Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 53. 31 december 1930 - Litteratur - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
Nr 53
SVENSK LÄRARETIDNING.
1271
litteratur.
Illustrerad svensk litteraturhistoria. Av
Henrik Schiick. Del VI. Efterromantiken.
Hugo Gebers förlag 1930.
I och med det nu föreliggande sjätte
bandet av den nya upplagan av
Illustrerad svensk litteraturhistoria har Henrik
Schiick fullbordat sin andel av det stora
verket - prof. G. Castrén, Helsingfors,
skall i en kompletterande del föra
framställningen fram till år 1914. Och så
visst som det är sant, att avslutningen
kröner verket, har prof. Schiick härmed
fullgjort ett arbete, som endast kan
betecknas med epitetet enastående. Del
för del har man med alltjämt stegrat
intresse följt denna teckning av vår
andliga odlings historia från
nattomhöljda tider fram mot allt klarare och
rikare dokumenterad sentid, tills man
nu här får skåda speglingen av det
skede, som för de flesta visserligen var
fars eller farfars, men för den åldrade
förf. hans egen barndoms. Sedan länge
vet man ju hur livfullt han kunnat
återge och tolka gulnade dokuments
vittnesbörd; här komma de egna intrycken
och minnena fram. Han har själv varit
samman med en god del av dem som
voro med då Hierta, Crusenstolpe och
Almquist gjorde rabalder, och han
skildrar detta den svenska maklighetens
gyllene tidevarv med en rent strålande
be-rättarglädje. Man känner sig oviss om
vilket man vill sätta högst, den breda
översikten eller de enskilda
karakteristikerna. En oräknelig massa detaljer
har fogats in, striden om den nya
skolordningen med Murbergs framsynta
reformförslag och Silverstolpes, Järtas
m. fi. kuriösa kritik, Berzelius’ och
Israel Hwassers universitetsfejd, de
teologiska striderna kring Ignell,
Eeuter-dahl och Rydberg, tidningspressens
stora framryckning till opinionsbildande
faktor av första rang, allt har fått sin
tillbörliga plats, och ändå har där
givits rum för en massa målande drag ur
det levda, lidna eller genomfestade
vardagslivet. Så ger t. ex. teckningen av
Johan Nybom, »den evige studenten»,
en alldeles oemotståndligt rolig bild av
livsföringen under den tid, då
»Glun-tarna» föddes.
Schiick har ingalunda nöjt sig med
att lämna en framställning efter av
auktoriteter och årtionden vedertagna
normer. Han är tvärtom fullt up to
date. Hemming Sjöbergs alldeles nya
kriminalistiska studie av »fallet
Almquist» har därför med nödvändighet
medfört en viss omvärdering av den
store fantastens levnadssaga, vilket
ändock ej hindrat Schiick att andraga allt
det försonande, som bör framhållas i
detta själsliga skeppsbrott. Många
nyligen framlagda dokument rörande
Fredrika Bremer o. a. ha också
beaktats vid resp. karakteristiker. Ett
anmärkningsvärt drag är, att Schiick, den
grundbeläste vetenskapsmannen, tyckes
med särskild sympati dröja vid person-
Med tack för det gångna året bedja vi få tillönska
kunder, vänner och gynnare
ETT GOTT NYTT ÅR
Svenska Skolmateriel A.-B. Gevalia
GÄVLE
ETT LYCKOSAMT NYTT AK
tillönskas våra ärade kunder och vänner
Gransholms Aktiebolag, G e m l a.
ligheter, som ej haft alltför tyngande
studiebagage. Att Runeberg exempelvis
också kan räknas dit anför han
sålunda rent av som en förtjänst för denne
i hans dikt - den beundrande
karakteristiken av den finländske skalden hör
f. ö. till det mest briljanta i hela
verket.
Det är överflödig möda att räkna upp
mera. Boken måste läsas i sin helhet,
och något mera fängslande, lättläst och
samtidigt intellektuellt berikande verk
finnes knappast på vårt språk. Om
något arbete är nödvändigt på ens
vanligen av luckor fyllda bokhylla, så är
det detta*
H. Nilsson.
Adamsberg, folklivsskildring från 1845-
1930 av J. A. Göth. Alb. Bonniers förlag.
Pris 4: 50 kr.
Bland dem, som sätta värde på
oförfalskade skildringar ur folklivet, ha
Göths böcker alltid sitt särskilda
intresse. Ty det är Göths styrka, att han
grundar allt på verklighet och inte
diktar fram vare sig händelser, lokala
förhållanden eller personer. T. o. m.
språket är delvis folkets eget och därför
kanhända inte så noga anpassat efter
grammatikan. Göth behöver därför inte
känna sig fastlåst inom ett trångt,
begränsat område, alldenstund
verkligheten ofta är mer underbar än dikten. Det
är huvudsakligen från de fattigare
samhällslagren ute på landsbygden, som
Göth hämtar sina typer. Hans
framställningssätt är alltid ledigt,
medryckande och målande och karakteriseras
av en godmodig, ej sällan gisslande
humor. En skönlitterär författare, som
saknar humor, blir ett tråkigt oting.
Livet är i sig självt tillräckligt trist, utan
att man skall avlas att blott se dess
mörka sidor.
Det är arbetets folk, som Göth
skildrar, ej det intellektuellas utan
näringarnas. Här gives inte mycken plats för
sentimentalitet. Inte kärleken utan
bönemannen förmedlar i regel
äktenskapen, vilka därför grundats på
»vorna-ten» och sällan äro förenade med
yttringar av svärmeri. Men det
trohetslöfte, som dylikt folk en gång givit, håller
till livets slut, och man har ingen
tanke på skilsmässor, även om samlivet
under arbete och släp kan bli rätt så
tryckande.
En förf att arbegåvning sådan som
Göths är medfödd och kan aldrig nås
blott genom övning. Den ligger väl i
blodet eller nervströmmen. Hos Göth
bröt den fram ett par årtionden innan
allmänheten visste något därom. Han
skickade sina första berättelser till en
ortstidning. Kedaktören offentliggjorde
dem visserligen men omstuvade och
förfalskade - för att e.i säga utskämde
- och under sin egen signatur. Jlj
underligt, om Göth därför under en lång
tid framåt tappade modet. Men den
inre kallelsen var oemotståndlig. För en
12-15 år tillbaka infördes så i en
annan ortstidning några mycket
observerade skisser, vilka signerats »Johan
Nilsson». Göths goda humör och
berättarkonst voro tidigare mest kända inom
goodtemplarorden, där Göth verkade
med aldrig svikande intresse. När han
slutligen samlade ihop sin pennas alster
för att utgiva dem i bokform, lyckades
han inte få någon förläggare, en
motgång, som hans f örf attarbröder rätt
allmänt känna till. Göth tog då
tryckningen på egen risk och lyckades, som vi
veta. Sedan dess äro inte mindre än åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
