra icke neka den för
andra. Behovet av samarbete mellan
landsbygdens lärare har gjort sig gällande i många
år. Per Borgh uppmanade på sin tid
landsbygdens lärare att komma samman för att
dryfta centralstyrelsevalet, och år 1919 blevo
jag och två andra kamrater av ett möte i
Göteborg utsedda att sammankalla
landsbygdslärarna för behandling av gemensamma
angelägenheter. Detta blev icke gjort. Tiden var
icke lämplig på grund av den oro, som f
olk-skollärarförbundets bildande vållade.
Då tanken på ett landsbygdslärarförbund
ånyo väckts till liv, hälsar jag den med
glädje. Min 24-åriga erfarenhet som lärare i rena
landsbygdsskolor. har lärt mig, att en
sammanslutning av lärare vid sådana skolor är i
hög grad av behovet påkallad, långt mera
behövlig än t. ex. »de större städernas
lärar-kongress», överlärarförbundet, ja även övriga
särorganisationer ehuru även alla dessa haft
och ha sina viktiga uppgifter att fylla.
Specialisering är nödvändig på alla områden, och
om den äger rum i lojalt samarbete med den
centrala ledningen betyder den styrka, ej
splittring.
Öm någon tvekan kunnat uppstå om behovet
av en enig samling av lärare vid landsbygdens
skolor, så måste denna tvekan alldeles
försvinna för det faktum, att en kunglig
kommitté, i vilken landsbygdens lärare inte haft
ett enda ord med i laget, föreslår
borttagande av lärarnas naturaförmåner för all
framtid, och detta förslag godtages av ett
representantskap, utan att S. A. F:s kretsar
beredas tillfälle att yttra sig därom. Det är
uppenbart, att landsbygdens lärare äro för
fåtaligt och -svagt representerade i
centralstyrelsen. Detta sagt med all respekt för fröken
Anna Olsson.
En annan sak är det, om
landsbygdslärarnas krav måste tillgodoses just nu och med
offrande av hr Johansson, vars duglighet och
inflytelserika ställning äro väl kända. Man
kan förstå den synpunkten. Men detta
berättigar icke till kränkande och orättvisa
omdömen om landsbygdskandidaten.
Till sist ett par ord om valet av Värner
Rydéns efterträdare.
Som bekant har jag flera gånger
framhållit, att centralstyrelsen länge varit ensidigt
sammansatt, icke blott så till vida, att
landsbygdens lärare äro underrepresenterade utan
även i det hänseendet, att skolledarna
utgöra en orimligt stor procent av antalet
ledamöter. I likhet med hr Stålfelt anser jag
emellertid, att behovet av en ny arbetskraft i
verkställande utskottet nu är så trängande,
att andra hänsyn måste vika. Och då jag inte
vet någon sådan arbetskraft, bland
icke-över-lärare, om vilken hela landets lärare nu
kunna samla sig, har jag vid Södra
Roslagskretsens möte den 27 sept. givit min röst åt
över-lärare Emil Eljas i Djursholm. Han är, vad
vi allra först behöva, en framstående
arbetskraft, och han har mera tid än de flesta i hans
ställning att ägna åt arbete lör S. A. F. Han
är vidare klok och försynt men likväl
självständig och orädd. Han är därjämte - förlåt
mig, Stålfelt - en varm vän av en
genomgripande reformering av S. A. F:s ’föråldrade,
odemokratiska och otympliga arbetsformer.
Lidingö den 28 sept. 1930.
Nils H el p er.
10.
I nr 39 av Sv. Ltg klaga två insändare
över Sveriges landsbygdslärare- och
lärarinneförbunds tilltag att föreslå en
landsbygdslärare till inval i centralstyrelsen. Detta
liksom hela nämnda förbunds tillvaro skulle
endast tjäna att egga upp städernas och
landsbygdens lärare mot varandra. I samtliga
lärarföreningar inom riket ha städernas lärare
och lärarinnor majoritet, och nu fordrar man
att det även i fortsättningen skall förbliva
så. Kan man då inte förstå, att det måste
väcka olust och vantrevnad bland
landsbygdslärarna att alltid se sig försatta i minoritet
inom samtliga styrelser, oaktat de inom
föreningarna äro i absolut majoritet. Är inte
detta att alltid försöka undertrycka
landsbygdslärarnas kandidater, ett sätt att egga
landsbygdens lärarkår mot stadslärarna.
Då nu genom hr Värner Rydéns frånfälle
en plats blivit ledig i centralstyrelsen, så
kunna ju norrlandslärarna insätta hr J. P.
Johansson i hans ställe.
Landsbygdslärarnas berättigade krav på
ökat inflytande i styrelserna kan ej nedslås.
Må nu varje landsbygdslärare besinna sin
plikt och rösta för landsbygdens . sak.
Magiehem den 27 september 1930.
Helmer Norén.
11.
Centralstyrelsevalet pågår. Efter att från
början ha legat tämligen klar torde
situationen efter hr Värner Rydéns död emellertid
kunna betecknas såsom förvirrad. I
skrivande stund är det åtminstone mycket
vanskligt att söka förutsäga, vem som skall
intaga den plats i centralstyrelsen, varom nu
närmast är fråga. Att döma av i senaste nr av
Svensk Läraretidning tillkännagivna
valresultat, vill det synas, som om tillfälliga och
lokala stämningar, skulle vid detta viktiga val
tillåtas spela en roll, som kan medföra ett ur
synpunkten av det helas väl icke önskvärt
resultat. För att hindra detta är det förvisso hr
Stålfelt tagit till orda i nr 39 av Svensk
Läraretidning. De skäl, han framfört, som stöd
för kravet om förstärkning av verkställande
utskottet, förtjäna tillmätas avgörande
betydelse. Valarbetet bör sålunda i dess
återstående del inriktas på att åt centralstyrelsen
förvärva en person, som jämväl kan vara att
påräkna vid utförande av det arbete, som
påvilar ifrågavarande utskott. Med all respekt
för hittills nämnda, härför lämpliga
kandidater, stannar undertecknad utan tvekan för
hr Eljas. Såväl hr Rydén som hr Storgård
stå i sina nuvarande befattningar till
centralstyrelsens förfogande. Genom inval av hr
Eljas skulle däremot centralstyrelsen tillföras
en helt ny kraft, som ifråga om duglighet,
erfarenhet och allmänt förtroende väl fyller
de krav, man har rätt att ställa på en
ledamot av S. A. F:s centralstyrelse.
Kamrater! Rösta vid årets
centralstyrelseval med en valsedel, vara jämte namnen å
de under omval stående
centralstyrelseledamöterna även finnes utsatt namnet Emil
Eljas, Djursholm.
Bromsten den 2 oktober 1930.
Josef Martiin.
12.
Med tack till »kretsordf.», som framfört
mitt namn vid innevarande års
centralstyrelseval, får jag härmed avböja kandidatur. Jag
ansluter mig till dem, som förorda hr Emil
Eljas, Djursholm. " .
Gustav Storgård.
13.
För den, som haft tillfälle förvärva
ingående kännedom om den arbetsbörda,, vilken
påvilar centralstyrelsen och i all synnerhet dess
verkställande utskott, står det fram såsom en
verklig livsfråga för vår förening, att den
dubbla förlust verkställande utskottet lidit
genom Carl Lidmans avgång förra året och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
