Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 49. 3 december 1930 - Utan sakkunskap - Indragning av skolor och skolavdelningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 49
SVENSK LÄRARETIDNING
U77
ten. I samband därmed erinrar
Norman, att såväl Cronström som Wallin
under många år varit helt befriade från
undervisning i flera av skolans ämnen,
under det Norman hela sin tjänstetid
undervisat i alla ämnen, samt att detta
givetvis för Cronström och Wallin
innebär ett minus i den förvärvade
erfarenheten, varigenom Norman har ett
motsvarande företräde.
Beträffande den erfarenhet, som
förvärvas i en övningsskola HU. 1) under
den tid lärarinnan där själv undervisar,
gör Norman med rätta gällande, att den
icke är någon annan än den, som
förvärvas i en vanlig småskola litt. b. I
sådan småskola har hon ungefär 2 års
längre tjänstgöring än Cronström, och
folkskoledirektionens påstående, att
Wallin tjänstgjort i övningsskola är
oriktigt, emedan Detthowska seminariet
bevisligen aldrig haft någon verklig
övningsskola anordnad enligt litt. b.
Vad slutligen angår ledningen av
seminarieelevernas
undervisningsövningar framgår av handlingarna, att
Cronström lett sådana övningar under 5 år,
men att denna ledning omfattat endast
modersmålet under 3 veckotimmar varje
år och kristendom l veckotimme ett år,
motsvarande tillhopa 16 veckotimmar
under ett år. Den har sålunda varit till
tiden ganska inskränkt och med
avseende på ämnena ganska ensidig: den
har icke alls berört småskolans övriga
7 ämnen. Därav följer, att den under
nämnda ledning förvärvade
erfarenheten varit i motsvarande grad inskränkt
och ensidig. Norman medgiver
emellertid, att erfarenheten rörande
undervisningen i modersmålet och kristendom
kunnat på grund av elevernas misstag
bliva något mera mångsidig, äii den i
samma ämnen blir i en vanlig småskola,
och hon går så långt i medgivande, att
hon vill jämnställa Cronströms plus i nu
nämnda avseende med sitt eget plus i
erfarenhet under de 3 år, med vilka
hon är överlägsen Cronström i sin
tjänstgöring i mindre folkskola och
folkskola - en mot Cronström mycket
generös beräkning - men då är hon
i alla fall Cronström överlägsen med
l 9/io år i småskola litt. b och 5 9/2o år
i småskola litt. a eller med 7 7/2o år.
Wallin har märkligt nog aldrig varit
praktiklärarinna. Hennes befattning
med seminarieeleverna inskränker sig
till att dessa gjort sina heldagsbesök i
hennes klass åren 1921-1927. Det
tillskott i erfarenhet hon därigenom kan
hava vunnit är uppenbarligen ganska
minimalt. Norman anser det för sin
del icke vara större, än att det
utjämnas av det minus, som uppkommit
därigenom, att Wallin under många år
icke undervisat i skolans alla ämnen.
Norman skulle då i alla fall vara
Wallin överlägsen med l tjänstår.
Vad som nu anförts rörande
detta mål torde visa, huru invecklade
de frågor av pedagogisk art
kunna vara, som komma under
regeringsrättens handläggning, och
huru omöjligt det är att rätt bedöma
dylika frågor för den, som icke
äger ingående kännedom om
arbetet i de olika skolformerna och i
seminarierna. Men någon sådan
kännedom förvärvas varken genom
den juridiska bildningen eller
ingenjörsutbildningen.
För utslaget i förevarande mål
har visserligen
ecklesiastikministern det konstitutionella ansvaret,
eftersom regeringsrätten
överlämnat målet till k. m :t för avgörande,
men målet är först handlagt av 4
ledamöter inom regeringsrätten -
3 jurister och l civilingenjör -
och dessa hava föreslagit, att
besvären skulle lämnas utan bifall.
Dessa ha således ansvaret i
första hand. I dylika fall brukar k.
m:t i konseljen följa
regeringsrättens förslag, och detta går så
mycket lättare för sig, som ett sådant
mål icke underkastas någon ny
beredning av vederbörande kansliråd
utan föredrages för
ecklesiastikministern av samma person, som är
föredragande i regeringsrätten.
Nu kan man väl med skäl tycka,
att regeringsrätten skulle i sådana
fall, då den själv är utan reell
kompetens för bedömande av ett
pedagogiskt mål, före sitt beslut
inhämta yttrande av den centrala
myndighet, som sitter inne med den
verkliga sakkunskapen i frågan,
nämligen skolöverstyrelsen. Men
nej! Det är ju en allmän
iakttagelse, att ju större okunnigheten är
på ett område, dess större är
självtillräckligheten och självsäkerheten
hos den, som har avgörandet i sin
hand. Så ock här. Eegeringsrätten
är sig själv nog. Den inhämtar icke
något sakkunnigt yttrande från
skolöverstyrelsen i pedagogiska
mål.
Annorlunda vore förhållandet, om
dylika mål icke skulle handläggas
av regeringsrätten utan av k. m:t
i ecklesiastikdepartementet. Då
komme skolöverstyrelsen alltid att
höras. En annan och betydande
fördel vore den, att sagda mål då
komme att föredragas av
vederbörande kansliråd, som har att föredraga
alla ärenden rörande tillsättning
och entledigande m. m. av lärare
vid statens läroanstalter och som
därför är på ett helt annat och
bättre sätt förtrogen med pedagogiska
spörsmål och med de principer, som
böra följas i sådana mål.
Vid 1928 års riksdag gjordes i
lagen ang. regeringsrätten en
ändring, enligt vilken besvärsmål
rörande folkskoleväsendets anordning
tydligt undantogos från
regeringsrättens handläggning. Det var ett
fel, att icke då på samma gång
även mål av pedagogisk innebörd
undantogos, så som hade yrkats i
en motion vid 1926 års riksdag av
N. J. F. Almkvist. Men denna fråga
måste vid lämpligt tillfälle tagas
upp på nytt. Så länge dessa mål
ligga under regeringsrätten, kan man
icke vänta ett sakkunnigt
bedömande av desamma. Vårt praeterea
censeo måste därför fortfarande
vara, att besvärsmål av pedagogisk
art överflyttas från regeringsrätten
till k. mit i
ecklesiastikdepartementet.
Indragning av skolor och
skolavdelningar.
Centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening, som beretts
tillfälle att till k. m:t inkomma med
yttrande över av skolöverstyrelsen
verkställd utredning angående beredande av
större möjlighet för skoldistrikt att vid
minskning av antalet barn indraga
skolor och skolavdelningar, har i
skrivelse den 25 nov. 1930 anfört följande:
I likhet med vad centralstyrelsen
anförde i sitt yttrande till riksdagens
andra kammares första tillfälliga utskott
den 10 april 1927 rörande den motion,
v-om föranlett riksdagens skrivelse
angående ifrågavarande spörsmål, hyser
centralstyrelsen den uppfattningen, att
i stort sett nuvarande bestämmelser
lämna skoldistrikten nödiga möjligheter
att reglera antalet lärartjänster efter
föreliggande behov. Centralstyrelsen
håller ock före, att en minskning i
barnantalet i första hand bör rikta
uppmärksamheten på åtgärder, som kunna
bidraga till att öka förutsättningarna
.för en förbättrad undervisning. En
betydelsefull faktor i detta hänseende är
att barnantalet i klasserna begränsas. I
detta sammanhang vill centralstyrelsen
särskilt framhålla, att de i
reglementena vanligen föreskrivna maximiantalen
lärjungar äro allt för höga. Andra
åtgärder, som kunna nämnas, äro
organiserandet av 7-klassiga skolor och
upprättandet av hjälpklasser. Genom
dylika anordningar skulle i stor utsträck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
