Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 17 december 1930 - Anna Ljunggren: Småskollärarinnornas lönefråga - Högre folkskolornas lärarförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 51
SVENSK LÄRARETIDNING
1217
från auktoritativt håll flerfaldiga gånger
vittnats om småskollärarinnornas
intresse, deras iver och villighet att tillägna
sig de nya idéerna och göra dem
fruktbärande i sitt arbete. Varken tid,
pengar eller krafter ha sparats, då det gällt
att förvärva ökade kunskaper och
större skicklighet. Sveriges allmänna
folk-skollärarförenings och Sveriges
småskollärarinneförenings av
småskollärarinnor talrikt besökta
fortbildningskurser bära vittnesbörd härom.
Statens folkskolinspektörer vitsorda
också i allmänhet småskollärarinnorna
för duglighet och nit. Även fäder och
mödrar uppskatta småskollärarinnornas
arbete med att fostra och undervisa
småbarnen.
Ha då småskollärarinnorna
försummat att göra sina rättmätiga lönekrav
gällande? Detta kan knappast med fog
påstås. Omedelbart efter 1918 års
lönereglering organiserades Sveriges
småskollärarinneförening. Alltsedan dess har
föreningen begagnat varje tillfälle att
framföra sina krav såväl på förbättrad
utbildning som på högre löner. Det har
skett vid styrelsesammanträden, vid
ombuds- och föreningsmöten, i
skrivelser och framställningar. Grundliga
utredningar i lönefrågan ha verkställts
och sakliga motiveringar framförts.
I arbetet för lönefrågan har S. S. F.
dock aldrig brutit solidariteten med
övriga grupper inom folkskolan.
Framställningar i lönefrågan ha alltid för
vidare åtgöranden avgivits till
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening och under senare tid
till Folkskollärarkårens
representantskap för lönefrågor. Såväl
centralstyrelsen som representantskapet ha
omfattat småskollärarinnornas lönefråga
med stort intresse. Därom vittna de
skrivelser i lönefrågan, som avgivits
till konungen och till 1928 års
lönekommitté, i vilka småskollärarinnornas
lönefråga erhållit utförliga motiveringar.
Vid bestämmandet av lönekraven har
det legat nära till hands att anställa
jämförelse med folkskolans lärare.
Sålunda uttalade Sveriges allmänna
folkskollärarförening vid ombudsmötet i
Göteborg 1919, att
småskollärarinnornas lön borde utgöra % av
folkskollärarinnornas. Sveriges
småskollärarinneförening har efter gjorda beräkningar,
där hänsyn tagits till
folkskollärarinnornas längre utbildning och längre
arbetstid uttalat sig för relationstalet
4/5- Redan vid S. S. F :s ombudsmöte i
Jönköping 1922 preciserades detta
krav, som sedermera alltjämt
framförts av föreningen.
Fasthållande vid denna princip
framförde S. S. F:s ordförande, fröken
Ka-rola Pålsson, som inkallad representant
för småskolekåren inför lönekommittén
småskollärarinnornas krav på en
inplacering i 11 :e lönegraden. Fröken
Pålsson framlade därvid en utförlig
motivering, där bl. a. jämförelse anställdes
med telegraf expeditörerna, vilka äro
placerade i 11 :e lönegraden.
När representantskapet den 27 juni
hade att taga ställning till
lönekommitténs förslag uttalade sig
representantskapet enhälligt för att
småskollärarinna placeras i lägst 9:e lönegraden.
Samtliga småskollärarinnekårens
representanter inom representantskapet
an-slöto sig till detta, som man hoppades,
genomförbara förslag. Man hyste
därvid även den tillförsikten, att de
riksdagsmän, som ansågo en rättvis lösning
av småskollärarinnornas lönefråga som
en viktig angelägenhet, skulle kunna
ansluta sig till detta krav.
I de yttranden angående
lönekommitténs förslag, som avgivits av statens
folkskolinspektörer, ha 44 förordat en
högre placering av småskollärarinna än
den lönekommittén föreslår. 21
folkskolinspektörer ha därvid föreslagit en
inplacering i lägst 9 :e och l i 11 :e
lönegraden. Folkskolinspektörerna, som äga
ingående kännedom om
småskollärarinnornas arbete och kunna sakligt bedöma
detsamma, ha härigenom givit ett
erkännande, som småskollärarinnorna
känna sig tacksamma för.
Skolöverstyrelsens yttrande, som i
motiveringen är synnerligen välvilligt
mot småskollärarinnekåren, har likväl
väckt ett berättigat missnöje. Ur
skolöverstyrelsens motivering må anföras
följande:
Det låge i sakens natur att då en grupp
befattningshavare, som alltid varit i
lönehänseende särskilt missgynnad, skulle lyftas
upp till en ställning, som vore mera
förenlig med billighet och rättvisa och bättre
överensstämde med arbetets samhälleliga
betydelse, så måste en dylik löneökning bliva även
procentuellt betydande. En liknande tanke
synes ligga innesluten i vederbörande
departementschefs uttalande i samband med förut
nämnda direktiv för lönekommittén att vid
behandling av vissa lärargruppers lönefråga
särskilt beakta kostnadsfrågan, det
uttalandet nämligen, att därvid de med hänsyn till
skilda förhållanden i lönehänseende sämst
ställda befattningshavarnas behov av
förbättrad löneställning borde bliva rimligen
tillgodosedd.
Med hänsyn till såväl det nu anförda som
till det synnerligen betydelsefulla
grundläggande arbete, som småskolan har att utföra,
finner överstyrelsen kommitténs förslag om
småskollärarinnornas placering i den 5:e
lönegraden icke kunna eller böra godtagas.1 Vid
sin förnyade prövning av denna lönefråga har
överstyrelsen jämväl funnit, att en högre
placering än den av överstyrelsen år 1924
föreslagna - den 6:e lönegraden - hade
varit väl motiverad icke minst vid en
jämförelse med motsvarande befattningshavare i
statens tjänst.1
Skolöverstyrelsen anser sig dock icke
kunna frångå sin tidigare intagna
ståndpunkt och förordar den 6:e
lönegraden även med hänsyn till de
ekonomiska konsekvenserna och vikten av att
genomförandet av den nu under så
många år förberedda och behövliga
löneregleringen för befattningshavare vid
undervisningsväsendet i dess helhet icke
försvåras.
Med all respekt och vördnad för skol-
överstyrelsen måste likväl en
småskollärarinna förvånas över att fastän
skolöverstyrelsen ansett en högre placering
väl motiverad icke minst vid en
jämförelse med motsvarande
befattningshavare i statens tjänst, de finansiella
skälen bli avgörande vid skolstyrelsens
ställningstagande. I varje fall borde väl
icke dessa skäl göras gällande enbart
när det gäller småskollärarinnornas
löneplacering.
Likaledes är det ägnat att väcka
förvåning att skolöverstyrelsen kunnat
finna relationen mellan 17 :e, 14 :e och 6:e
lönegraden lämplig.
Glädjande nog är skolöverstyrelsens
beslut icke enigt. Icke mindre än fem
undervisningsråd ha förordat högre
lönegrad än den 6 :e.
Lönekommitténs förslag innebär för
småskollärarinnorna en social orättvisa
och en undervärdering av deras arbete.
Det ligger nära till hands att inför
lönefrågans behandling låta känslor av
bitterhet och mindervärdighet få
herravälde. Detta får dock icke ske. För
fullgörandet av ett gott arbete bland
småbarn fordras i alldeles särskilt hög grad
sinnets jämvikt, friskhet och glädje.
Man vill därför hoppas att vid
lönefrågans slutliga avgörande rättvisa skall
vederfaras småskollärarinnorna.
Anna Ljunggren.
1 Kursiveringarna gjorda av förf.
Högre folkskolornas
lärarförening.
Örebro högre folkskolas lärarförening
har vid nyligen hållet årsmöte till
ledamöter i centralstyrelsen omvalt hr L.
F. Bäckström i Malmö och nyvalt
fröken Karin Persson i Göteborg. Till
revisorer omvaldes hrr K. Lindahl i
Norrköping och H. Bjellerup i Arlöv.
Till styrelsesuppleanter omvaldes
fröken Eva Ingvaldson i Örebro och
nyvaldes dr Sam. Henning i Stockholm.
Till revisorssuppleanter omvaldes hrr
A. Anderberg i Malmö och A. Palmblad
i Örebro.
Till medlemmar i lokalföreningens
styrelse omvaldes hrr J. M. Holmstedt,
ordf., A. Palmblad, sekr., fil. kand. J.
G. Nylin, kassör, samt fröken Eva
Ing-valdson och fil. kand. Ebba Svenson.
Revisorer blevo fil. lic. T. Rosenberg
och fröken Naemi Holme.
- Malmökretsen av Högre
folkskolornas lärarförening hade den 2 december
sitt ordinarie årssammanträde under
ämneslärare Axel Wahlgrens ledning.
Sedan hr W. i sitt hälsningsanförande
berört de viktiga angelägenheter, som
för närvarande stå på dagordningen,
realexamen i högre folkskolan och
lönefrågan, erinrade han om den förlust,
hela vårt skolväsen lidit genom
Värner Rydéns bortgång, en förlust, som
blir icke minst kännbar just nu, när
för skolan så viktiga frågor vänta sin
lösning.
Ordet lämnades därefter åt lektor Y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
