Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 12. (2673) 22 mars 1933 - Städernas skolväsen och skatteutjämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
S V E N S K L Ä R A R E T I D N I N G
Nr 12
av skattebördorna, hur utjämningen än
ordnas, måste innebära en minskning av
skattetungan för landsbygdens folk och
en ökning av skattetungan för
städernas invånare. Det måste anses mest
lämpligt, som beredningen föreslår, att
söka vinna utjämning genom
överflyttning av vissa, ekonomiskt mera
betydelsefulla utgifter på större
utdebiteringsenheter. Utjämningen måste ske genom
en lagfäst överflyttning, helt eller
delvis, av kostnader för förvaltningsgrenar
på större enheter, landstingsområdet och
staten.
Tal. genomgick därefter punkt för
punkt sammanfattningen av
beredningens förslag och utvecklade vad som ur
ekonomisk synpunkt kunde anses
gagneligt eller lämna rum för erinringar.
Slutligen lämnades några uppgifter om
hur förslagets genomförande ur
skattesynpunkt skulle ställa sig för
Hälsingborg. Den totala kommunala och
kyrkliga uttaxeringen därstädes är år 1933
kr. 10: 90 pr skattekrona. Uttaxeringen
för folkskoleändamål, som nu är kr.
l: 48 pr skattekrona, skulle nedsättas till
omkring l kr. pr skattekrona, således
med omkring 30 %.
Efter föredragen voro kongressens
deltagare av Stockholms stad inbjudna
att intaga lunch i Gyllene salen.
Då förhandlingarna därpå
återuppto-gos, följde överläggning. Därvid yttrade
sig professor Malte Jacobsson,
överläraren Hjalmar Forsberg, Hälsingborg,
förste folkskolinspektören Karl Nordlund,
lektorn Edg. Sjödahl, Göteborg,
undervisningsrådet N. J. F. Almkvist,
folkskolinspektören A. Gierow,
folkskolinspektören Edvin Stålfelt, häradshövding
Knut Dahlberg, Stockholm,
riksdagsmannen Josef Weijne, Borås,
riksdagsmannen Oscar Carlström, Sävsjö,
stads-kamreraren Wilh. Nektman,
folkskolinspektören Gunnar Thunander,
överläraren Ernst R. Andersson, Halmstad, och
drätseldirektören Nils A. Wahlgren,
Uppsala.
Överläggningen fortsattes följande
dag, den 15 mars, därvid inlägg i
debatten gjordes av - förutom vissa av
gårdagens talare - ekonomidirektören Carl
Robach, Stockholm,
arbetsförmedlings-föreståndaren C. G. Johansson,
Söderhamn, folkskolinspektören Em. Granér,
Västerås, folkskolinspektören Erik
Bjelfvenstam, Uppsala,
folkskolinspektören Yngve Norinder, Falun,
folkskolinspektören O. Emmelin, Jönköping,
kyrkoherden Otto Hermansson, Skövde,
samt förste kontorsbiträdet J. W. Lind,
Gävle.
Den under kongressen förda debatten
blev synnerligen sakrik och ingående.
Av densamma framgick, att det syntes
råda en samstämmig mening därom, att
en skatteutjämning vore principiellt
rättvis, och att snara åtgärder för
genomförande av en dylik vore av behovet
påkallade. Däremot uttalades
starka betänkligheter mot det sätt, på
vilket enligt beredningens förslag
folkskoleväsendet skulle omstöpas i
skatte-ut j ämnande syfte. Gent emot en av
generaldirektör Wohlin uttalad mening,
att förslaget ginge i samma riktning som
den allmänna utvecklingen i andra
länder, påpekades, att i intet land
genomförts så långt gående åtgärder för
folkskoleväsendets förstatligande, som i
förslaget avsåges. Ehuru de vid kongressen
närvarande ledamöterna av beredningen
framhöllo, att inom beredningen icke
fö-refunnits tanke, att förslaget skulle
innebära något, som kunde lända
folkskolan till skada, rådde dock hos ombuden
den uppfattningen, att åtgärder i
enlighet med förslaget tvivelsutan skulle i
stort sett verka hindrande för
folkskoleväsendets utveckling. Denna utveckling
hade hittills främjats därav, att de
bättre lottade distrikten gått före, och
övriga distrikt efterhand sökt följa
exemplet. Vid förslagets genomförande kunde
man visserligen vänta sig en viss
förbättring av folkskoleväsendet i en del
mindre väl tillgodosedda distrikt, men
den standardisering, som förmodligen
komme att genomföras, bleve en
ståndar disering på jämförelsevis låg nivå,
som man kunde riskera komme att
bibehållas för lång tid.
Icke minst ansågs det innebära stor
fara för folkskolan, att det kommunala
inflytandet bleve beskuret. Som en
naturlig .följd därav kunde man vänta sig,
att intresset för omvårdnaden om och
utvecklingen av skolan f rån kommunens
sida slappades. Förslaget uppfattades
allmänt så, att dess tillämpning komme
att medföra en onödig och tidsödande
omgång och en betungande utökning av
administrationen. Att mer än ett år i
förväg kunna uppgöra tillförlitliga
beräkningar rörande ’behovet av
lärarkrafter ansågs vara ogörligt, åtminstone
för orter med större folkomflyttning.
Förslaget, att skoldistrikt skulle utan
vederlag till staten överlämna sina
skolbyggnader ansågs i många fall leda till
orimliga konsekvenser. En stark kritik
riktades också mot förslaget rörande den
nya mellaninstansens,
skolkretsstyrel-sens, sammansättning. Man fann det
uteslutet, att denna styrelse skulle
kunna fullgöra sina uppgifter, om utseende
av ledamöter endast innebure
förtroendeuppdrag utan. avlöning. Överhuvud
beklagades, att frågan om mellaninstans
i folkskoleväsendet icke för längesedan
blivit löst. Hade så skett, skulle
möjlighet till bildande av större
administrativa enheter och åstadkommande av en
mera ekonomisk
skolbyggnadsverksamhet redan förefunnits och ska tteut j
ämnande åtgärder därigenom möjliggjorts
utan att förstatligande behövde
tillgripas.
Inom flera av de representerade stä-
dernas förvaltningar hade gjorts
överslagsberäkningar, vilka ekonomiska
konsekvenser ett genomförande av
beredningens förslag skulle få för dessa
städer. De anförda exemplen, som sins
emellan visade en påfallande
samstämmighet, voro av stort intresse. Som var
att vänta, visade det sig, att de större
städerna samtidigt som de å ena sidan
visserligen i följd av förstatligandet
erhölle minskning i sina egna utgifter för
folkskolan, å andra sidan finge
vidkännas en betydligt ökad skattebelastning.
Så hade t. ex. för Stockholm beräknats,
att folkskolutgifterna minskades med 2,7
milj. kronor, men att kronoskatten i
stället ökades med 13 å 14 milj. kronor.
Allmänt påvisades, att efter ett
förstatligande av folkskoleväsendet likväl avsevärda
kostnader fortfarande påvilade
stadskommunerna, såvida dessa alltjämt ville
upprätthålla t. ex. undervisning utöver
laga minimitid, utöka skolan med en 7 :e
årsklass och framför allt vårda sig om
ungdomen genom i vår tid alltmera
påkallade socialpedagogiska åtgärder.
Beträffande den av en talare
framställda frågan, hur skolöverstyrelsen
kunde anse sig i stånd att
omhänder-hava de uppgifter, som enligt förslaget
komme att påläggas densamma,
påpekade undervisningsrådet Almkvist, att
skolöverstyrelsen icke tidigare haft
tillfälle att taga ställning till förslaget.
Under överläggningen framfördes
åtskilliga positiva uppslag, som ansågos
böra övervägas i syfte att kunna undgå
alltför genomgripande och riskfyllda
ändringar av den nuvarande
administrationen. Sålunda ansågs bl. a., att hela
lärarlönen lämpligen kunde utgå av
statsmedel, vissa
rationaliseringsåtgärder av ekonomisk innebörd förordades,
och vidare f ramfördes tanken på
Skatteutjämningsbidrag i progressiv skala.
Över huvud samlade sig överläggningen
alltmer kring den ståndpunkten, att
därest beredningens förslag skulle
läggas till grund för ny lagstiftning,
detsamma dessförinnan borde underkastas
en grundlig överarbetning, varvid f
ram-för allt skulle tillses, att kommunernas
intresse för och inflytande på
folkskoleväsendet bibehålles, och därigenom
möjlighet till en vidare utveckling
tillförsäkrades folkskolan. Med hänsyn till att
kongressen sammankallats för att giva
deltagarna tillfälle till att rådgöra med
varandra, utbyta meningar och erhålla
informationer rörande det föreliggande
ärendet, beslöt kongressen att icke göra
något gemensamt uttalande.
Att fungera som beredning för en ny
kongress, om anledning till inkallande
av en sådan skulle uppstå, uppdrogs åt
borgarrådet Oscar Larsson, förste
folkskolinspektören Karl Nordlund,
folkskolinspektören A. Gierow, professor
Malte Jacobsson och riksdagsman N. S.
Norling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
