Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 17 december 1930 - Örebro småskoleseminarium 50 år - Redaktion - Edvin Jonasson: Uppfosran till musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1214
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 51
gonen, före folkskolans början, och på
eftermiddagen, efter dess slut.
För övrigt fingo seminarleeleverna
tillbringa mycken tid i övningsskolan.
Klassen var uppdelad i tre grupper,
och. varje grupp hade
undervisningsövningar 8 timmar i veckan. Den
stackars övningsskollärarinnan hade alltså
skolbesök, som det nu brukar heta, 24
timmar i veckan. Men småskolebarnen
fingo också gå i skolan 30 timmar i
veckan, så hon fick ändå en timme om
dagen själv för att täppa till luckor
och bota revor från
gruppövningstimmarna, i!
Undervisningen i seminarieklassen
sköttes i stor utsträckning av timlärare,
som tillika undervisade i andra skolor.
Även rektorerna eller föreståndarna,
som det förr hette, voro timlärare. Den
nyssnämnde Rosander tjänstgjorde som
timlärare och föreståndare ända till år
1908, då han avgick vid 70 års ålder.
Hans efterträdare blev Anders Linder,
även han folkskollärare i Örebro. Han
kvarstod, tills han vid utgången av år
1919 inträdde i pensionsåldern. Efter
en termins interregnum fick sedan
seminariet sin förste rektor efter nya
stadgan, folkskolläraren fil. kand. G. A.
Olsson, vilken dock efter fem år
övertog rektorsbefattningen vid
småskoleseminariet i Östersund, där han
fortfarande verkar.
Vid Olssons flyttning hade
frågan om småskollärarutbildningens
förstatligande blivit aktuell, varför ingen
ordinarie lärare tillsattes efter
honom, utan tjänsten har alltsedan dess
uppehållits med e. o. innehavare, under
ett år av nuvarande rektorn vid
småskoleseminariet i Jönköping, fil. mag.
A. E. Löf, och sedan av
övningsskolläraren vid folkskoleseminariet i
Strängnäs David Nissar.
Från början hade seminariet endast
en lärarkraft med full tjänstgöring vid
anstalten, nämligen lärarinnan i
övningsskolan. På denna post verkade
fröken Hanna Jönsson med .skicklighet
Redaktör och ansvarig- utgivare:
Ruben Wagnsson.
Redaktionssekreterare:
Karl-Erik Karlsson
Expedition:
Barnhusgatan 8, nedra botten
Tel. 30 00. Norr 60 00.
Kontorstid 10-5.
Utgivningsdag: onsdag,
*» –––
Prenumerationspris:
Vi år 10 kr., lh år kr: 5:50 Y* år 3 kr.
Lösnummerpris 25 öre.
Annonspris:
för l millimeter å yttersida och sida intill text
30 öre, å innersida 25 öre; vid införande även
i Småskolan ett tillägg av 10 öre.
Stockholm 1930
Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
och okuvlig energi :i 33 års tid.- Hon
nedlade också ett betydande arbete på
slöjdundervisningens främjande och
kvarstod som slöjdlärarinna i tre år
efter sin avgång från övningsskolan. Då
hon 1918 lämnade seminariet hade hon
alltså verkat i dess tjänst i 36 år, men
ännu är hon rak och spänstig och
ungdomlig till kropp och s j al, och talrika
skaror av f. d. elever minnas med
tacksamhet hennes kraftfulla och skickliga
handledning på undervisningskonstens
knaggliga stråt.
Bland seminariets många timlärare
skall här endast nämnas en:
småskollärarinnan Josefina Sönnerberg, gift
Smith. Fröken Sönnerberg anställdes
vid seminariets grundande som
lärarinna i teckning och välskrivning med en
årslön av 75 kr. Efter ett par år
övertog hon även gymnastikundervisningen
och fick då en löneförhöjning på 50
kr. Sin gymnastiklärarutbildning
skaffade hon sig på ett originellt sätt. Hon
hade en bror, som var officer vid ett
stockholmsregemente och ledare av
gymnastiken med volontärerna där.
Fröken Sönnerberg fick höga
vederbörandes tillåtelse att deltaga i
volontä-rernas gymnastik, och sedan hon gjort
det en tid, for hon hem till Örebro och
gymnastiserade med flickorna med
schvung och bravur och så gott
resultat, att hon ännu vid 75 års ålder ser
ut att kunna ha både lust och förmåga
att vara med om lite militärgymnastik.
Då fru Smith lämnade seminariet 1917,
hade hon stått i dess tjänst i 37% år.
Ett ständigt bekymmer för
seminariet har lokalfrågan utgjort. Anstalten
har ständigt måst hålla till i förhyrda
lokaler i privathus. En tid voro
förhållandena så rent avvita, att all
undervisning med både övningsskolan och
seminarieklassen måste äga rum i en och
samma sal. Där fingo seminaristerna
sitta i småskolebarnens bänkar, och där
bedrevs både tecknings- och
gymnastikundervisning. Omsider togs lokalfrågan
tipp till lösning och 1922 beviljade
landstinget 325,000 kr. till en präktig
byggnad åt seminariet på en av staden
skänkt tomt. Den tillsatta
byggnadskommittén infordrade anbud på
byggnaden och fann då, att anslaget icke
skulle räcka. Därför uppsköt den
igångsättandet av arbetet och ingick till
nästa års landsting med begäran om ett
tilläggsanslag på 70,000 kr. Men nu
svävade landstinget på målet och
förklarade ärendet vilande. Därmed var
nog seminariets öde beseglat. Hela
småskollärarutbildningsfrågan har
sedan dess kommit i ett sådant läge, att
intet landsting numera har någon
tanke på att bygga seminarium, och det
lär väl icke dröja många år, innan den
jubilerande läroanstalten är ett minne
blott.
Under de gångna åren har
seminariet utexaminerat 44 årsklasser med
tillsammans 978 elever.
1 _ D. N.
Uppfostran till musik.
Ett barn är innerst inne musik. Från
allra första början av sitt liv rör det
sig med toner; dess första livsyttring
är en ganska hög ton, gemenligen kallat
skrik. Det är en hög ton, men
förunderligt nog ansatt - naturligtvis omedvetet
på ett riktigt sätt. Kunde barnet sedan
behålla vaggans tonbildning ute i livet,
med de förändringar, som betingas av
stämbandens egna anatomiska
förändringar, skulle praktiskt taget alla
människor ha vackra röster. När barnet
växer upp, fortsätter det sitt umgänge
med musik. Det är t. o. m. djärvt nog
att självt komponera. Det väljer några
ord, som det hört, och går och gnolar
melodier för sig själv. Barnet har i alla
tider säkerligen varit före sin tid: det
har alltid komponerat så som nu de
fullvuxna tonsättarna ha roat sig själva
men inte andra att komponera: atonalt,
d. v. s. man kan inte hänföra de givna
tonerna till en viss grundton. De 12
toner vi ha i våra nuvarande skalor ha
inte ens varit tillräckliga, utan man har
tagit till dem, som ligga emellan dem
vi ha, d. v. s. medvetet använt de
toner vi kalla falska. Det! gör barnet
också gladeligen och jämt. Det sjunger
be-kymmerslöst och i glädje - ett sorgset
barn sjunger inte - men så komma en
dag de äldre, framför allt läraren i
skolan och säga: du sjunger galet, du
sjunger falskt eller till och med: Du har
ingen rost, du får inte sjunga. Den
danska författarinnan Karin Michaelis
berättar i sin bok: »Glädjens skola», att
hon minnes sin barndoms sångtimmar i
skolan halvt med smärta och halvt med
trots, hur de fördärvades för henne,
därför att hon inte kunde sjunga
»rent». De andra fingo sjunga, hon
brummade skamfullt med mellan
sammanbitna tänder. Endast en gång om
året på en utflykt -glömde man allt, och.
sjöng alla på en gång under himlen och
stjärnorna. Men bara en gång. Och de,
som inte kunde sjunga rent, »deras
>sångglädje», säger hon, »den, som är
nedlagd i vart barnahjärta, blev kvald
i födseln, då de lärde sig att skämmas
över sin egen röst. Ofta senare ha de
kanske haft en förbigående längtan
efter att jubla, eller klaga i sång - men
barndomens minnen äro dem för
starka.» Var och en av oss har väl märkt,
att just dessa »brummare» äro ivrigast
att sjunga, de sjunga med den
innerligaste och troskyldigaste hängivenhet.
Men var och en har väl också märkt,
att får ett sådant barn sjunga med, så
kan det så småningom få gehör, dess
stämband kunna lära sig arbeta, så att
tonomfånget ökas. Det finns
sångpedagoger, som anse att alla barn kunna
läras att sjunga. - I varje fall lär
erfarenheten, att genom riktig uppfostran
från den spädaste ålder var och en är
mäktig att tränga in i musikens rike.
Det är icke var och en givet att som
konstnär utöva musik, men var och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
