Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 12. (2673) 22 mars 1933 - Rut Carlman: De nyutbildade lärarna i sitt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=t
268
SVENSK L Ä R AR E T ID N IN G
Nr 12
Först längre fram i tiden kan hon börja
med en mera aktiv undervisning och
sedan i den vinna framsteg. Det är nästan
synd om alla de barn, som råka ut för
nya lärare och lärarinnor. Båda
parterna bli lidande på dessa prövoår.
Man har insett bristen, som råder.
För den skull hållas en massa
pedagogiska kurser runt om i landet. På dessa
kan man få inhämta sådant, som man
inte förut f att del av. Med kurser och
handböcker måste den utbildade läraren
hjälpa sig fram för att kunna klara sig.
Det blir så, att det ständigt utanför
seminariet måste finnas till hands en
massa pedagoger, som få gå som det levande
seminariet åt lärarna. Dessa få skriva
böcker och hålla kurser, så länge deras
tid och förmåga räcker.
Men på detta sättet blir
lärarutbildningen sprängd i atomer, vilka
lärar-aspiranterna och lärarna själva få
springa och snappa upp ur en ofantlig
mängd med böcker och kurser.
Samla i stallet ihop allt detta, och giv
alla dessa pedagogiska lärdomar på en
nyskapad verkligt pedagogisk anstalt!
De exempel, som jag givit, äro inte
tagna från den allra nyaste typen av
skolor, som nu hålla på att arbeta sig
fram. Vad jag har visat fordra ett nytt
seminarium är endast den gamla skolan,
som så småningom gjort små
förändringar allt efter tidens krav på själsligt och
kroppsligt starkare utbildade
människor. Hur mycket mer skall då inte den
nya skolan fordra av en lärare, som från
seminariet skall gå ut att taga itu med
en mera effektiv undervisning!
Det är inte ett nytt seminarium utan
ett pedagogiskt institut, som jag satt
som överskrift på denna avdelning. Det
har jag gjort för att redan från
början tydligt visa, att den pedagogiska
utbildningen är den viktigaste for
läraren.
Ett steg i riktning mot målet har
redan tagits. Det gäller
studentklasserna. Efter studentexamen ansåg man
förr, att det inte behövdes mer än ett
års utbildning för att studenterna
skulle kunna bli lärare. De hade sedan
endast att proppa in litet av sin »stör’re
lärdom» i de små folkskolebarnen, och
det behövde ju inte vara så svårt! Nu
har folkskolan med dess problem blivit
mera aktuell. Man har insett mer och
mer, att det behövs ordentligt
utbildade pedagoger, som undervisa, och att
inte alla, som själva kunna en hel del,
duga till att giva detta till barnen.
Därför vill man förlänga utbildningen för
studenter. Säkerligen kommer detta att
bli av stor betydelse för folkskolan. Nog
bli studenterna på detta sätt bättre
pedagogiskt utbildade än förut. Det är
något liknande denna förändring jag
vill ha till stånd genom ett pedagogiskt
institut för alla, söm skola bliva lärare,
och frågan blir, huruvida dessa och
stu-dentseminalrierna behöva vara skilda åt.
Om utvecklingen går framåt, sona den
har börjat, så komma nog dessa en
gång att slås tillsamman. Jag tänker
mig då folkskolan som bottenskola för
alla. Läroverket skulle sedan bliva en
fortsättning på denna. Först sedan man
gått igenom hela folkskolan skulle man
fä komma in vid läroverket. Detta
skulle i sin tur ha så många klasser, att
man efter slutad skolgång hade en
kompetens jämförd med den, våra
studenter nu ha, även om själva
studentexamen slopades. För dem, som genomgått
båda dessa skolor, skulle det fyraåriga
pedagogiska institutet stå öppet.
Fyraårig behöver säkerligen enbart den
pedagogiska utbildningen vara, trots de
större allmänna kunskaperna.
Detta fyraåriga pedagogiska institut
med en högre förkunskap är mitt
slutmål. Men eftersom inte alla
förändringar kunna göras på en gång, måste vi
försöka att få fram ett pedagogiskt
institut för alla dem, som inte ha tagit
studenten, där> trots den mindre
kunskapen, ändå utbildningen blir till
största delen pedagogisk.
En stor hjälp till detta ha vi i
fortbildningskurserna, och jag har redan
förut nämnt, att vi skola samla ihop de
lärdomar, som dessa giva, oeh giva dem
redan på seminariet. Nu äro dessa
kurser nödvändiga för oss lör att vi skola
kunna vara lärare. Kurser behöva nog
alltid finnas, hur mycket mera vi än
tillföra seminarierna, men dessa skola
vara komplettering för oss till att
kunna bliva bättre lärare och skola giva oss
det nya, som tiderna alltid komma att
lägga till det, som förut finns.- Men de
skola inte behöva vara vad de i dag
äro, oundgängliga för att vi rent av
skola kunna vara lärare, då vi hava
gått igenom en utbildningsanstalt.
Vad vi skulle lära oss vid det
pedagogiska institutet, skulle jag vilja
indela i tre olika avdelningar. I. Allmän
pedagogik, II. Detaljerad pedagogik och
III. Allmänna ämnen. Vad denna
indelning innebär, får det följande
förklara.
Först nämnde jag allmän pedagogik.
Med detta menar jag allt vad ämnet
pedagogik (som det nu står på
schemat) bär i sitt sköte. Eedan förut har
jag framhållit, att vi nu hava för liten
tid given till detta ämne, och jag skall
försöka få fram, vad jag ville, att ämnet
skulle innehålla. Även här skulle jag
vilja göra en indelning i tre grupper : 1.
Pedagogikens historia, alltså vad vi
redan nu hava. 2. Folkskolepedagogik,
sådan den exempelvis gives oss i
Hildingers bok. Även detta är ju sådant vi hava
med i den nuvarande kursen, men
redan här skulle jag vilja förlänga tiden,
så ätt vi hinna inte endast att få med
»Allmän undervisningslära» och
»Moralisk fostran», utan även »Skolhygien
och skolans utrustning, Folkskolläraren,
Svenska folkskolans anordning och
förvattning» och »Huvuddragen i vårt
lands bildningsväsende». Som nummer
3. skulle jag skriva Varje tids speciella
pedagogik. Beträffande denna punkt
skulle, jag vilja hänvisa till
planläggningen av fortbildningskurser, som
hållits. Jag vill ur sommarens S. A.
F.-kurser göra en axplockning, som visar
vad jag menar. Där ha förekommit
genomgång av det innehåll, som enligt
undervisningsplanen tillhör l-3 :e samt
6 :e skolårets kurs i
hembygdsundervisning, föredrag om de moderna
pedagogiska ’rörelserna (daltonplanen,
winnetka-tekniken, projektmetoden,
decrolymeto-den), om försöksskolor,
klassundervisning, gruppundervisning och
individuell undervisning, om koncentration,
om landsbygdsskolornas problem i vår
tid, om pedagogisk försöksverksamhet i
olika länder m. m. Dessa exempel visa
vad som borde placeras inom
seminariernas ram. Och allt detta blir så gott
som tillökning till ämnet, ty inte
mycket av detta ha vi nu fått del av i
pedagogik. Det första och det inte minst
viktiga är en noggrann genomgång av
undervisningsplanen. Eleven skall
ordentligt få orientera sig i denna så
sammanträngda bok. I denna skola alla
klassers kurser genomgås, ja för övrigt
allt annat, som den innehåller:
Folkskolans former, dess timplaner och
exempel på arbetsordningar, så att man vet
efter vilka grundlinjer, den går.
Som avdelning II nämnde jag
detaljerad pedagogik. Denna delen skulle
upptaga den längsta delen av
utbildningen. Alla de övriga timmarna på
schemat med några få undantag, som
jag sedan skall beröra, skulle höra hit.
På schemat kunde ämnena stå kvar
precis som nu, fastän dessa skulle tagas på
ett, som jag skulle vilja säga;
pedagogiskt sätt.
För att kunna klargöra detta vill jag
taga ett konkret exempel,
geografiun-dervisningen. Till belysande återger jag
här vad som förekom vid kursen i
Härnösand i somras just i detta ämne.
Där genomgicks: Arbetsbetonad
geograf iundervisning (historik och
orientering), kartografiska övningar,
undervisningsutflykters anordnande, olika
sätt att få barnen självverksamma
under utflykter, bearbetning av under
färden insamlat material, genomgång
av ett svenskt landskap och ett
europeiskt land, iordningställandet av
uppgifter för individuell
ge9grafiundervis-ning, läseböcker och bredvidläsning,
geografisk undervisningsmateriell,
geografiska teckningar m. m.
Som nu är fallet, får eleven, när
hon har kommit in på seminariet,
repetera och giva åt sig själv den kurs, hon
förut flera gånger gått igenom. Jag
menar, att man nu redan från början
skulle anse, och att eleven också
verkligen sutte inne med den geografikurs,
som behövdes f or att kunna undervisa i
en folkskola. Detta när det gäller
ämnets vidd och utsträckning. Vad hon
genast på seminariet skulle taga itu med
vore ämnets detaljer, sådana hon skall
giva dem åt barnen i folkskolan. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
