Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 46. 12 november 1930 - Jänny Olsson: Julpublikationer från Svensk Läraretidnings förlag - En mönstergill skolbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1098
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 46
lärorika sagor också. Hans huva är ju
också så stor. Ingeborg Andreasens båda
akvareller äro färgmättade,
stämningsfulla och naturtrogna, gripna ur
barnens värld. Vem skulle ej vilja vara
med på »Namnsdagskalaset» med
blom-smyckad’ duk och nybakade bullar?
»Kagge» av Jörgen Block är en
mycket lärorik berättelse om en gosse, som
trots sin moders missriktade
kärleksomsorg dock till slut »lärde till karl». Den
är tagen på kornet. Gott gry är det i
pojken, därför gick han lyckligt igenom
alla prov, därför övervann han trollet
Lättjas alla skrämmande påhitt, därför
fick han besanna ordspråket: »All vår
början bliver svår, bättre går det år
från år». Så blev han till slut en
duktig karl.
En annan rolig historia är Einar
Månssons »Tipp, Tapp, Topp och Tupp,
som blev hönsminister». De lustiga
namnen redan kommer läsaren att dra på
smilbandet, men skrattet blir högljutt,
när man lär känna de tre förstnämndas
ynkedom, deras obeskrivliga lättja. Man
skrattar ut dem. Man skrattar till slut
av glädje, då man läser om den
hårdhänta behandling, varigenom dessa, som
det tycktes, oförbätterliga drönare
botades. Stor blir också glädjen, när man
läser om att den yngsta brodern, som
osjälviskt arbetat dag ut och dag in för
sina lata bröder, till slut får
erkännande och blir utnämnd till - minister
i kungl, hönsdepartementet.
Jultomten har en trogen följeslagare
i julkalendern »Fågel Blå». Det är en
stämningsmättad bild av Aina Masolle,
som möter blicken, när man öppnar
boken. Under stjärnströdd himmel,
mellan snödunkla granar, strävar en liten
skara i morgondiset hän mot ljuset, som
flödar ut ur templet där borta vid
horisonten. Texten låter oss veta, att
klockorna mana: »Möt Gud i hans tempel vid
ottesång!»
Stämning ligger det ock i Ingeborg
Uddens heminteriör på bokens sista
blad. Stickstrumpan, bordet med
lyrfo-ten, blommorna, fotografiet - vilken
vacker idyll! Och mitt i det flödande
solljuset en kvinna, som girigt slukar
varje rad i brevet, hon fått från sonen,
sjömanspojken. En gripande text i
bunden form av Tyra Macfie förklarar
bilden :
»Böner bad jag långa,
tårar rann så många
under väntans tider, medan »stormen
ven».
Mellan dessa båda bilder är det ett
rikt galleri, vari sådana kända
författare som Elsa Beskow, Frida Åslund,
Aino Nordlund, Julia Svedelius^ äro
representerade. Vi gå rakt på Frida
Åslunds berättelse, säkra om att i den
finna en skatt. »Skatten» heter den
också. Vi känna ju författaren från
Ungdomsbiblioteket, där hon ristat en
målande bild ur nybyggarfolkets
mödosamma liv i Västerbotten. Till
Västerbotten är ock den händelse förlagd, som
F. Å. skildrar i »Fågel Blå». Vilken
varm stämning över det enkla
soldathemmet i storskogens djup, hemmet med
den himmelsblå soffan, där lill-stintan
sitter och leker titt-nt med månen!
Vilken vacker skildring av hur tallar, älgar
och människobarn fläta sina intressen
samman! Uppränningen till
händelsernas väv är genialisk i all sin enkelhet,
inslaget är ett vackert, poetiskt språk,
och den »röda tråden» är, att ett litet
barns oreflekterade rättsinstinkt,
uttryckt i en trohjärtad straffpredikan,
räddar från moralisk undergång en
man, som går på olovliga skogsstigar,
och på samma gång blir sin fars hjälp
att betala skatten.
Denna berättelse om »Skatten» är en
»olickligt» rar skatt, en pärla bland
berättelser. (Giv oss mera, Frida
Åslund!)
Jultomtens två andra följeslagare,
»Tummeliten» och »Titteliture»,
innehålla många värdefulla saker, men jag
får ej tala om dem nu. Det tar för
mycket på tidningens utrymme. Ett
måste dock sägas. Frida Åslund har en
berättelse också i Titteliture:
»Femöringen». Försök att få tag i
»Femöringen», kära läsare!
Jänny Olsson.
En mönstergill skolbyggnad.
Sunnersta nybyggda, folkskola.
Söndagen den 14 september invigdes
i Sunnersta, beläget några kilometer
söder om Uppsala vid Stockholmsvägen,
en nybyggd eller rättare nytillbyggd
folkskola. I den äldre delen av skolan
byggd 1922-1923 funnos två lärosalar
samt ett par lärarbostäder. Dessutom
fanns högst upp i byggnaden en
mycket stor och präktig gymnastiksal samt
en sal, som nu användes till kvinnlig
slöjd. Tillbyggnaden f ramtvangs av den
alltmer kännbara bristen på klassrum.
Läsåret 1929-1930 läste i skolan fem
klassavdelningar och då stodo som ovan
omnämnts två klassrum till förfogande.
Hur kunde detta ske, kanske mången
undrar. Man läste med en klass i
gymnastiksalen, en klass i vindssalen och
duplicerade i ett klassrum. Skolan var
lyckligtvis byggd som en provisorisk
hälft av ett framtida större skolhus och
hösten 1928 tillsattes en
byggnadskommitté, som redan den 17 juni 1929 hade
kontraktet klart för tillbyggnaden.
Denna, som blev färdig nu i sommar,
inrymmer fem nya lärosalar, modernt
inredda med funktionalistiska lampor i
taken, Aura-ventiler under fönstren
m. m. Korridorerna äro belagda med
kalksten, trapporna med s. k. mosaik.
Tvättställ finnas till varje klassrum
liksom dricksvattenfontäner.
Klädhän^ar-na utanför klassrummen äro
anordnade som hyllor med hängare under dem.
I skolan finnes också nu ett modernt
inrett skolkök, där all inredning
ordnats av lärarinnor vid Fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala, som
använder skolköket som sin övningsskola.
Rum för lärarinnorna finnes liksom
även ett lärarrum. Högst upp i skolan
är inrymd en samlingssal, för föredrag,
föreläsningar m. m., rymmande
omkring tvåhundra personer. I
vindsvåningen finnes dessutom ytterligare en
sal för kvinnlig slöjd.
Vid invigningen hälsades först alla
välkomna av skolrådets ordförande
docenten F. Dahlbom, varefter
förvaltaren E. Sjögren i egenskap av
byggnadskommitténs ordförande gav en kort
redogörelse för byggnadsarbetet.
Skolbarnen under anförande av
folkskolläraren Hultgren bidrogo till programmet
med ett par sånger, varefter docent
Dahlbom åter tog till orda och tackade
samtliga kommitterade och framhöll,
att både torftigheten och lyxen
lyckligt undvikits och ett präktigt skolhus
skapats. Efter detta tal sjöngo
skolbarnen ännu en sång, varpå sist psalm
3: 7 unisont sjöngs. Därefter visades de
nya lokalerna för alla intresserade av
husets arkitekt och kontrollant
bygg-nadsingeniör S. Lindsjö. Sist samlades
alla vuxna i ett av de nya
klassrummen, där ett samkväm hölls och
fortsättningsskolans flickor serverade kaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
