Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44. 29 oktober 1930 - Jänny Olsson: Några minnesbilder. Från Stockholms folkskollärarinneseminarium i slutet av 1870-talet - Länsstyrelserna och löneförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 44
SVENSK LÄRARETIDNING
1047
den blindes tal om färgen och rörde sig
oftast på ytan. Undertecknad kunde
aldrig förmå sig att deltaga i kritiken.
Jag befann mig i det lyckliga läget, att
jag gått några fotsteg på
undervisningens väg före mitt inträde på seminariet.
Jag hade undervisat tre terminer i en
skola. De erfarenheter, jag därifrån
medförde, voro mig till stort gagn, de
utgjorde en bakgrund, som gav relief åt
de pedagogiska teorierna och mot
vilken också dessa kunde skärskådas.
Det kunde vid denna tid förekomma,
att en av eleverna för några dagar
skickades ut till tjänstgöring i en skola, där
av någon anledning en vikarie behövdes.
I vår klass förekom dock icke detta.
Ibland hade de båda högsta
klasserna gemensam lektion i stora bönsalen.
Vi, som icke hunnit så långt, fingo då
förvåna oss över de andras visdom. Från
ett sådant tillfälle har jag ett särskilt
minne. Rektorn frågade:
»Hur långt skall skolåret vara?»
»34 1/2 veckor», blev svaret. »Vad får då
läraren, om han läser längre tid?»
Det klack till i mig. Skulle han
straffas för ett så övermåttan stort nit?
»Han får betalt för överläsning», lydde
det förlösande svaret.
Livet i allmänhet företedde under
slutet av 1870-talet mycket enklare
former än nu. Livfet vid seminariet gav
naturligtvis en bild därav. Fester och
samkväm voro okända. En enda gång
under’åren 1876-1878 förekom en fest,
och det var vår avskedsfest för
lärarna, när examen var lyckligt avslutad.
:Det ansågs som en naturlig sak, att den
festen skulle firas inom seminariets
väggar. Den hölls i stora bönsalen, som då
var rikligt blomstersmyckad.
Seminaristens levnadsstandard den
tiden var icke hög. Man måste vara
ytterligt sparsam. Den väntande lär
ar-lönen var nämligen mycket blygsam.
Undertecknad bevarar ett, seminariets
stäm-jpel åsätt antagningsbevis för
anställning som lärarinna vid Finspångs
folkskola med en »årlig lön av 750 kr.,
möb-leradt rum, ved och städning».
Detta papper utgör jämte
lärarinnediplomet slutnumret i bildserien från
Stockholms folkskollärarinneseminarium
under slutet av 1870-talet. Bilderna ha
blivit vaga. Det är ej lätt att få
minnets synglas rätt inställt för stora
avstånd. Trots allt torde dock härur
kunna skönjas konturerna av ett rikt
arbetsliv, varunder lärare och lärjungar
möttes i redbar strävan, som ytterst hade
vår folkskolas och dess ungdoms bästa
till mål.
Här torde ock hava framskymtat ädla
gestalter, som utfört ett hängivet,
uppoffrande arbete för att av ett omoget
lärjungematerial utforma en ny
lärar-generation.
Den förut citerade seminariekamraten
skriver: »Jag räknar min seminarietid
som den tid, som gav stöten och
riktningen åt mina slumrande själsgåvor.
Jag visste ju så oändligt litet, när jag
lämnade seminariet, och så är det ännu,
men mot dem, som visade mig vägen till
kunskapens källor, känner jag en trofast
tacksamhet».
I dessa ord instämmer
Jänny Olsson.
Länsstyrelserna och
löneförslaget.
I föregående nummer av denna
tidning återgåvo vi delar av
folkskolinspektörernas yttrande angående
lönekommitténs betänkande med förslag till
lönereglering för befattningshavare vid
undervisningsväsendet. Här nedan
följer i tillämpliga delar utdrag ur
länsstyrelsernas till k. m:t avgivna
utlåtande.
Följande länsstyrelser hava avgivit
yttrande i ärendet: Stockholms,
Uppsala, Visby, Linköpings, Karlskrona,
Kristianstads, Malmö, Halmstads,
Vänersborgs, Mariestads, Karlstads, Örebro,
Västerås, Faluns, Gävle, Härnösands,
Östersunds, Umeå samt Luleå.
Beträffande i lönekommitténs förslag
berörda allmänna principer framhålles
värdet av dyrtidstilläggens inarbetande
i den fasta lönen (l länsstyrelse),
fördelarna av gemensamt lönereglemente med
den civila statsförvaltningen (2),
tillfredsställelse med kommitténs förslag
om 5 dyrorter (1). En länsstyrelse
anser sig icke kunna biträda sagda förslag
och anför härutinnan följande
motivering :
I motsats till kommitténs uppfattning
att ju större antalet ortsgrupper vore,
desto större skulle felprocenten bliva,
anser länsstyrelsen, att idealet
härvidlag torde vara att varje ort hade sitt
särskilda lönesystem, anpassat efter den
å orten i fråga rådande dyrhetsgraden.
Då detta emellertid är praktiskt
ogenomförbart, måste orterna
sammanföras till dyrortsgrupper. Ju färre
dyrortsgrupper, man uppställer, desto
flera dyrorter måste inrangeras i varje
grupp. I ett lönesystem med ett fåtal
dyrortsgrupper blir steget mellan de
olika grupperna större, och härigenom
kan avlöningsskillnaden mellan
tjänstemän, bosatta å orter med obetydlig
dyr-hetsskillnad, bliva avsevärd. Det synes
därför länsstyrelsen, som större
rättvisa skulle vederfaras löntagare genom
uppställande av flera dyrortsgrupper
med mindre intervaller mellan
indextalen. Länsstyrelsen i fråga tillstyrker
bibehållandet av det nuvarande systemet
med sju dyrortsgrupper. En
länsstyrelse gör intet erinrande angående
löneförslaget.
Beträffande förslaget i vad angår
undervisningsväsendets befattningshavare
och i synnerhet de kommunalt
anställda lärarna, alltså även folkskolekåren,
ha 5 länsstyrelser intet att erinra. I
detta sammanhang anföres den
motiveringen, att enär det framlagda löneförslaget,
som innebär en genomgripande
förändring av avlöningsförhållandena för sto-
ra kategorier av statsanställda
tjänstemän, på många punkter berör den rent
fackliga anordningen av dessas
verksamhet, bli förslagets brister och
förtjänster relativt oåtkomliga för
länsstyrelsens granskning (1), att förslaget i
fråga omfattar flera grenar av
undervisningsväsendet, som i ingen eller ringa
grad beröra länsstyrelsens
verksamhetsområde, och beträffande vilka
länsstyrelsen alltså saknat möjlighet att ingå
i någon mera allsidig prövning av de
i betänkandet framlagda förslagen (1).
I fråga om inordnande i det allmänna
lönesystemet yttra sig 10 länstyrelser.
8 uttala sig för förslaget, l uttalar
tvekan härutinnan och l yrkar bifall
med det förbehållet, att inga
kommunala bidrag få lämnas.
Beträffande lärarnas placering på
löneskalan yttra sig 8 länsstyrelser. 4
anse placeringen riktig, l finner
placeringen tillfredsställande under den
förutsättningen att övriga statliga
befattningshavare erhålla en verklig och
rättvis löneplacering. För övrigt framhålles
att placeringen är för hög (1), att den
är för låg (1), att folkskollärare borde
placeras i 16 :e och småskollärarinna i
6:e lönegraden (1), att förutsättningar
saknas för bedömande, men att lärarna
dock inte äro missgynnade (1) samt att
tvekan förefinnes om lämpligheten av
lönereglering (1). I motiveringarna
framhålles bl. a. att placeringen på
löneskalan bör kunna tillfredsställa även
relativt högt ställda anspråk, dock
synes folkskollärares placering i 15 :e
lönegraden för hög i jämförelse med
adjunkt vid allmänt läroverk (1), att
folkskollärare borde placeras i 16 :e och
småskollärarinna i 6 :e, även detta med
hänsyn till lämplig avvägning i
förhållande till adjunkter, dessutom vore
folkskollärarbefattningar sluttjänster
d).
Vidkommande frågan om kommunala
lönetillägg framhålles att förbud
härutinnan bör utfärdas (4), att ett
förbud är betänkligt (3), att förbud icke
må komma till stånd (2) samt att
nuvarande förmåner dock böra få
behållas av tjänsteman under hans
återstående tjänstgöringstid (1).
I motiveringen på denna punkt
framhålles att ett eventuellt förbud kan
göras illusoriskt genom att lämna
möjlighet till oskäligt låg hyresersättning (1),
att redan lärarelönekommittén på sin
tid ansåg ett dylikt förbud omöjligt att
genomföra (1) att ett förbud ej kan
göras effektivt (1), att förbudet ej vore
av uteslutande god verkan med hänsyn
till lär ärr ekry teringen (1) att förbud
bör stadgas, så att ett skadligt
överbjudande från de rikare kommunernas
sida icke må äga rum (1), samt att
kommunala tillägg voro berättigade, ja rent
av nödvändiga, så länge lärarnas löner
voro oreglerade, men efter en
lönereglering borde allt avskaffas, som vore
ägnat att snedvrida relationen mellan
avlöningarna till lärarna och till andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
