Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 21. (2682) 24 maj 1933 - Riksdagen - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 21
SVENSK LÄRARETIDNING
497
Historia i moder n form
JFv W. Morén
LHrobok i Historia
för folkskolan
Med 4 kartor i färgtryck och 103 illustrationer i texten.
Inb. 2: 25.
Boken är en lärobok, icke ett mellanting mellan läro- och läsebok. Den utmärker
sig för koncentration och klara linjer. Framställningen är lättfattlig och
fängslande och väl avvägd efter barnens ståndpunkt. De första skolårens kurs är skriven
på ett språk som närmar sig det lediga talspråket. Här och där ha ’fingerade
personer insatts för att göra en kulturmiljö mera levande.
Läroboken omfattar både SVENSK och ALLMÄN historia. Huvudvikten är lagd
på den fredliga odlingens .och samhällsordningens utveckling ’genom tiderna.
Utom de vanliga tabellerna över svenska regenter och över svenska väldets
ut-vidgning och förminskning, ha till texten fogats en samtidighetstabell över
märkliga händelser i vårt land och andra länder samt en kortfattad översikt av
historisk barn- och ungdomslitteratur, lämplig för fri läsning och individuella
studier. ’ ! . ; j i _ j JJ;Ä j _’ . ’
En^älUQt lovordad i fackpressen!
Begär provexemplar.
v C. E. FRITZES BOKFÖRLAGS AKTIEBOLAG
ä/r friheten, friheten till forskning, friheten
till studier för alla, som anse sig kunna och
vilja tillägna sig vetenskapliga
arbetsmetoder och brottas med vetenskapliga problem.
Starka skäl talar för att på detta område
under vederbörande studenters eget ansvar en
verkligt fri tävlan får äga rum. Det torde
näppeligen ligga vare sig inom statens
möjlighet eller i dess välförstådda intresse att sålla
ut den ene och kvarhålla den andre, ty
ödesdigra misstag kunna lätt begås.
Interpellationen anvisar under
frågeställning vissa utvägar, praktiskt betonade linjer
vid realskolan - ett sådant förslag
föreligger nu till riksdagens prövning - skärpta
fordringar för tillträde till gymnasiet eller
speciella krav ’för inträde till universiteten -
jag är tveksam om ändamålsenligheten och
effektiviteten av en dylik anordning -
upplysningsverksamhet - jag tror att
denna sistnämnda utväg är den, som i
föreliggande fall lämpligen bör i första
hand beträdas. En väl planlagd
upplysningsverksamhet bör vara ägnad att för de unga
klargöra de eventuella risker de påta sig vid
valet av olika levnadsbanor, skärpa deras
ansvarskänsla vid detta val, men samtidigt
lämna vägen öppen för den fria tävlan, som är av
vikt för ett gott urval. De resultat en
utredning kan komma att ge måste basera sig på
förhandsberäkningar av i många avseenden
ovissa förhållanden och kan icke äga
tillförlitlighet för någon mera avsevärd tid.
Fastmer torde en utredning i detta ämne böra
få en viss form av permanens, i det att den
bör följa utvecklingen och genom årliga
rapporter till undervisningsanstalter av skilda
slag lämna fullt aktuella upplysningar, som
kunna vara vägledande vid ungdomens val
av levnadsbana eller vid bedömandet av
tillgång och efterfrågan på arbetskraft med
högre teoretisk utbildning inom olika
verksamhetsområden. Hur emellertid denna utredning
närmare i detalj bör verkställas är ett
spörsmål, som f. ö. är föremål för noggrann
prövning.
Hr Anderson i Norrköping (h) tackade för
svaret och särskilt för att statsrådet givit
detta ett så bestämt positivt syfte. Särskilt
värdefullt är, att han vill ge utredningen en
viss grad av permanens. Det grundväsentliga
felet i 1927 års refoTm var bristen på
begränsning. En bättring kan icke åstadkommas, om
man icke går till roten av det onda: att
begränsa det stigande antalet
universitetsstudenter. Det vore lyckligast, om gallringen
kunde ske på ett tidigt stadium, möjligen re-
dan i skolan. Upplysningsverksamhet är nog
en bra sak, men minskning av anslagen till
parallellavdelningar eller mindre antal
utbildningslinjer äro andra vägar att betänka.
Dock måste spärren vara icke blott l
skolorna, utan även vid universiteten.
Hr Lindskog (h): Man kan ge sitt
erkännande åt ecklesiastikministerns synpunkter
och dock konstatera, att varken det ena eller
andra av vad han föreslår är rätta medlet
att bota det onda. Vill man ha en
demokratisk skola, måste man lägga tonvikten vid
gallringen av eleverna. Man måste fordra
goda egenskaper och belöna dem. Vad som nu
har skett är en plutokratisering i stället för
demokratisering. En välvillig demokrati, har
man menat, bör göra det lätt för
skolungdomen att komma igenom skolan. En
ecklesiastikminister skapar studenter av kunglig
nåde, en annan skapar censorer, som mera bli
vittnen än kontrollanter vid examen. Det man
menar vara folkligt och demokratiskt har
i verkligheten blivit raka motsatsen. Den
svenska staten har icke råd att utbilda
filosofie kandidater, som sedan endast bli vildar i
skogarna.
Ecklesiastikministern: Det är fullkomligt
orimligt att söka göra gällande, att 1927 års
reform kan ha ökat trängseln vid
universiteten. Man bör icke vid universiteten införa
något slägt numerus clausus, utan där bör ’finnas
frihet för de enskilda att i mån av begåvning
och anlag tävla med andra. De av mig
utsedda censorer, som icke äro professorer, tåla
väl att jämföras med professorer. Hade lärare
fått avgöra, hade Linné aldrig släppts fram
till universitetsstudier.
Hr Erlander (s) : Den enda riktiga utvägen
är en sådan upplysningsverksamhet, som
statsrådet ämnar sätta i gång. Något som bör bort
är det nuvarande förhållandet, att notarier,
underläkare och andra få utföra ett viktigt
arbete för en orimligt låg betalning. Deras
löner borde kunna förbättras genom en
beskär-ning av topplönerna. Vi yngre akademiker
hälsa med tillfredsställelse den av
ecklesiastikministern bebådade utredningen. Vid den
blivande utredningen bör hänsyn även tas till
den inom studentkårerna pågående
utredningen om studenternas ekonomiska förhållanden.
Man bör hellre ransonera efter begåvning än
efter ekonomi.
Statsrådet Unden: Den ökade
tillströmningen beror icke på sänkta fordringar i skolorna.
Det behövs t. ex. ofantligt många flera läkare
vid våra sjukhus, men den saken beror på
de finansiella möjligheter, som de anslagsbe-
viljande korporationerna anse finnas. Inom
journalistiken ha universitetsstudier blivit allt
vanligare. Arbetslöshet råder f. n. på alla
områden, och det skulle icke vara riktigt att
då täppa till tillträdet till universiteten.
Hr Wallerius i Hjärtum (h): Vad vi nu veta
om ungdomspsykologi talar emot åtgärder för
en sträng gallring på ett tidigt stadium.
Hr Holmdahl (h) ansåg det nödvändigt, att
allmänheten får klarhet om att -studentexamen
icke utgör något fribrev till en utkomst utan
blott är ett intyg om ett visst mått av allmän
medborgerlig bildning. Att under den rådande
ungdomsarbetslösheten stänga skolan för
15-ä 16-åringar vore dock icke lyckligt.
Kristendomsundervisiiingen.
Första kammarens första tillfälliga utskott
har avstyrkt hrr Sandegårds (s.) och Maurits
Hellbergs (1.) motion om skrivelse till k. m:t
om utredning av frågan, i vilken
utsträckning ändrade bestämmelser äro påkallade i
syfte att åt kristendomsundervisningen i
folkskolan trygga den inriktning och ordning
statsmakterna genom 19f9 års
undervisningsplan hava avsett samt om framläggande för
riksdagen av de förslag vartill utredningen
kan föranleda.
Samtidigt avstyrkes hr Oscar Olssons
yrkanden om att
l:o) kristendomsundervisningen avskaffas
som särskilt ämne och undervisningen i
religion och kristendom förlägges till den
historiska undervisningen samt läsningen och
litteraturundervisningen ;
2: o) morgonböner och andra
tvångsandaktsstunder i skolan avskaffas.
Utskottet anför i sin motivering bland
annat:
Första kammaren har såväl år 1930 som år
1931 behandlat med den f örevar ande motionen
likartade framställningar, vilka av kammaren
avslagits. Sedan 1931 torde intet hava
inträffat, som påverkar ställningstagandet till
denna fråga. Utskottet finner det beklagligt,
om upprivande strider och slitningar ånyo
skulle uppstå kring folkskolan i vad det
gäller kristendomsundervisningen.
’Båda ärendena föranledde långvariga
debatter i kammaren. I ett längre anförande
utvecklade hr täandegård innebörden i sin
motion och erinrade om att motionen föranletts
av Starrkärrsfallet.
Statsrådet Unden meddelade att
regeringsbeslutet icke innebar något ställningstagande
till skolväsendet och skolornas arbetsordning
i Starrkärrs kommun. Vad regeringen hade
att besluta om var en framställning att den
skulle utfärda allmänna bestämmelser i syfte
att trygga att undervisningen bedrevs i
undervisningsplanens anda. Skolöverstyrelsen
har icke ansett dylika åtgärder behövliga, och
till denna uppfattning har regeringen
anslutit sig. Men varken regeringen eller
skolöverstyrelsen här därmed godkänt anordningarna
i Starrkärr. Tvärtom har skolöverstyrelsen,
som ansett att uppdelning av
undervisnings-timme på halvtimme i särskilda fall bör få
förekomma, uttalat att den i iStarrkärr
förekommande uppdelningen är olämplig.
Vederbörande folkskolinspektör har också till
kommunens folkskolstyrelse gjort framställning om
ändring av denna ordning, och det var
statsrådets- förhoppning att folkskolstyrelsen vid
ärendets behandling skall beakta vad
skolöverstyrelsen uttalat.
Detta uttalande fann utskottets ordf.
hr W agnsson (s) i viss mån överraskande.
Man hade i utskottet väntat ett kraftigt
ingripande från regeringens sida mot alla
uppenbara strävanden att åsidosätta
undervisningsplanens bestämmelser, och talaren
undrade nu vilka åtgärder regeringen ämnar vidta
ifall man framhärdar i iStarrkärr.
»Samma undran framställdes av hr Björck
\ Djursholm (s), som sade sig ha väntat ett
klarare besked i denna fråga, vilket genare
vidare underströks av hrr Rickard Lindström
(s) och Sjödahl (s). Ännu kraftigare uttalade
sig hr Hellberg (1). Konsekvensen av
reger-ringens beslut blir förvisso att man nu anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
