Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 5. (2666) 1 februari 1933 - Sveriges allmänna folkskollärarförening - Dödsfall - Erik Bergström - Johan Nord - Hulda Petterson - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkskolor, utförde under musikdirektör
Torsten Carlssons ledning Sonata da
camera av A. Corelli. Framförandet var
ett lysande prov pä de resultat den
frivilliga musikundervisningen vid
folkskolorna kunnat uppnå.
Folkskolinspektör Lars Hofstedt höll.
föredrag om »Sovring av lärostoffet
–ett aktuellt problem för folkskolan.» T
föredraget, vars väsentliga innehåll
inom den allra närmaste tiden torde bli
tillgängligt för en större publik genom
att som bidrag ingå i den pedagogiska
tidskriften Skola och samhälle, framlade
talaren de principer, som enligt hans
erfarenhet och åsikt borde vara
vägledande vid sovringen av lärostoffet.
En kort diskussion följde på
föredraget
Arbetsbok i modersmålet
Av A. Isaacsson och £. Paulsson.
UTTALANDEN:
- »är tydligen utarbetad med omsorgsfullt aktgivande på såväl psykologiska som pedagogiska
krav och röjer ett mer än vanligt pedagogiskt omdöme. j pm Johanson i Sv. L.
»Jag kan icke se annat än att denna arbetsbok otvivelaktigt är ett synnerligen intressant försök
att tillämpa psykologiskt riktiga principer på inlärning av grammatik, ett försök, som helt är i
den moderna forskningens anda. Den inför i själva verket arbetsskolans idéer i
grammatikundervisningen». Pro/ettor G. A. Jczderkolm l Pedagoglök Ttftkrift.
»När man läser dessa arbetsböcker, fylles man av beundran lör förf:s enkla och geniala grepp
om ämnet och av glädje över att det nu ges tillfälle att sätta ett så förträffligt
undervisningsmedel i händerna på elever och lärare.» Rektor E. BJelfvenötam i Skola och. Samhälle.
För j:dje skolåret 4° öre; ^:de 45 °’re. Provex. 50 %.
£:te och 6:te årskurserna under utarbetning.
SKOLFÖRLAGET, Gävle.
Dödsfall.
Erik Bergström.
Dagspressen har föp några dagar sedan
kommit med ett dödsbud, s-om säkerligen väckt
sorg och förstämning i mycket vida kretsar.
Nomadskolinspektören, fil. dr Erik Bergström
avled å Maria sjukhus i ’Stockholm den 26
januari.
Nomadskolinspektionen, som upprättades
1916, efter det riksdagen nämnda år fattat
beslut angående ordnande av
folkundervisningen för nomadlapparnas barn, är uppenbarligen
ett ödesdigert yrke. Den förste
nomadskolinspektören Vitalis Karnell hade förut varit
kyrkoherde i Karesuando och statens
folkskolinspektör. Han kände lapparna och hade
tillvunnit sig deras- förtroende och sympatier.
Han var också ganska tränad i resor bland
fjällen. Han ägde således stora
förutsättningar för att lyckas med det kulturarbete bland
lapparna, som han fått att leda. I sin iver för
detta arbete sparade han sig icke. Efter tre
år stupade han i sin kallelses gärning 1919.
Man kan med visshet säga, att han tog döden
på sig genom de strapatser, för vilka han
utsatte sig under resorna i lapparnas
!jälltrakter.
Nu har det gått Erik Bergström, vad
Pontus Wikner kallar en stor, ståtlig och kraftig
man i sin bästa ålder och med, som allmänt
ansågs, en järnfysik, på samma sätt. Dessa
båda, Karnell och [Bergström, äro typiska
exempel på »kulturens offerväsen».
B. var född 1888 och var således vid sin
död endast något över 44 år. Hans avsikt var
till en början att ägna sig åt vetenskapligt
arbete, särskilt inom zoologien, men snart nog
kom han av en tillfällighet att kasta sig in
på ett annat verksamhetsområde, där han
sedan fick sin livsuppgift och utförde ett
omfattande och gediget arbete. Först kallades
han av den kände kirunadisponenten Hj.
(Lundbohm att biträda honom vid utredning av
vissa frågor rörande lapparna. Därefter -deltog
han i de förhs»<J!nigar med Norge, som
började 1913 angående lapparnas rätt till renbete
i Norge. Då hade han blivit så entusiastiskt
intresserad för lapparnas liv och kulturella
utveckling, att han mottog en befattning som
lappfogde i Västerbottens län och där bragte
reda i renskötseln. Sedermera år 1919
övertog han på vederbörandes anmodan
nomadskolinspektionen efter Karnell. Som inspektör har
han med iver och energi verkat lör
nomadskolornas förbättring därhän, att de
nomadiserande lapparnas barn skulle få en lika god
folkskolbildning som andra folkskolbarn,
ehuru undervisningen dock skulle vara praktiskt
avpassad efter nomadernas liv och
näringsfång. Han har deltagit i nya utredningar
därom och fått sina önskemål godkända. Under
sina mångfaldiga strövtåg till fots, på skidor,
i rensläde och forsbåt har han kommit i
personlig beröring med så gott som hela
lappvärlden i vårt land, och genom sitt goda
gemyt, sin förståelse för lapparnas behov, sin
förmåga att tillgodose dem och sitt försynta
och älskvärda umgänge har han vunnit
nomadernas aktning, beundran och tillgivenhet.
Underrättelsen om B:s frånfälle kommer
säkerligen att av dem kännas som ett hårt slag.
I september förra året blev iB. jämte en
följeslagare överraskad av en snöstorm under en
inspektionsfärd uppe i fjällen. Han var redan
då kroppsligen försvagad av en alltför tung
arbetsbörda. Ehuru sjuk avstod han sin
sovsäck till sin följeslagare och tillbringade två
dygn i snön. Han återvände med bruten hälsa
till iStockholm. Dödsbudet, som kommit nu,
har väntats sedan månader.
I en minnesruna över B. yttrar iSoc. Dem.
bl. a. »B: s liv skulle kunna ge stoff till många
spännande äventyrsromaner, men han
undflydde alltid ängsligt publicitetens rampljus.
Han var en idealist av det sällsynta slag, som
kunde omsätta sin entusiasm för en uppgift i
målmedvetet, praktiskt arbete och som offrade
de bästa åren av sitt liv och slutligen livet
självt för den sak, han gjort till sin.» Däri
kan undertecknad, som väl kände B. och haft
åtskilligt gott samarbete med honom, till
fullo instämma.
B. sörjes närmast av maka och 4 barn.
J. Franzén.
Johan Nord.
Rektorn vid Göteborgs stads högre
folkskolor, Karl Johan Ludvig Nord, avled den 21
januari. Dödsbudet kom icke oväntat. Sedan
en lång tid tillbaka har han vårdats på
Sahlgrenska sjukhuset för en svår sjukdom, som
nu ändat hans liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
