Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 23. (2684) 7 juni 1933 - Emil Eljas: Folkskolans lokala ledning - Alfred Vernborg: Skolträdgårdar - Lärargruppen i Skandia - 1932 ett rekordår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det där är sämre än i distrikt, där den
saknas? Och har den avskräckt lärare
att söka till distrikt, där den
förekommer? Naturligtvis beror skolväsendets
standard ytterst på lärarkårens
plikttrohet och intresse, men de förhållanden,
under vilka arbetet sker, betyder också
en hel del.
Gnissel mellan enskilda
kollegiemedlemmar och skolans ledning förekommer
ju även vid andra läroanstalter, (vi har
ett riksbekant fall från Luleå) utan att
någon vettig människa därför ifrågasatt
ledarinstitutionens fortvaro. Att vi vid
folkskolorna skulle bli förskonade från
friktioner vore ju för optimistiskt.
Friktionen behöver dock ej bara bero på
skolledaren, den kan även ha sin orsak
i överkänsliga lärare. Men med dem, som
det går att resonera, bör denna
angelägenhet kunna ordnas upp på ett
hyggligt sätt.
Til syvende och sist är det ej heller
huvudsaken, om det gnisslar eller ej
utan att det går - och helst går framåt.
Emil Eljas.
Nr 23
SVENSK LÄRARETIDNING
535
Skolträdgårdar.
Jag vet inte, om undervisning i
trädgårdsskötsel bedrives vid seminarier och
folkskolor så flitigt nu som för .40 å
50 år sedan, men jag förmodar det, ty
allting har ju gått framåt. Dock skulle
det ej förvåna mig, om en stagnation
när som helst inträffade, ty dels är väl
vid det här laget de flesta skoltomter
fullplanterade, dels har våra dagars
lärare mera teoretiska och sportintressen
(praktiska sysslor få då maka åt sig),
och dels tillmäter varken hem eller
styrelser barnens trädgårdsarbete något
synnerligt värde. Vem har inte hört
mödrar yttra: »Min pojke kommer hem
smutsig som en gris, när han sysslat
med trädgårdsarbete i skolan. På våren
ska han gräva och beså sitt land, på
sommaren vattna, rensa och gallra, och
när hösten kommer, skördar han ett par
kålhuvuden, några kålrötter, en knipp"a
morötter och en handfull Palsternackor
- allt tillsammans värt kanske 50 öre.»
Läraren är heller inte nöjd. Han säger
eller tänker: »Bättre kan tid och jord
användas än att låta barn bedriva s. k.
trädgårdsskötsel. Det är jag, som måste
gripa in och göra det mesta, om inte
skolträdgården skall se allt för
anskrämlig ut, och hela sommaren är jag
stängd av den, ty många av barnen
komma aldrig och se om sina land.»
Visst har både mödrarna och lärarna
rätt, men allting har minst två sidor, en
rätsida och en avigsida, och det torde
hända, att nian stirrar sig blind på
avigsidan beträffande
skolträdgårdsskötseln.
Under min seminarietid i Linköping
1876-79 hade vi till lärare i
trädgårdsskötsel Carl Dahlberg, en praktisk,
duktig, överseende och nästan för snäll
lärare. Hans trädgårdsbok, 150 sidor
diger, tittar jag ännu gärna i ibland; f or-
stås så ofta blir det ju inte. Det är en
bra bok.
En osed var - den lär visst finnas
eller har funnits vid en del seminarier
- att eleverna skulle skoja eller driva
med trädgårdsläraren så väl under de
praktiska arbetena i trädgården som
under lektionerna i klassen. Det hade en
gång blivit så, och oskicket gick i arv
från klass till klass. »Humus» var
vanliga benämningen, då man talade om
direktör Dahlberg, och »Humusboken»
kallades trädgårdsläran. Man förstod
inte uppskatta varken ämnet eller den
välvillige läraren, förrän det - var för
sent. De flesta av oss nybakade
skolmästare hamnade i landssocknar i
gamla eller nya skolhus, som man placerat
så, att de inte skulle ligga i vägen, och
som hade tomter så litet odlingsbara
som möjligt.
Men man ville ju bo som folk och ha
litet vackert att titta på, när man kom
utanför dörren. Det blev att bryta sten
och stubbar, spadvända jorden, göra
gångar och plantera träd och blommor
och framför allt sådant, som dugde att
äta. Nyttosynpunkten ledde nog främst
arbetet. Kunde trädgården lämna ett
litet plus till den skrala lönen, behövdes
det mer än väl. Trädgårdsarbetet
upptog all ens lediga tid och räckte, tills
man blev pensionsmässig. Lönen för
mödan blev aldrig stor, men man hade
dock tillfredsställelsen att sfe många
grannar följa gott exempel.
Under en lång följd av år före och
omkring sekelskiftet var dr Fr. Laurell,
adj. vid Uppsala folkskolseminarium,
folkskolinspektör i östra och södra
Uppland. Han var framstående botanist
och över hövan intresserad
skolträdgårdsman. Under sina inspektionsresor
nästan stampade han fram trädgårdar
vid de flesta skolor han hade att besöka.
Man såg med ogillande hans framfart,
men efteråt har man funnit, att han
menade så innerligen väl, och att han var
en missionär på sitt område. Skada
bara att hans trädgårdar skulle vara så
fullkomliga, att de krävde mycket
arbete under årets hela vegetationstid.
Barnträdgården, helt avskild från
lärarens trädgård, skulle ha ett
parkområde, trädskola, köksväxtland i
växelbruk, blomsterrabatter, häckväxter och
gräsmattor m. m. - en botanisk och på
samma gång nyttighetsträdgård i smått.
Många sådana trädgårdar uppstod i dr
Laurells inspektionsdistrikt. En fröjd
för ögat var de, när de sköttes väl, men
de blev en tunga för läraren. Han
måste till huvudsaklig del sköta dem:
gräva, kratta, plantera, rensa, gallra, växla
om med växter och etikettera m. m.
Barnen skulle ju vara med och hjälpa
till, men mången gång trampade de ner
och gjorde mer skada än gagn. Jag
kände lärare, som nästan växte fast i
barnträdgården. De ville ha den fin, ty
när som helst kunde inspektören komma.
Många duktiga
trädgårdsmästar-skolmästare uppkom i Uppland och även
annorstädes i vårt land under dr
Laurells lärar- och inspektionstid. En av
dem, kanske den mest bekante, var J. A.
Strandberg i Nykvarn. Han lever än
för resten, fyller 74 år i höst, och
träd-gårdsmästrar flitigt vid egen liten gård
i Turinge socken. Han författade
arbeten om skolträdgården och ledde
många undervisningskurser i branschen.
Mindre lyckad som trädgårdslärare
var Hj. Zetterlund i Markim-Orkesta.
Han annonserade i Sv. Ltg, att han gav
råd i trädgårdsanläggningskonst och
biskötsel m. m. Jag behövde lära och
uppsökte honom men framförde aldrig mitt
ärende, då jag hos honom varken fann
trädgård eller bin. Z. var på sin tid
Sveriges mest examinerade skollärare.
Han hade avlagt studentexamen,
lärarexamen, agronom- och mejeriexamen,
fiskeriintendentexamen samt genomgått
samarit-, trädgårds- och svampkurser
m. m.
Vackra skolträdgårdar enligt Laurells
metod fann man i Husby Långhundra,
Almunge, Turinge, Ekerö, Färentuna,
Sånga och Ska m. fi. socknar.
Det är antagligen så, att även nutida
landsortslärare och lärarinnor med
större eller mindre framgång idka
trädgårdsskötsel. Någon trevligare
sysselsättning under lediga stunder kan man
väl knappast hitta på. Jag känner inte
dessa kolleger, inte ens
Ölandslärarinnan, som lär vara enastående
trädgårds-mästerlig, men ber att få tillropa dem
god fortsättning! ty det kan säkert inte
förnekas, att skolplanteringarna varit
föredömet för de numera allmänt
förekommande bondgårds- och
egnahemsträdgårdarna.
Alfred Vernborg.
Lärargruppen i Skandia -
1932 ett rekordår.
Föregående års verksamhet
karakteriseras främst genom det ökade
samarbetet mellan Föreningen och Skandia,
en direkt följd av att en särskild
föreningsrepresentant för ändamålet
utsetts av centralstyrelsen, nämligen
sekreteraren, hr Gustav Storgård. Denna
befattning trädde i funktion för första
gången föregående år.
Lärargruppen har givetvis dragit
fördel av detta samarbete. År 1932 är ur
alla synpunkter det hittills bästa i
lärargruppens 33-åriga tillvaro.
Tillslutningen har sålunda varit mer än tre
gånger så stor som 1927, sista
Svecia-året, och översteg näst föregående års
antal nyintagna med exakt 50 %.
De extra vinstfonderna, som vid 1931
års slut uppgingo till sammanlagt
19 889 kr. belöpa sig nu till 21 913 kr.
Dessa vinstmedel ha uppkommit
därigenom, att dödligheten varit lägre inom
lärargruppen än bland bolagets övriga
försäkrade. Uppsamling av
extravins-ten sker årligen under tio-årsperioden,
och utdelning sker nästa gång 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
