Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 52. 24 december 1930 - Lorentz Larson: Winnetka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 52
SVENSK LÄRARETIDNING.
1239
ex. farmen, indianerna, vikingarna i de
lägre klasserna, Grekland, renässansen,
världshandeln i de högre. Geografi och
historia är ett ämne, vad man
betecknande kallar Social science. Man
menar, att landets natur och folkets liv
hora samman. Medborgarkunskap och
naturlära ingår även i Social science,
som komplement till historien och
geografin. Kulturens historia är det
centrala. Man gör ständigt jämförelser
mellan gångna tiders förhållanden och
våra dagars. Man söker förmå barnen
göra sådana jämförelser och reflektera.
Studierna böra lära barnen känna och
förstå andra folk och andra tider, deras
värde och förtjänster, förmå dem att
inse, hur beroende vi alla äro av
varandra, och hur skadligt själviskhet,
misstänksamhet och okunnighet om andra
är. Historien bör vidare syfta till att ge
en orientering i nutidens liv. Genom att
ta del av gångna tiders erfarenheter
bör man söka förstå och lösa aktuella
problem. Den vuxne får sina
synpunkter på dessa problem genom
tidningarna. Barnen böra läras att använda sitt
eget omdöme, när de läsa tidningar, så
att de ej acceptera deras synpunkter
utan kritisk eftertanke. Därför ingår
också läsningen av tidningar och
tidskrifter, samt barnens redogörelser för vad
de läst och diskussioner därom i
historieundervisningen. Man kallar detta
undervisning i Current events. Man utger
en särskild veckotidning för
folkskolorna härför. - Undervisningen i
Social science blir alltså ej endast
individuellt arbete utan härtill kommer
lärarinnans muntliga föredrag, samtal,
diskussioner, läsning av berättelser och
tidningar. Men än vidare: man vill, att
barnen ej endast skola läsa och samtala
om utan »genomleva» historien och
andra folks erfarenheter. Under flera
veckor sysslar man dagligen med samma
uppgift, t. ex. studiet av grekerna. Man
söker stimulera barnens intresse genom
läsning av berättelser och poem, genom
musik, bilder och konst. Man
förvandlar för en tid klassrummet till en
verkstad för att inplanta ett stycke grekisk
historia, grekisk anda och konst. Man
söker skapa en eggande atmosfär, »man
bildar en bakgrund». Man vill, att
barnen skola fyllas med intryck, deras
fantasi sättas i rörelse, de skola känna
behov av att på något sätt i skrift,
teckning, färg, musik, rörelse ge uttryck för
sin erfarenhet. Lärarinnan söker leda
dem till att föreslå en uppgift, i
vilken alla kunna samarbeta. En kan
skriva en dialog, några teckna, en del göra
kläder, andra musicera eller by^ga
dekorationer, alla amerikanska barn äro
skådespelare, och så kanske man
dramatiserar och uppför ett stycke
grekisk historia, varvid man inbjuder
kamrater från andra klasser och ger dem
impulser till liknande uppgifter.
Detta är ett exempel på vad
Washburne kallar »grupp- och självständigt
skapande verksamhet». Som termen
antyder, innefattar denna del av skolans
Skokie-skolan, Winnetkas nyaste skola. I de låga flyglarna ligga klassrummen.
verksamhet två olika element. Med
gruppverksamheten menas, att barnen,
några eller hela klassen, samarbeta med
varandra för att lösa en uppgift. Med
självständigt skapande verksamhet
förstår man de sysselsättningar, varigenom
barnet på något sätt ger uttryck för
sina egna idéer, känslor eller tankar. Det
skriver, målar, tecknar, leker. Givetvis
går det ena i det andra,
gruppverksamheten bygges upp på barnens
individuella prestationer.
Skolans verksamhet är alltså
uppdelad i dels individuellt tillägnande av
vissa färdigheter och kunskaper, dels
grupp- och självständigt skapande
verksamhet. Washburne betonar
kraftigt, att denna senare ej syftar till att
inpränta kunskaper. Dess mål är social
fostran och individuell utveckling.
Denna verksamhet begränsas ej till det som
har anknytning med studierna i Social
science. Dit räknas även verksamheten
på lekplan och i gymnastiksal, i slöjd-,
musik- och sångsalar. Barnen få vidare
öva sig i självstyrelse: de ha sina
möten, där gemensamma angelägenheter
diskuteras och beslut göras under
parlamentariska former. De tillsätta
kommittéer och välja förtroendemän för en
mångfald olika uppgifter. De skriva,
trycka och utge sin skoltidning, som
skötes fullt affärsmässigt och har konto
i banken. De ha assembly, då de
mötas i samlingssalen, som vanligen
utnyttjas hela skoldagen, och då de
uppföra skådespel, berätta, hålla föredrag,
diskutera, ge konserter m. m.
Washburne beräknar, att hälften av
skoldagens sex timmar användes för denna
verksamhet i dess olika former.
Diskussionen om nya
uppfostringsmetoder rör sig vid Winnetka såväl som
andra »nya skolor» i U. S. A. kring
två brännpunkter: individualisering av
undervisningen, d. v. s. att skolan måste
differentiera sig efter individen,
variera i både hur mycket och vad den lär,
samt att skolan måste ge social fostran.
Det gäller att utnyttja barnens sociala
instinkter, i st. f. att söka
undertrycka dem. Detta bottnar väl delvis i
nationella förhållanden. Kraven på
indi-vidualisering och på fostran till social
förståelse ha framträtt starkare i U. S.
A. än i andra land, ty barnen där
variera mer. Man har ett brokigare, ett
mera ojämnt material på grund av
folk- och rasblandningen. Vidare:
immigrantbarnens kunskaper äro
mycket olika. Folkskolan är även
bottenskola, man undervisar alla i den.
Hemmets upplösning har gått längre i U.
S. A. än i andra land, dess socialt
fostrande uppgifter ha skolan måst överta.
- Frågorna om individualisering och
om social fostran diskuterar väl
emellertid överallt, där uppfostringsproblemet
är aktuellt, även om de accentueras mer
i U. S. A. Vad som däremot är speciellt
amerikanskt är, att de sakliga
synpunkterna stå framför de personliga.
Detta framträder tydligt hos
Winnet-ka-planen. Washburne tror, att
uppfostran är en fråga om system och
organisation. Man kan komma till en
fullkomlig kursplan, en fullkomlig metod, ett
fullkomligt system och tror sig så ha
10st uppfostrans problem. Det förefaller
som om man icke tänkt på att läraren
är bunden och begränsad av sin
individualitet. - Vi tro ej att uppfostran
ytterst är objektiv vetenskap utan
individuell konst. Amerikanarna ha ej samma
blick som vi för det personligas
betydelse. Läraren är för dem systemets
instrument, i stället för att systemet är
lärarens verktyg som hos oss.
Lorentz Larson.
Prenumerera i tid på
Svensk Läraretidning
för år 1931!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
