Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. (2662) 4 januari 1933 - Ebba Hansson: Undervisningen i teckning. Rickard Rothe och Marta Bergemann-Könitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej ett synminne, utan vad de veta, en
föreställning. Finge de välja, skulle de
överhuvud ej arbeta med penna och
pensel utan med material och verktyg.
Rothe kallar dem »Materialgestalter».
De äro tekniska, konstruktiva,
byggande begåvningar. (Jmfr Rothe:
»Kin-dertiimliches Zeichnen» och »Die
menschliche Figur im
Zeichenunter-richt». Verlag fiir Jugend und Volk,
Wien.)
I våra vanliga skolor äro de verkliga
teckningsbegåvningarna mycket
sällsynta. Men trots detta är den nuvarande
teckningsundervisningen avpassad
endast för dessa. Man menar, att de
metoder, som gälla för de
teckningsbegå-vade, också borde vara lämpliga för de
s. k. obegåvade, och att de senares
sämre arbetsresultat endast är en följd av
en lägre grad av begåvning. Intet kan
emellertid vara mera felaktigt. Om den
byggande finge mera tillfälle att efter
måttet av sina krafter arbeta med olika
slag av material, bygga, forma och
modellera i sand och lera, trä, kork, papp
och papper m. m., skulle han med hjälp
av detta material utföra ett arbete av
lika hög kvalité, som den
teckningsbe-gåvade med penna och pensel. Och han
skulle på den vägen också så
småningom göra framsteg i teckning.
Hur bör nu handens arbete ordnas i
tara skolor, för att de olika
begåvningarna skola komma till sin rätt ? Idealet
vore ju, att det i varje skolhus funnes ett
verkstadsrum med material och verktyg
av olika slag att tillgå,, där eleverna
alltså under lärares ledning finge
tillfälle att pröva sig fram och välja
material. Att något sådant är möjligt att
åstadkomma även med begränsade
ekonomiska tillgångar visar t. ex. Jena
universitetsskola, där handens arbete,
här kallat »Werkarbeit», tilldrar sig
besökarens särskilda intresse. Där få
eleverna från första skolåret för varje
arbetstimme i verkstaden fritt välja, om
de vilja modellera, klippa och klistra,
teckna och måla eller tälja, snickra och
smida. Med säker instinkt gripa
nybörjarna efter det material, som bäst
passar deras otränade fingrar. Högst i
kurs står naturligtvis leran.
I de flesta av våra skolor torde en
verkstad, tillgänglig för skolans alla
klasser, ännu länge få höra till
framtidsperspektiven. Vi få nöja oss med
sådant handarbete, som går att utföra
i klassrummen. En viss kompensation
utgör naturligtvis vår förträffliga
skol-slöjd av olika slag, men den
tillgodoser dock mer yrkesskickligheten, än den
ger tillfälle till fritt skapande. Vad
saken här närmast kräver, är en mindre
ensidig teckningsundervisiiing
framförallt under de första skolåren - mera
arbete med material vid sidan av
teckningen.
Det material, som bättre än andra
låter forma sig av barnahänder, är
le-?an. Att den trots detta användes så
sparsamt i våra skolor beror säkerligen
dels på lärarens bristande utbildning,
dels på den förutfattade meningen, att
man måste vara i besittning av en
särskild begåvning för att lära barn
modellera. En av vår tids skickligaste
pedagoger på detta område, skulptrisen
Marta Bergemann-Könitzer, docent vid
Pedagogiska institutet i Jena, vilken
utbildat ett stort antal lärare, anser
emellertid, att varje normalt utrustad
människa har naturliga förutsättningar
för modellering. I företalet till en av
sina böcker, »Plastisches Gestalten als
Ausgang fiir die Werktätigkeit in der
Schule», Wien 1929, säger hon, att
resultatet t. o. m. vid korta
instruktionskurser för lärare ofta varit så
överraskande, att hon måste anta, att det
blott beror på den rätta
»befrielsemetoden» för att lösa de skapande
krafterna hos de ofta hämmade vuxna. Och
när man ser det resultat, till vilket fru
B. efter blott några timmars
undervisning för sina elever, vilka på intet sätt
utgöra något urval, förstår man hennes
optimism.
Det ovan citerade arbetet behandlar
utom synpunkter på lärarutbildningen
och de metoder, som förf. använder i
sitt arbete med vuxna, det spontant
skapande barnet på olika åldersstadier
och dess förhållande till det plastiska
materialet. Även på detta område har
förf. en rik erfarenhet genom sin
tjänstgöring såväl i Kindergarten1 som
vid olika seminarie- och övningsskolor.
Bergemann-Könitzers uppfattning om
barnteckningen och barnets
förhållande till det plastiska materialet
överensstämmer med Rothes, vilket är så
mycket mera intressant, som de båda
pedagogerna delvis utgå från olika
synpunkter. Efter att ha givit exempel på
några vanliga barnteckningar, såsom
ansiktsprofiler med två ögon, s. k.
röntgenbilder med rummets interiör synlig
tvärs igenom ytterväggen, husets
gavelsida tecknad i samma linje som dess
långsida o. s. v. - något som
Bergemann-Könitzer träffande kallar
»Raum-konflikte auf der Fläche», - påpekar
hon nödvändigheten av att ge barnet
ett material, som tillåter det att
återge verkligheten, såsom den existerar i
dess föreställning, ett material, som
icke kräver en översättning ur den
tre-dimensionala verklighetsvärlden i en
tvådimensional på papperet.
Berge-mann-Könitzer understryker vidare, hur
avgörande det är för barnets
inställning till allt skapande arbete och
sålunda för hela dess utveckling, om det
vid de första försöken att ge uttryck
åt sin egen föreställningsvärld lyckas
eller misslyckas. Ett misslyckande
medför misströstan om den egna förmågan,
vilket i sin tur tar livet av all
individuell skaparkraft. Till jämförelse
meddelar förf. fotografier av några
mänskliga figurer till häst och i båt, dels teck-
1 Jmfr M. Bergemann-Könitzer: »Pas
plas-tisehe. Gestalten des Kleinkindes.» Weimar
1930.
nåde och dels modellerade av barn
under första skolåret, och reflexionen ger
sig själv. I likhet med Rothe anser
Bergemann-Könitzer, att de flesta barn
hellre arbeta med material och uppnå
bättre resultat med detta än med
penna och pensel.
Efter att ha ägnat några sidor åt
olika slag av material - sand, lera,
gips - dess egenskaper, beredning,
förvaring m. m. går förf. in på det
plastiska arbetets betydelse i geografi-,
naturkunnighets- och
åskådningsundervisningen, ett långt och intressant
kapitel, som visar, hur kunskapen om
tingen och livet fördjupas och berikas
genom arbete med det plastiska
materialet. Inte mindre intressant är
karakteristiken av olika elever och deras
andliga växande i och med det plastiska
gestaltandet, ett bevis på de rika
möjligheter, som slumra hos barnen, och
som blott vänta på att genom tålmodig
och förståelsefull ledning väckas . till
liv. Bergemann-Könitzer betonar om
och om igen, hur hänsynsfull och för
barnet självt nästan omärklig denna
ledning måste vara. Hon varnar bestämt
för alla recept, som komma med
anvisningar och föreskrifter, vilka hindra
barnet i dess fria och självständiga
arbete, och vilka från början diktera, vad
man har att göra med ett material för
att nå ett bestämt mål. Barnets
produktivitet stäckes, där man med alla
medel arbetar på en receptiv
inställning. Bergemann-Könitzers bok är
intet recept, men den är i likhet med
Rothes böcker en utomordentlig
vägvisare för varje lärare, som arbetar på
lågstadiet. Den öppnar ögonen, och den
ger en kunnig ledning i det, som rör
det plastiska arbetet i skolan.
Ett material, som erbjuder stora
möjligheter, om det också ej är lika
lätthanterligt som leran, är papp och
papper. Helt nyligen har Rothe utgivit en
bok, som han kallar »Zoo aus Papier.
Ein lustiges Schulfest». Han berättar
där, hur han med elever vid Wiens
pedagogiska institut huvudsakligen i
papp och papper förfärdigat en
zoologisk trädgård med olika djur och
växter i naturlig storlek. I ord och bild
redogöres utförligt för fortgången av
arbetet. I de flesta skolor torde något
liknande åtminstone delvis kunna
genomföras i förminskad skala och
förenklad form. Boken, som är lika
instruktiv och rik på idéer som
författarens övriga arbeten, är avsedd att ge
uppslag till modellering med papper på
skolans alla åldersstadier.
Goda uppslag och praktisk
handledning i frågor rörande handens arbete
får för övrigt varje intresserad lärare
i den pedagogiska tidskriften »Die
Quelle», (Verlag Jugend und Volk,
Wien), i vars avdelning för »Spiel,
Ar-beit und Kunst» ett stort antal lärare i
olika länder medarbeta.
Ebba Hansson.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
