Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. (2671) 8 mars 1933 - Begränsning av folkskolans lärostoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 10
SVENSK LÄRARETIDNING
221
av hjälpmedlen, är en betydelsefull fråga åt
vilken större uppmärksamhet än hittills bör
ägnas.
I Naturkunnighet böra livfulla skildringar
av djurens och växternas liv i stor
utsträckning vara tillgängliga. Skolans förråd av
planscher bör anknytas till lärobokens
stoffurval samt till den tillgängliga
bredvidläs-ningslitteraturen. Såsom komplement till
undervisningen i fysik och kemi kunna populära
skildringar av uppfinningar och uppfinnare,
tekniska sagor o. d. förordas.
Demonstrations- och laboratoriemateriell i fysik och
kemi bör vara enkel. Svårigheten att förstå
en fysikalisk apparat får under inga
förhållanden göras större än svårigheten att förstå
den naturföreteelse apparaten är avsedd att
demonstrera. Till slut framhåller kommittén,
att en moderniserad och kvalitativt
högtstående skolfilmsverksamhet har en stor uppgift att
fylla i såväl geografiundervisningen som vid
undervisningen i naturkunnighet.
Modersmålet.
Även om en del av kraven på folkskolans
modersmålsundervisning äro av den art att
de med bästa vilja ej skulle kunna uppfyllas,
så kan det ej förnekas, säger kommittén, att
det vore önskvärt söka åstadkomma ett bättre
resultat än vad folkskolan för närvarande kan
ge. Frågan om en förbättring av
modersmålsundervisningen är dock enligt kommitténs
mening mera en metodisk än en
organisatorisk fråga, och det synes kommittén påtagligt
att vissa metodiska strävanden leda till större
effektivitet. Beträffande en gren av
modersmålet förhåller det sig fortfarande så att den
i avsevärd mån sysslar med sådant som kan
sägas vara av endast teoretiskt intresse för så
vitt det gäller folkskolans undervisningsmåL
Härmed avses den undervisning om
modersmålets byggnad, vilken enligt
undervisningsplanen skall meddelas folkskolans elever.
En språkfråga av stort intresse vilken
under senare tid tilldragit sig allt större
uppmärksamhet är predikatets numerus.
Kommittén har även velat bringa den saken under
diskussion och framhåller att i rikstalspråket,
d. v. s. det språk som av bildade personer
med oväsentliga skiftningar talas över hela
landet, framträder ej någon skillnad
mellan verbets singularis- och pluralformer. Även
i litterärt skriftspråk bli de moderna
verbalformerna allt vanligare och användas av
många författare konsekvent, även i
högtidlig stil. Vi befinna oss sålunda vad det
konventionella skriftspråket beträffar, i en
ingångsperiod, under vilken man lämpligen icke
bör använda uttrycken rätt eller fel om den
olika användningen av verbalformerna.
Kommittén anför vad läroverkssakkunniga uttalar
i samband med frågan om rättning av
uppsatser: »I synnerhet bör tolerans iakttagas,
då språkbruket är vacklande eller
språkutvecklingen tydligt pekar i annan riktning än
det hävdvunna språket (predikatets numerus,
bruket av passivum vid icke transitiva verb
och uttryck o. s. v.).» Vid behandlingen av
verbens numerus bör därför enligt kommitténs
mening den rådande dualismen påpekas och
användningen av nusvenskans verbalformer
vara fullt medgiven.
Även beträffande bruket av anföringstecken
bör utvecklingen observeras, övningar i att
förvandla en ordagrann anföring till s. k.
indirekt anföring äro till mera skada än gagn
för Interpunktionen och böra därför utgå.
Kommittén sätter starkt ifråga huruvida ej
rättskrivningsundervisningen mera skulle
gagnas av att röra sig med vissa ordförråd, som
klass efter klass utökades, än att grupperas
omkring ljuden som det väsentliga. I vilket
fall som helst måste de texter som användas
ha ett enkelt och naturligt språk och ej
innehålla hopade svårigheter. Ordförrådet i
Övningarna bör begränsas och avvägas till vad som
för respektive åldersstadier är naturligt, så
att man ej fordrar att eleverna skola kunna
stava en mängd ord, vilkas betydelse är dem
främmande. Endast på sådant sätt kan enligt
kommitténs mening en önskvärd förbättring
av stavningsfärdigheten åstadkommas.
I fråga om uppsatsskrivningen i folkskolan
anser kommittén att undervisningsplanen i
någon mån haft för stora fordringar på vad
folkskolans elever i detta avseende skulle
kunna åstadkomma. Kommittén har styrkts i
denna sin uppfattning av vad
läroverkssakkunniga anfört om uppsatsskrivningen i
läroverket, speciellt i realskolan. Sålunda
förutsätta läroverkssakkunniga att
»uppsatsskrivning utan lärarens direkta ledning» skall ske
först från och med tredje klassen i femårig
realskola och från och med andra klassen i
fyraårig. Uppsatsskrivningen i de föregående
klasserna skall ske under lärarens direkta
ledning och mera ha form av förberedande
övningar, först som muntliga, senare som
skriftliga. För att dessa skola bli så
effektiva som möjligt föreslås, att ’därest antalet
lärjungar i första klassen såväl av femårig
som av fyraårig realskola överstiger 16,
klassen må efter skolöverstyrelsens medgivande
delas i två avdelningar. Kommittén finner alla
skäl tala för att likartade anordningar böra
komma till stånd för folkskolans
vidkommande. Särskilt skulle detta gälla från och med
klass fyra. Genom den möjlighet till direkt
och mera individuell undervisning i detta
synnerligen betydelsefulla ämne som en sådan
uppdelning skulle ge kunde folkskolans
uppsatsövningar bli väsentligt mera effektiva än
vad som nu är fallet.
Räkning och geometri.
De delar av folkskolans kurs i räkning som
först och främst böra inläras och ifråga om
vilka en viss säkerhet bör fordras äro enligt
kommitténs mening följande:
Uppfattning och beteckning av 6-siffriga
hela tal, allmänna bråk med användning i
praktiska livet och decimalbråk med 4
decimaler. Sif f erräkning, såväl huvudräkning som
skriftlig räkning, med de fyra räknesätten
i hela tal och decimalbråk. Kommittén vill
särskilt betona vikten av säkerhet i
siffer-räkning.
’Sortförvandlingar, dock icke övergång
mellan de större och de mindre måtten. Den
tid som nedlägges på att öva förvandlingar
mellan t. ex. ton och gram och mil och
centimeter kan anses söm bortkastad, då dessa
mått aldrig kunna förekomma i samma
praktiska räkneuppgift.
Övning i att använda de vanligaste
stycketalssorterna och tidsmåtten, i första hand
dussin, tjog, timmar, minuter och sekunder. Lös-
ning av enkla, verkligt praktiska problem,
vilkas sakinnehåll ligger inom barnens
erfarenhets- och intressevärld.
Särskilt bör uppmärksammas vikten av att
klarlägga och inöva tankegången i
regulade-triräkning, då denna ger den enklaste metoden
för såväl procenträkning som
bråkdelsberäkningar i allmänhet. Beräkning av plana
figurers ytor och räta pelares rymder bör höra till
den allmänna kursen i räkning och övas i
samma utsträckning som problemlösning i
övrigt. I fråga om problem, i vilka mer än ett
räknesätt förekommer, bör sammanhängande
teckning av hela uppgiften ej fordras.
Allmänt förekommande räknetecken böra
användas, även bråkstreck som divisionstecken.
I fråga om fördelningen av lärostoffet i
räkning mellan folkskolans olika klasser
uttalar kommittén önskvärdheten av att
undervisningsplanens bestämmelser varit något
mera detaljerade. Detta gäller särskilt de
klasser, från vilka övergång till högre skolor äger
rum. I de särskilda bestämmelser angående
kurserna, som tillämpas vid Stockholms
folkskolor, har t. ex. den allmänna
undervisningsplanens formulering av geometrikursen för
fjärde klassen förändrats från »I samband med
uppfattning och användning av yt- och
rymdmåtten, mätning och beräkning av kvadratens
och andra rektanglars ytor samt av kubens
och andra rätvinkliga kroppars rymder» till
»Förberedande geometriska övningar,
avseende att underlätta uppfattningen av de
kvadratiska och kubiska måtten». I
läroverkssakkunnigas betänkande anges som förkunskaper från
grundskolan, på vilka läroverkens
undervisning utan vidare skall byggas: Mätning och
beräkning av kvadraters och andra
rektanglars ytor samt av kubens och andra
rätvinkliga kroppars rymder.
Den skärpning av fordringarna som
läroverkssakkunnigas formulering innebär synes
kommittén direkt stridande mot vad
undervisningsplanen för rikets folkskolor avsett.
Enligt kommitténs mening ha de för
Stockholm gällande särskilda bestämmelserna den
mest tillfredsställande formuleringen.
Ur folkskolans kurs borde enligt
kommitténs mening utgå parentestal och andra
sammansatta uppgifter med ren sif f erräkning
samt mekanisk räkning med de fyra
räknesätten i allmänna bråk. Färdighet i detta .
slag av räkning saknar praktisk betydelse för
de barn som gå från folkskolan ut i
arbetslivet. Behållningen av det arbete som för
närvarande nedlägges på dessa kursmoment
står inte i något som helst förhållande till
den tid som detta arbete tar från viktigare
delar av kursen. Vad multiplikation och
division i allmänna bråk beträffar, är det till
och med fara värt att inlärandet därav
förvirrar de begrepp om dessa räknesätt som
barnen fått under arbetet med hela tal.
Utomordentligt enkla uppgifter att lägga
tillsamman, draga ifrån, mångdubbla och dela
allmänna bråk kunna naturligtvis ha sin
betydelse för klarläggandet av bråkbegreppet och
böra då (förekomma i sammanhang med
uppfattning och beteckning av allmänna bråk och
åskådliggöras med ritningar. Vid lösandet av
praktiska räkneuppgifter ger
reguladetriräkningen den enklaste metoden för problem av
den art som i skolan vanligen löses som inni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
