Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 17 december 1930 - Fritt forum - Småskoleseminarierna inför förstatligandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 51
SVENSK LÄRARETIDNING
1219
Fritt forum.
För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas härför denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg
som brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Småskoleseminarierna inför
förstatligandet.
I ovanstående fråga ha följande inlägg
insänts av fröken Sigrid Bredberg, Jönköping,
och rektor Hugo Tenerz, Haparanda.
Redan vid Sveriges
småskollärarinneförenings första styrelsesammanträde den 28-29
dec. 1918 framfördes beträffande
småskollärarinneutbildningen följande önskemål:
att småskoleseminarierna måtte övertagas
av staten,
att utbildningstiden utsträckes till tre år,
att inträdesfordringarna sättas lika med
fordringarna till folkskoleseminarierna,
att lärarkompetensen vid folk- och
småskoleseminarierna blir lika, samt
att övningsskolorna vid
småskoleseminarierna böra omfatta de tre första skolåren.
Dessa önskemål upptagas även i sextonde
allmänna folkskollärarmötets uttalande i
frågan i Göteborg 1919.
De första av dessa önskemål, statens
övertagande av småskoleseminarierna,
aktualiserades för några år sedan genom den oerhört
stora arbetsbristen på småskolans område, som
då uppkom. För att kunna koncentrera och
leda lärarutbildningen efter behovet visade
det sig nödvändigt, att staten helt övertog
densamma. Därom äro väl nu såväl
lärarorganisationer som myndigheter ense.
Beträffande det andra önskemålet,
utsträckning av utbildningstiden till tre år, tycks
meningarna vara delade.
Sålunda har styrelsen för
småskolesemina-riernas lärarförening år 1926 ingått till k. m:t
med en skrivelse i ärendet, i vilken
framhålles, att önskemålet om en 3-årig
utbildningstid gjort sig gällande sedan lång tid tillbaka,
att det tog sig starka uttryck omedelbart
efter genomförandet av omorganisationen 1919,
och att erfarenheten under de gångna åren
av denna reforms verkningar givit
ytterligare styrka åt detta krav. Vidare framhålles,
att om staten komme att övertaga
småskollärarutbildningen, syntes det styrelsen vara
synnerligen lämpligt tillfälle, att samtidigt
härmed utbildningstiden utsträcktes till tre
år.
Utbildningstidens utsträckning ansågs så
trängande, att om förstatligandet icke då
skulle komma till stånd, och k. m:t ej funne
skäligt göra en treårig utbildningstid
obligatorisk vid landstingsseminarierna, borde dock
landstingen återfå friheten att utsträcka
lärotiden utöver det lagfästa minimum.
I seminariernas lärarkollegiers yttrande till
skolöverstyrelsen år 1928 ha dessa
pedagogiska synpunkter fått stå tillbaka för de
ekonomiska och av fruktan för att om en
förlängd utbildningstid aktualiserades, komme
denna att stå hindrande i vägen för
seminariernas snara förstatligande.
Vid det adertonde allmänna svenska
folkskollärarmötet i Stockholm skisserade under-
visningsrådet Nylund i sitt föredrag om
småskollärarinneutbildningen den
seminariereform, som nu väntar på sin lösning, och
framhöll därvid särskilt tre huvudpunkter. Den
första var småskoleseminariernas
förstatligande, den andra seminariekursens utsträckning
till tre år och den tredje om
seminarielärarnas kompetens och avlöningsförhållanden.
Rektor Vendela Wester Wahlström skriver
i en artikel i Sv. Ltg nr 47, att detta av
undervisningsrådet Nylund framförda
reformkrav »torde vara att betrakta som dagens
minimikrav».
Detta omdöme överraskade undertecknad,
som med iver läste vidare för att få del av
det förslag, som jag väntade, att rektor
Wahlström i fortsättningen skulle framlägga. Jag
blev emellertid ytterligt förvånad, ty enligt
min mening innebär rektor Wahlströms
förslag en nedprutning av detta »dagens
minimikrav».
Rektor Wahlström framhåller och det med
lätta, att det bebådade principalutbytet i och
för sig icke löser småskollärarutbildningens
problem. Man kan dock med säkerhet vänta,
att ett förstatligande kommer att medföra
stora förbättringar och utvecklingsmöjligheter.
Därom äro vi nog ense. Vi kunna också vara
ense om att antalet utbildningsår icke äro
allena avgörande. Men denna punkt i
reformkravet måste dock betecknas som högst
väsentlig.
Rektor Wahlströms förslag, som helt enkelt
innebär, att småskollärarutbildningen
förlägges till folkskoleseminarierna, löser, synes det
mig, icke småskollärarinneutbildningens
problem.
Eleverna vid småskoleseminarierna skulle
visserligen få tillgång till
folkskoleseminariernas laboratorier och specialsalar, till dessas
förråd av materiell och böcker och åtnjuta
undervisning av dess lärare. Dessutom skulle,
menar rektor Wahlström, samlivet mellan de
båda elevkategorierna verksamt bidraga till
att hos småskolekåren utplåna dess känsla av
att vara undervisningsväsendets proletärer, en
deprimerande föreställning, som
avsidesutbild-ningen bidragit till att skapa.
I slutet av sin artikel förklarar rektor
Wahlström sig ej hysa någon övertro på
folkskoleseminariernas förmåga att lösa det
tvååriga seminariets problem men förmenar, att
småskoleseminarierna borde få del av de
resurser, som folkskoleseminarierna - »vilka
äntligen beskärts en plats i solen» -äga.
Meningarna om denna
folkskollärarutbild-ningens framskjutna plats äro nog delade
inom folkskollärarkåren. Kanske det finns
de, som anse, att även den är en
»avsides-utbildning».
Ändamålsenliga lokaler, god
undervisningsmateriell m. m. samt väl kvalificerade lärare
befordra givetvis i hög grad en god
lärarutbildning. Men allt detta inneslutes väl i det
reformkrav, som fick sin utformning i
undervisningsrådet Nylunds föredrag. Anordningen
av enkelseminarier kommer väl efter statens
övertagande av seminarierna att upphöra.
Det finns andra utvägar än den av rektor
Wahlström föreslagna. Så t. ex. har det ju
varit tanke på att förlägga ett
småskoleseminarium med dubbla klassavdelningar i
Strängnäs, då seminariet där enligt riksdagsbeslut
skall upphöra som folkskoleseminarium.
Genom att sammanföra två 3-åriga
seminarier till ett, torde det vara möjligt att
anställa speciallärare även vid
småskoleseminarierna.
Den treåriga utbildningen medför, som
rektor Funke framhåller i sin artikel i Sv. Ltg,
att läraren under lektionerna hinner ge mera
av sin personliga syn och sitt eget vetande,
varigenom hans undervisning kan bli
värdefullare och mera väckande, och att elevernas
självständiga studieverksamhet kan
tillgodoses på ett helt annat sätt än vid den tvååriga.
Enligt min mening kunna icke de fördelar,
som möjligen vinnas genom
småskolesemina-riernas förläggning till folkskoleseminarierna,
uppväga ett års längre utbildningstid.
Så ett ord om depressionen. Min erfarenhet
är den, att vår tids småskollärarinnor icke
låta sig behärskas av
mindervärdighetskäns-lor. De sätta sitt kall högt, och i utövandet
av sitt arbete känna de sig jämnställda med
övriga lärare inom folkskolan.
Mindervärdig-hetskänslor kunna i varje fall icke
förekommas genom att utbildningen förlägges till
folkskoleseminarierna.
Till sist vill jag instämma i rektor
Wahlströms yttrande, att om reformkraven vid
förstatligandet undanskjutas, förspillas. för,
lång tid framåt väsentliga möjligheter till
utveckling. Jag är tacksam för den starka
betoningen av att konsekvenserna av den
principiella uppskattningen av den första
undervisningen äntligen måste tagas.
Sigrid Bredberg.
Under ovanstående rubrik har rektor
Vendela Wester Wahlström framfört vissa
förslag att beaktas vid den stundande lösningen
av småskoleseminariernas
omorganisations-frågor. Emellertid synes det mig, som om de
framförda förslagen alltför lätt tagit på
problemen i den förhoppningsfulla tron, att
om folkskoleseminariernas lokaler och
undervisningsmateriell m. m. ställes till de
tvååriga seminariernas förfogande, så vore allt
klart. Så enkel torde dock frågan ej vara.
Rörande behovet av en reformering av
småskollärarutbildningen torde de flesta
skolmannen vara ense. Därom bära de otaliga
framställningar, petitioner, lärarmötens uttalanden
m. m. ovederläggliga bevis. På ett lyckligt
sätt har undervisningsrådet Sven Nylund i
sitt föredrag vid allmänna folkskollärarmötet
sistlidne sommar uppdragit de riktlinjer, som
- enligt min åsikt - böra leda till det
eftersträvade målet: en effektiv och efter
tidens krav lämpad småskollärarutbildning. De
huvudkrav, som i detta föredrag framställdes;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
