Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 9. (2670) 1 mars 1933 - Em. Granér: Erik Gustaf Geijer som pedagog - Skolradioprogrammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 9
SVENSK LÄRARETIDNING
193
tanke på uppfostringsfrågans samband
med detta. Efter denna första artikel i
Litteraturbladet följde en lång rad
andra, i vilka Geijers demokratiska
samhällsåskådning närmare
utvecklades.
Hans nya uppfattning i
läroverksfrågan visar en radikalt genomförd
åsiktsförändring. Den teori han
tidigare hyllat rörande undervisningsverket
var, som vi erinra oss, grundad på
ståndsprincipen.. Uppgiften för den
högre skolan var just att mottaga
adepter för det lärda ståndet och lägga
grunden till deras bildning. Nu hade
han kommit till insikt om att
näringsklassen utvecklat; sig till ett offentligt
stånd eller, som han säger, blivit »ett
uttryck för det offentliga livet». Därav
följde, att medelklassens bildningsbehov
måste bliva en statens angelägenhet.
Ett annat skäl för läroverkets
om-oildning var kulturlivets egen växt och
förnyelse. Konst och vetenskap hade
gjort en mångfald,nya landvinningar i
andens värld. Försummade skolan att
orientera de unga i denna nya
kulturvärld, hotades den lärda bildningen att
»sluta som olärd» visavi den moderna.
Geijer uppgav nu också sitt gamla
läroverksprogram. År 1826 hade han
visserligen, därtill nödd, räckt ett
lillfinger åt den dubbla bildningslinjen,
nu räcker han hela handen. Han yrkar
på en radikal omläggning av den högre
skolans undervisning. Modersmål och
tyska skola göras till grundläggande
.språk. Latinet får maka åt sig och först
i tredje klassen göras obligatoriskt.
Franska och grekiska påbörjas i
fjärde klassen, det senare dock valfritt, och
i femte klassen tillkomma engelska och
hebreiska, det sistnämnda likaledes
valfritt. I andra ämnen skulle
undervisningen vara lika för hela den högre
skolan. Genom att låta grekiska och
hebreiska bli valfria, har Geijer
accepterat den dubbla bildningslinjen, liksom
han även med latinets senare inträde -
»hans stora kätteri i skolfrågan», som
han kallade det - tillmötesgått
moderna bildningskrav.
Skolfrågan hade för Geijer blivit en
faktor i det samhälleliga
nydaningsarbetet. Alltjämt hade väl hemmet,
kommunen och staten i sina egenskaper av
samhälleliga enheter vissa särpräglade
uppgifter beträffande uppfostran. Men
hans gamla tanke, att föräldravård och
församlingsvård, d. v. s.
religionsundervisning, skulle vara tillfyllest,
tillfredsställer honom ej längre. Han förklarar
statens plikt vara att sörja för
undervisningsväsendet i hela dess vidd. De
sociala frågornas lösning och en
vidgad medborgarrätt hade gjort fyllandet
av denna statens plikt till gemensam
förutsättning.
Därmed har Geijer tillkännagivit sin
.ställning till folkundervisningsfrågan.
En vidgad kunskap hos menige man
finner han vara nödvändig för
samhällets välstånd på grund av intelligensens
alltjämt växande andel i det mänskliga
arbetet. Skulle vårt folk ej bli
stillastående eller komma att stå efter andra,
måste dess intelligens bearbetas och
uppodlas. Därigenom kunde också den
enskilde få en ökad vinning av andras
exempel. »Ljus tänder ljus.» »Det
finns», säger han, »icke en enda
människosjäl, som icke är så till vida av
självlysande natur, att de där
infallande ljusstrålarna icke skulle kunna
väcka nya.»
Även det sociala nödtillståndet
vädjade till statens plikt att sörja för en
förbättrad folkupplysning. Försummelse
härutinnan hade fått sitt straff genom
att samhället nödgats bevittna,
hurusom ungdomen hemfallit åt brott och
last, fyllt fängelser och
korrektionsanstalter. Varför? Jo, säger Geijer,
därför att man valt vägen att straffa först
och sedan upplysa.
Till kyrkan riktar han också ett
varningens ord, erinrande om att, därest
kyrkan ställde sig likgiltig eller fientlig
mot folkundervisningens sak, denna
komme att omhändertagas av andra,
vilka skulle föra den till seger. Men
därigenom riskerade kyrkan, möjligen även
religiositeten, att förlora sitt inflytande
över folket.
Han upptar slutligen till bemötande
det gängse argumentet, att folket
skulle komma att peka på större
rättigheter, ifall dess kunskapshorisont
vidgades. »Må vara», säger han, »men rätten
till dessa ’rättigheter finns redan förut.
- Att det lägre folket får högre
rättigheter är en naturlag, som måste segra.
Sker det icke i endräkt, så blir det i
tvedräkt; om icke. i kärlek så i hat; om
icke med godo så med ondo.» Men han
var också övertygad om att endast
genom ökad upplysning kunde dessa
rättigheter brukas till allmänt gagn.
Så kommer han till den slutsatsen,
att det är samhällets både plikt och
intresse att inrätta
undervisningsanstalter, som äro för alla tillgängliga och
för allas behov lämpliga, samt att
staten företrädesvis bör sörja för
lärarutbildningen.
Beträffande omfattningen av den
undervisning, som folkskolan borde
meddela, uttalar han sig tämligen
knapphändigt. Att han syftar till en verkligt
medborgerlig (bildning framgår dock av
de undervisningsämnen han föreslår.
Dessa äro: religionslära, moral och
politik (medborgerlig katekes), naturlära
(bondepraktika), fosterländsk och
allmän historia samt geografi jämte de
vanliga kunskapselementen, varmed han
väl främst avser modersmålet, räkning
och skrivning, eftersom han ej särskilt
nämner dessa ämnen.
Sin ståndpunkt i folkskolefrågan fick
Geijer tillfälle att förfäkta i 1840-41
års riksdagsdebatter. Förslag om
inrättande av obligatorisk folkskola hade
framlagts vid riksdagen 1840.
Stats-samt besvärs- och ekonomiutskottet hade
i ett utförligt, av varm förståelse präg-
lat yttrande förordat förslaget och
tillstyrkt, att minst en fast folkskola borde
finnas inom varje pastorat och minst
en skollärare i varje socken, i nödfall
ambulatorisk. Bland de många stridiga
meningar, som vid riksdagen gåvo sig
till känna, understödde Geijer den, som
höll på den fasta folkskolan. »Denna»,
säger han, »är det mål, vartill man i
folkundervisningen bör närma sig, den
kärna, som giver styrka och framgång
åt alla bemödanden på detta fält.»
Riksdagsbeslutet ledde, som känt är, till
1842 års folkskolestadga.
Jämför man Geijers och Wallins
förslag till skolorganisation, skall man
sä=-kert finna, att det Wallinska äger
företräde genom sin större konkretion.
Wallin har också åberopats som
bottenskole-idéns egentlige fader inom vårt land.
Geijer har ej direkt uttalat sig om det
organisatoriska sambandet mellan
folkskola och läroverk, men han har dock
pekat på ett sammanhang mellan
undervisningsverkets samtliga delar,
folkskola, läroverk och högskola, ett
sammanhang ej blott i uppstigande
riktning utan även i motsatt. Med
sistnämnda avsåg han, att det hörde till
lärarens och vetenskapsmannens högsta
uppgifter att författa goda läroböcker
för folket.
Hans största förtjänst ligger dock
däri, att han givit en omfattande,
djupgående och bindande motivering för
uppfostringsfrågans lösning i hela dess
vidd. Därigenom har han mer än någon
annan gjort sig förtjänt av
eftervärldens tacksamhet, både då det gäller den
egentliga folkundervisningen och den
lärda skolan. Den sistnämnda fick
också till stor del tack vare Geijers
inflytande en ny och för sin tid modern
organisation vid 1847-48 års riksdag.
Em. Granér.
Skolradioprogrammet
för tiden den l-8 mars:
Onsdagen den l mars kl. 1: Den ryska byn
förr och nu. Av professor Anton Karlgren. SQ
bilderna i häftet nr 22.
Fredagen den 3 mars kl. 1: Skolkonsert:
Joseph Haydn (1732-1809). Inledande ord av
Julius Rabe.
Måndagen den 6 mars kl. 1: När häxor och
troll utrotades. Av mueeilektor Ernst Klein.
Se bilderna i häftet nr 22.
Tisdagen den 7 mars kl. l-1,25: Health and
strength. Talk by C. S. Allwood. Lektionen
vänder sig till folkskoleklasser, i vilka engelska
läses, och utgör förklaringar till bilderna i
häftet nr 23.
Onsdagen den 8 mars kl. 1: Sydfrankrike,
ett gammalt kulturland och hela Europas
trädgård. Av Alma Velander-Philip. Se bilderna
i häftet nr 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
