Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 15. (2676) 12 april 1933 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 15
LA S T OCH ÅTERGIVET.
Skatteutjämningens förslag till
folkskolans förstatligande tilltalar ej
Arbetarbladet (redaktör: N. S. Norling).
På ledaravdelningen anför tidningen
bl. a.:
Erfarenheterna -från så gott som alla
övriga länder med ett mera utvecklat
folkekol-väsen synas ock ge vid handen, att man
mycket väl kan åvägabringa en effektiv
utjämning av kostnaderna men dock bibehålla
folkskolans traditionella karaktär av kommunal
institution. Det måste betraktas som en
allvarlig invändning mot resultatet av
utredningen, att de sakkunniga uppenbarligen icke
ägnat tillbörligt intresse åt de möjligheter
att på denna punkt åstadkomma en mera
rimlig avvägning av statens och kommunernas
intressen, som tämligen osökt erbjuda sig.
Norrköpings folkskolestyrelse har i
ett yttrande framfört liknande
synpunkter:
Man kan i detta förslag tyvärr icke heller
spåra några ’fördelar för stadens
folkskolväsen ens i någon enstaka detalj. Nackdelarna
äro däremot betydande. Kommunerna hava
hittills haft bestämmanderätten i samtliga
angelägenheter rörande folkskolan. Det
’förbehålles nu staten att besluta i alla
väsentliga frågor, såsom skolväsendets organisation,
skolbyggnaders uppförande och användning,
lärartjänsternas inrättande och indragning.
Detta kan för folkskolan medföra mycket
allvarliga konsekvenser. Folkskolans
administration och förvaltning, redan förut ganska
omständliga, komma -genom en sådan ordning
att ytterligare kompliceras.
Bestämmanderätten över en kommuns skolangelägenheter
överlämnas till statens tjänstemän.
Byråkra-tiseringstendensen i hela
skatteutjämningsberedningens förslag är omisskännelig. De redan
iörut tidsödande skriverierna vid rekvisition
av statsbidrag och uppgörande av statistik
äro ett intet mot vad som måste komma.
Förberedande utredningar och inlämnande av
förslag till exempelvis skolbyggnader,
omänd-ringsarbeten och reparationer och dylikt
skola fortfarande göras av den lokala
folkskol-styrelsen. Men dessa förslag skola granskas,
eventuellt omarbetas och nya förslag
uppgöras av de instanser ärendet har att passera,
innan skolöverstyrelsen i detsamma fattar
beslut. .Staten måste givetvis, såsom också
säges i betänkandet, noga kontrollera, att
’beslutade anslag användas på rätt sätt. Hela
denna apparat skulle komma att fordra en
mängd nya statstjänstemän och därjämte göra
skolans förvaltning ytterligt omständlig och
fördyra densamma.
Nyköpings folkskolestyrelse anför
bland annat:
Att staten helt övertager avlöningen till
lärarpersonalen synes folkskolestyrelsen
vara en obetingad ifördel, helst som redan nio
tiondelar av den kontanta lönen bestrides av
statsmedel. Det torde ej heller möta någon
större svårighet att finna en lämplig form
även för naturaförmånernas utbetalning av
statsmedel. I regel böra de utgå i form av
kontant ersättning och efter dyrortsgrupper.
I de kommuner, som ha egna lärarbostäder,
bör läraren bebo dessa och kommunen erhålla
d-en kontanta ersättningen härför. Därför ’bör
även den gällande (boställsordningen
ibibehål-las.
Däremot verkar .Beredningens förslag om
att staten skall övertaga lärarbostäderna
synnerligen tvivelaktigt, och detsamma gäller
även övertagandet av skolhusen. En svårt
skuldsatt kommun skulle alltså .fortfarande
få betala ränta och amortering på de hus, som
överlåtits till staten, vilket för denna skulle
medföra en skatteökning i stället för
skatteminskning. I städerna åter inrymma
skolhusen ofta lokaler, som ej direkt tagas i
anspråk för undervisningsändamål, såsom
vaktmästarebostad, kliniker, Skolbad,
expeditionslokaler m. m., eller äro dessa förlagda till
särskilda ekonomibyggnader. Konsekvensen
skulle medföra, att staten även övertoge dessa
senare. Beredningen har icke någon värdering
av alla de byggnader, som på detta sätt
skulle frånhändas kommunerna, men avgjort är,
att de skulle komma att betinga en ganska
avsevärd summa, då exempelvis endast i
Nyköping skolans fastigheter äro
brandförsäk-rade .för över en miljon kronor. Besiktningen
och underhållet av alla dessa byggnader
skulle komma att bereda de centrala styrelserna
ett ganska stort arbete. Ett sådant
övertagande skulle innebära en för vårt land
fullständigt ny och obepr£vad princip.
Att i lag förbjuda skoldistrikten att utöver
den fastställda lönen lämna kommunala
bidrag till lärarna är också en nyhet, som ej
gäller beträffande andra statens tjänstemän.
Detta liksom skyldigheter för skoldistrikten
att mottaga lärare från andra distrikt- utan
ansökan och val inkräktar alltför mycket på
kommunernas självbestämmanderätt. De
nuvarande skolstyrelsernas befogenhet
kring-skäree för övrigt synnerligen kraftigt genom
’förslaget, och de komma ej längre att
’fungera som förvaltningsorgan, ty om
bestämmanderätten om skolans organisation,
skolbyggnader, inventarier, undervisningsmateriell,
tillsättande av lärare, lärares avlöning samt
klassernas storlek och antal fr antages dem,
så återstår inte mycket, som har med verklig
skola att göra, det blir kvar endast
uppvärmning, belysning och renhållning samt
tillsättande av vaktmästare.
Administrationen i övrigt enligt
’beredningens förslag kommer ej att innebära någon
.förenkling, ty utom de många instanser
folkskoleärenden iör närvarande har att
passera: nämnder, skolstyrelse, drätselkammare,
beredningsutskott, städs- eller
kommunalfullmäktige, domkapitel, länsstyrelse, statens
.folkskoleinspektör, skolöverstyrelsen, k. m:t
och riksdagen, så tillkommer ytterligare två
nya., nämligen skolkretsstyrelsen och den
eko-nomiskt-administrativa byrån i
skolöverstyrelsen. Det kan även ifrågasättas, om
landstingen kunna anses som lämpliga valkretsar
för tillsättning av ledamöter i
skolkretssty-relserna, i varje fall kan man ej vänta, att en
sådan skolkretsstyrel&e skall kunna ha den
kännedom om de olika skoldistriktens
förhållanden, som är önskvärd med tanke på de
olika skolornas behov och välfärd.
Beredningens förslag innebär på denna punkt
otvetydigt ett hämmande av folkskolans utveckling.
Dessutom kan det tagas för avgjort, att den
föreslagna nya administrationen kommer att
draga ökade kostnader, då utom den
ekonomiska byrån i skolöverstyrelsen ett helt nytt
ämbetsverk skall upprättas inom varje
landstingsområde och .kretsstyrelsernas ledamöter
måste tillerkännas arvoden, dagtraktamenten
och resekostnadsersättning. En
skatteutjämning, som medför ökade totalkostnader iör
den enskilde, är ej ägnad att främja några
besparingssyften.
Beredningen avser, att det föreliggande
förslaget skall vara ett förstatligande av
folkskoleväsendet, men i. f lera avseenden kommer
det ej att bli detta, ty .förvaltningen kommer
att bli fördelad på en mängd mellaninstanser,
och av kostnaderna komma särskilt
stadskom-munerna att få behålla-Största delen. I dessa
äro nämligen till skolan knutna ett flertal
socialpedagogiska inrättningar av olika slag,
såsom läkarvård, tandvård, Skolbad, bekläd-
nad m. m., vilka troligen ej staten vill taga
hand om, vartill kommer kostnaden för
uppvärmning, lyse och renhållning jämte
kommunala pensionstillägg, lönetillägg,
kommunal inspektion, expedition,
bibliotekskostnader o. s. v. För Nyköpings vidkommande
ställer det sig så, att därest Beredningens
förslag bleve genomfört, staden fortfarande
hade kvar 60 procent av sina nuvarande
utgifter för folkskolan. På grundval av vad
som sålunda anförts framhåller
folkskolestyrelsen som sin mening, att det föreliggande
förslaget icke är ägnat att i dess nuvarande
skick läggas till grund för lagstiftning.
Folkskolinspektör E. G. C. Brandt
har i sitt yttrande till skolöverstyrelsen
anfört:
Var och en, som i likhet med de
sakkunniga någorlunda känner, hur folkskoleväsendet
gestaltar sig i skilda delar av vårt land,
måste ovillkorligen, säger d:r Brandt i
skrivelsen, ansluta sig till den principiella
uppfattning, varom de sakkunniga enat sig,
nämligen att ett förstatligande av folkskolan är
nödvändigt för en god utveckling av skolan
även i skattetyngda kommuner. Man vågar
tillägga, att ett förstatligande kommer att
’betyda en vinst för folkskolan även i många
kommuner, som icke äro hårt skattetyngda,
ty det är ett faktum, att även kommuner med
god ekonomi, stundom försummat sitt
skolväsen. Med tanke däremot på de skoldistrikt,
vilka hittills utomordentligt väl vårdat
skolan, kan man kanske inte å priori avvisa den
invändningen gentemot ett förstatligande, att
skolväsendet kunde bli sämre tillgodosett
under statens egid än under ’kommunens. En
del skoldistrikt ha gjort betydande
uppoffringar för s. k. socialpedagogiska anordningar
vid folkskolorna såsom Skolbad, lakar- och
tandläkarvård etc., och det låter ju tänka
sig - åtminstone har man i pressen
framfört den tanken - att de kommunala
skattebetalarna kunde frestas att dra in på
»ståten», om staten övertar folkskolan men inte
de sociala välfärdsanordningarna. Jag tror
emellertid inte på -en sådan reaktion, ty de
medborgare, som för sina barns-
vidkommande fått erfara de välsignelsebringande
verkningarna av skolans sociala verksamhet,
torde inte så snart bli benägna att slå till
reträtt - i all synnerhet som nämnda sociala
inrättningar gemenligen icke äro till
finnandes i hårt skattetyngda kommuner. Och även
om i något enstaka fall folkskolans
förstatligande skulle hejda folkskolans utveckling -
jag betvivlar det - så fick man ta saken
med jämnmod med tanke på folkskolans
allmänna uppryckning flerstädes. Mångenstädes
i vårt land, t. ex. i . Dalarne, har folkskolan
nått en så hög utveckling - relativt i
förhållande till i detta hänseende mera efterblivna
landsändar, icke i förhållande till utlandet
ty .Sverige är numera på efterkälken - att
utvecklingen möjligen kunde utan fara
retarderas en smula, därest därmed vunnes
uppenbara förmåner för skolväsendet i andra
vanlottade delar av det gemensamma
fosterlandet.
Jag instämmer således fullt och helt i
Beredningens principuttalande om
folkskolans förstatligande och hoppas innerligt, att
jag skall få uppleva den för folkskolan och
ej minst för dess lärare lyckliga stund, då
folkskolan blivit statsskola och
folkskollärarna -statstjänstemän.
Härefter övergår jag till en kort
granskning av vissa speciella punkter i de
sakkunnigas betänkande fortsätter d :r Brandt.
Enligt detta skola de nuvarande skolhusen i
allmänhet utan ersättning överlåtas till
staten, som framdeles ’bekostar uppförande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
