Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 12. (2673) 22 mars 1933 - Rut Carlman: De nyutbildade lärarna i sitt arbete - Marsmötet i Ängelholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y-
Nr 12
SVENSK LÄRARETIDNING
269
finge då samtidigt målet för ögonen
redan från början, barnen, till vilka hon
.skall giva detta, i stället för att inrikta
.sig på att giva det åt sig själv.
Så fort eleven fått tillräcklig
undervisning om hurudan
geografiundervis-ningen i det stora hela skall vara, skulle
hon få övergå till ämnet själv. Undan
för undan skulle hon omsorgsfullt få gå
igenom kurserna för va’rje klass i
folkskolan. Samtidigt skulle hon få passa
på att giva sig själv det, som brister
hos henne i hennes detaljerade
kunskaper i ämnet. Hon skulle ställa upp och
själv hålla på med kartografiska
övningar, tänka igenom och få lära sig,
hur hon skall anordna
undervisningsutflykter med ett visst p’rogram, tänka ut
eller få höra, hur bearbetningen av
under färden insamlat material skall gå
till. Hon skulle få lära och själv
genomgå Sveriges alla landskap och sedan
övriga länder, så som dessa skola givas i
folkskolan, ställa upp uppgifter för
gruppundeTvisning, klassundervisning
och individuell undervisning. Hon
skulle se på och själv få läsa den
bredvidläsning barnen skola läsa, få kännedom
om undervisningsmateriell m. m. Och
sist men inte ’minst skulle hon redan
på seminarietfå bekanta sig med
handböcker i ämnet, med olika arbetsböcker,
.som finnas, och med de läroböcker, som
barnen skola ha i skolan, så att hon
åtminstone kände till några bland de
viktigaste av den mångfald, som tiden
har f ramskapat. Hon skulle sedan till allt
detta ställa upp och få uppställda så
måtfga lektioner, som hon kunde hinna
med under den tid, som skänktes henne
till geografi. Detta skulle inte bara vara
lektioner i en A-skola utan i olika av
skolans former. Lektionerna och
genomgåendet av det ovan nämnda skulle
sedan diskuteras och förhöras antingen i
klassen, om vi tänka oss institutet
indelat i årsklasser som de nuvarande
seminarierna, eller inom en grupp inför
tentatorn, om vi ginge längre och lade
institutet på universitetets plan, som
många fundera på.
Men i och med att eleven går igenom
ämnet på det sättet, som jag här har
framhållit, tror jag, att hon insamlar åt
sig ett förråd, som hon har veridig och
direkt nytta av i sin egen undervisning,
i stället för att hon endast har en aning
om det mesta och ordentligt reda på ett
fåtal lektioner. Jag tror också, att hon
bättre skall behärska »sitt ämne» än
vad nu är fallet, åtminstone när det
gäller detaljer, som röra folkskolan. Låt
vara, att hon sedan förlorar en del i
den större och vidare kurs hon nu får
del av, sådant som hon t. o. m. nog
behövde som egen grund. Men jag tror,
att det är viktigare, att hon har det
för’ra än det senare inombords. Denna
större kunskap, som hon själv skulle
behöva hava, skulle komma i andra hand
och skulle komma i och med att
fordringarna så småningom skärptes och en
gång bleve den mogenhet, som jag förut
jämförde med nuvarande
studentexamen.
På det sätt, jag här har pekat på för
geografiundervisningen, skulle alla
ämnen, som förekomma i folkskolan, tagas.
När eleven har fått denna pedagogiska
undervisning i varje ämne, skulle hon
vara mogen att börja den praktiska
sidan av programmet, vilket också skulle
höra till denna avdelning, detaljerad
pedagogik. Det första hon skulle göra,
är som nu att hospitera. Då får hon se,
hur undervisningen går till, när barnen
själva äro med. Hon borde då vara
färdig att kunna hospitera på ett rätt
sätt. Det tror jag inte alltid är fallet
nu. Nu sitter hon en eller två dagar i
sträck och hör spänt på så gott hon
förmår. Men enformigt blir det för henne.
. Hon tycker, att det går till ungefär som
när hon själv gick i skolan. Att taga
fasta på lektionen, som hålles, på
uppgiften, dess kärnpunkt, på hur
uppgiften klaras ut m. m., det har hon
ingen tanke på, eftersom hon inte fått
blicken öppen för något av detta ämne.
Får hon börja sin egen undervisning
på förut nämnda sätt, tror jag, att hon
fått Tdart för sig undervisningens
problem så pass, att hospiteringen kan bli
ett intressant kapitel. Lektionerna
kunde få innehåll för henne, och hon vore
själv mogen att göra rön inom dem.
Hospiteringslektionerna borde då också
bliva större problem för henne. De
kunde bli verkliga övningar9 vilka bleve till
hjälp för henne, när hon sedan skall
hålla sina provlektioner. De kunde
gärna få vara flera, än vad nu är fallet.
Genom att själv få inblick i ämnet,
såsom det skall tagas i folkskolan,
genom en effektiv hospitering skulle hon
sedan, när det begäres, kunna hålla
provlektioner för de speciella lärarna.
Dessa borde då kunna vara verkliga
prov på en tillräcklig övning, som hon
förut har fått.
Inom parentes skulle jag har vilja
tillägga, att ett seminariums
övningsskola måste vara rätt stor. Den skall
inte vara en skola, där barnen enbart få
bliva försökskaniner åt eleverna, ty då
blir nog deras skolgång tämligen
missriktad. Det måste finnas så många
avdelningar, att barnens lektioner för
eleverna bliva ett fåtal mot de andra.
Det kunde ju även tänkas, att man
ordnade det så, att lektioner finge hållas
ute i stadens övriga skolor.
Det, som skulle höra till den tredje
avdelningen vid institutet, borde vara
allmänna ämnen. Med dessa menar jag
främst de båda övningsämnena sång och
gymnastik. Det skulle då komma att
finnas två slags sång och gymnastik.
Först ämnena tagna för folkskolans del,
såsom jag förut behandlat geografin.
Men sedan sång och gymnastik till
elevernas egen uppryckning och övning,
sådana dessa ämnen kanske till allra
största delen äro nu.
De båda andra ämnen jag skulle
vilja räkna hit äro modersmålet och
psykologi. Modersmålet anseT jag vara
ett så viktigt ämne, att eleven med den
kunskap hon nu har, när hon kommer
in på seminariet, nödvändigt behöver
mera av för sitt eget behov. Ett dylikt
ämne är också psykologi, som väl
endast ett fåtal av eleverna, som nu
komma in på våra seminarier, förut hava
sysslat med. Detta ämne tages ju nu
med som en inledning till pedagogiken,
men är dock av sådan betydelse, att det
gott kunde tagas som ett särskilt ämne.
När jag nu har uppgivit
grundlinjerna för det pedagogiska institutet, så
är detta därför inte färdigt. Det är
endast skissen, som är klar. Men det
är det första man bör hava klart,
innan man kan gå vidare och bygga.
Detta blir ett senare arbete, och därför
lämnar jag fram denna skiss till
avsyning och mönstring. Har den något
värde, kan man taga upp den till
närmare utförande.
Rut Carlman.
Marsmötet i Ängelholm.
Den 11 mars ägde det traditionella
»marsmötet» i Ängelholm rum med
deltagande av lärare och lärarinnor samt
andra för folkskolan intresserade
personer i Nordvästra Skåne och södra
Halland. I Ängelholms folkskolas vackert
. dekorerade samlingssal samlades vid
10-tiden över 500 personer, vilket vittnar
om att mötet fortfarande har kvar sin
stora dragningskraft på skolfolket.
Efter psalmsång höll pastor Sam
Andersson, Ängelholm, morgonbön, varpå
mötesbestyrelsens ordf., folkskollärare
Magnus Dahlström, Ängelholm, hälsade
deltagarna välkomna och bl. a. framhöll
att det första marsmötet hölls år 1911,
och att detta var det 20 :e i ordningen.
Föredrag och diskussionsämnen ha
skiftat, mötesdeltagarna ha skiftat - många
av de gamla äro nu borta - men mottot
för dessa möten är detsamma, nämligen
»kärleken till barnen och ett levande
intresse för vår skola».
Till mötets ordf. utsågs därefter
folkskolinspektör Ragnar Wallin, Halmstad,
och till vice ordf.
skyddshemsföreståndare G. Schantz, Örkelljunga. Såsom
sekreterare och referenter valdes
folkskollära-rarna Schlyter, Starby, och G.
Kull-dorff, Ängelholm.
Första föredraget hölls av fil. lic.
Herman Siegvald, Lund, över ämnet
»Själslivets hygien hots barn och vuxna enligt
den psykologiska forskningens nyaste
rön».
Tal. påpekade inledningsvis, att det dröjde
länge innan man fick ögonen öppna för
»själslivets hygien». Alla företeelser i vårt själeliv
ha en kroppslig motsvarighet. Numera är t. ex.
bevisat, att blodtryckets stegring bl. a. beror
på själsliga orsaker. Därför har den
psykiska hygienen även betydelse för den
kroppsliga hälsan.
Först berördes friska barns själsliga hygien.
Under det första året behöva barnen framför
allt rö. När barnet är 5-7 veckor gammalt,
inträder en skrikperiod. Under denna skall
man ej grundlägga ovanor. Lallperioden är be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
