Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. (2671) 8 mars 1933 - Begränsning av folkskolans lärostoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 10
Begränsning av folkskolans lärostoff.
Vid ett kårmöte i Stockholm
föregående år upptogs till diskussion frågan
om folkskolans bildningsmål, urval
och begränsning av lärostoffet. Inledare
var överlärare L. Wallerius och
folkskollärarinnan Anna Maria Boman.
Efter överläggning beslöt mötet tillsätta
en kommitté för granskning av kurser
och läroböcker vid Stockholms
folkskolor. Till ordförande i kommittén utsågs
överlärare L. Wallerius och till
ledamöter folkskollärarinnorna Agnes
Gustafson, Emilia Larsson, Ruth Olsson, Anna
Maria Roman, Ellen Sehlmark, Hanna
Wanngård, Alma Wernander, Ester
Zetterlund och Anna Åkesson samt
folkskollärarna Karlö Gustafson, Allan
Hagberg, Bengt Hillman, Ruben
Köhl-mark, Karl Regfors, Gustav Storgård,
Nils Stålfelt, Ragnar Wirsén och
Richard Örtendal.
Kommittén har nu fullgjort sitt
uppdrag och avgivit ett betänkande, som
för fortsatt behandling överlämnats till
kårens ombudsförsamling.
Allmänna synpunkter.
Genom tillkomsten av 1919 års
undervisningsplan, som åsyftade grundläggandet av
en allmän medborgerlig bildning, erhöll
folkskolan ett mera vidgat bildningsmål och ett
rikhaltigare lärostoff än förut, heter det i
betänkandet. Under påverkan av detta
bildningsmål och under allt starkare inflytande
av nyare metodiska strömningar blevo
folkskolans läroböcker utförligare och för barnen
mera intresseväckande än förut. Denna
utveckling har i stort sett varit för folkskolan
betydelsefull och gagnelig. Emellertid har den
oavbrutna ökningen av kursernas omfång och
läroböckernas stoff medfört att stora
svårigheter att medhinna och genomarbeta
kurserna gjort sig gällande, särskilt i
folkskolans högsta klasser. Då barnens
recep-tivitet icke är större nu än förr, kan en
omåttlig ökning av lärostoffet icke äga rum
utan att en försämring av kunskaper och
färdigheter måste göra sig märkbar genom
ytligare och förgängligare resultat av
skolans undervisning. Hopandet av alltför
mycket detaljstoff leder lätt till ett
undanskymmande av det väsentliga. En
undervisning som i alltför hög grad går på
bredden försvårar en fördjupning på de punkter
en sådan är möjlig och önskvärd. Det dåliga
kunskapsresultat, som otvivelaktigt
konstaterats hos vuxna personer som icke ha annan
skolutbildning än genomgången folkskola är
visserligen till största delen beroende av
andra faktorer än skolundervisningen. Bristande
teoretisk begåvning, ogynnsam social miljö,
bildningsfientlig inställning m. m. kan i
många fall förstöra vad även den bästa skola
byggt upp. Kunskaper och färdigheter
förvärvade i barnaåren kunna även av rent
psykologiska orsaker icke undgå att med tiden
försvagas eller rent av utplånas, om de icke
underhållas genom övning och fortsatt
studium. En sovring av det nuvarande kun-
skapsstoffet och undervisningens starkare
anpassning efter barnaålderns mottaglighet
och behov måste dock enligt kommitténs
uppfattning vara ägnade att skapa mera
fördjupade och därför varaktigare kunskaper och
färdigheter hos folkskolans lärjungar, än vad
som med nuvarande kurser och läroböcker är
möjligt att nå.
Vid sin granskning har kommittén sökt
verkställa en sovring efter följande
huvudprinciper: a) bortrensning av sådant stoff
som ligger ovan lärjungarnas mottaglighet och
behov eller är av ensidigt teoretiskt intresse,
samt b) framhållande av vad som i varje
ämne eller ämnesgren må anses särskilt
betydelsefullt och därför värt att ägna ett mera
ingående studium.
Då realskolan® kurser omedelbart bygga på
folkskolans har kommittén icke mer än i ett
fåtal fall yrkat på ändring av nu gällande
undervisningsplan, även om ändringar i flera
fall av rent pedagogiska skäl synts
kommittén motiverade.
Kommittén anser att lärjungarnas bästa
mera gagnas om en förnuftig sovring av
lärostoffet verkställes än om kurserna utvidgas
till gränsen av det möjliga.
Den enskilde läraren bör dock ej lämnas
rätt att bestämma stoffurvalet utan hänsyn
till andra lärare och skolor. En gemensam
plan ifråga om stoffurvalet bör vara gällande
inom samma skoldistrikt med hänsyn till
folkskolans Överbyggnader och det praktiska livets
krav.
Ett önskvärt utrymme iför den enskilde
lärarens personliga frihet och speciella
intressen beträffande lärostoffet bör emellertid
tillgodoses. Lärarens frihet bör även vara
stor när det gäller metodiskt förfarande.
Undervisningens hjälpmedel.
Kommittén framhåller betydelsen av att
undervisningen icke ensidigt bindes vid
läroböckernas framställning.
Undervisningsplanens anvisningar böra vara normerande vid
urvalet av lärostoff. Mera kortfattade och
koncisa läroböcker än de nu vanligen
använda har av kommittén förordats i samtliga
kunskapsämnen. Detta har skett under
förutsättning att läseböcker och annan
bredvidläs-ningslitteratur anskaffas och komma till
användning. En kortfattad lärobok ’får under
inga förhållanden vara den enda källan vid
inhämtande av kunskap, säger kommittén, och
lärobokens innehåll bör icke ensidigt göras
till föremål för memorering. Lärarens
muntligt givna framställning, präglad av viss
bredd och utförlighet, förutsattes föregå
lärjungarnas studium av läroboken, vilken
därför kan göras relativt kortfattad. Läroboken
bör under sådana förhållanden icke belastas
med en upprepning av detaljer som höra den
muntliga framställningen till eller som
återfinnas i gängse läseböcker. Av samma
anledning måste en alltför ordrik och i allmänhet
läseboksartad framställning i läroboken vara
icke blott överflödig utan även ägnad att hos
eleverna försvåra överblicken över stoffet och
tillägnelsen av det väsentliga. Läroboken bör
enligt kommitténs uppfattning utgöra en
sammanfattning av det mera rikhaltiga stoff
lärjungarna på sätt som ovan angivits kommit
i beröring med. Dock bör kravet på
koncentrerad framställning icke drivas så långt
i läroböckerna att dessa förlänas en rent
kompendiös karaktär eller bli för eleverna
svårfattliga och mindre njutbara i språkligt
avseende. Det är tvärtom av stor betydelse
att läroböckernas språkliga dräkt är enkel
och klar och avpassad för det åldersstadium
varje kursavsnitt är avsett för. En lärobok
som är avsedd att användas ett flertal år i
folkskolan får sålunda icke, såsom alltför ofta
skett, använda samma språk och uttryckssätt
för exempelvis fjärde och sjunde klassen.
Läroboken må visserligen hellre ligga något över
än under lärjungarnas normala
utvecklingsstadium, men den får icke ligga så högt att
en större del av undervisningstiden måste
användas till rent språkliga och
begreppsmässi-ga förklaringar av lärobokens text. En
relativt kortfattad, enkel, klar och koncis
framställning, språkligt väl avpassad för
lärjungarnas åldersstadium bör prägla varje i
folkskolan använd lärobok.
I fråga om läseböcker framhåller
kommittén betydelsen av att dessa i högre grad än
nu är fallet ansluta sig till kurserna i
respektive ämnen. Vad som i läroböckerna
framställes ’Såsom särskilt betydelsefullt bör även
i läseböckerna ägnas en fyllig behandling.
Vidare må framhållas betydelsen av att i
skolans bibliotek god skönlitteratur för
ungdom (sågo-, goss- och flickböcker) finnes
tillgänglig.
Bland de speciella krav som i de olika
ämnena kunna ställas på läseböcker, övrig
bred-vidläsningslitteratur och hjälpmedel av annan
art framhåller kommittén ’följande:
I historia bör läseboken icke avse att i
främsta rummet utfylla de luckor i det
historiska händelseförloppet som i läroboken äro
ofrånkomliga, utan den bör främst bidraga
till att ge liv och färg åt vad som i läroboken
mera kortfattat behandlats. Även historiska
dikter, noveller och romaner äro ägnade att hos
lärjungarna skapa intresse för ämnet historia
samt ge tidsfärg åt gångna skeden. Slutligen
betonar kommittén betydelsen av väl
planlagda museibesök.
Till hjälpmedlen i geografi hör i främsta
rummet tidsenliga kartor. Den
grundläggande kartan är den fysiska med inlagda politiska
gränser. Av stort värde är lättfattliga
specialkartor över klimat, samfärdsel, växters och
djurs utbredning o. s. v.
Jordglober av större dimensioner än de nu
i de flesta folkskolor använda böra finnas.
Den geografiska bilden spelar en stor roll
vid undervisningen. Lärobokens bildmaterial
måste kompletteras genom goda väggplanscher
och ljusbilder. Populära reseskildringar i
original eller bearbetning för ungdom böra i
riklig mängd finnas tillgängliga i skolan.
Uppslagsböcker av olika slag har i flera ämnen
men särskilt i geografi en viktig uppgift att
fylla. Klassrummets ändamålsenliga
inredning, som möjliggör ett effektivt utnyttjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
