Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 23. (2684) 7 juni 1933 - Emil Eljas: Folkskolans lokala ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 23
munalt, är det mycket växlande, mellan
100 och 3,000 kronor.
För att kunna anställas som
överlärare fordras i Sverige, att vederbörande
blivit behörighetsf örklar ad till tjänsten
av skolöverstyrelsen. Samma styrelse
fastställer även instruktion för tjänsten
och har till .ledning för skolstyrelserna
utarbetat förebilder till dylik
instruktion för olika slag av skoldistrikt.
Att här ingå på
inspektörens-överlärarens alla uppgifter enligt fastställd
instruktion bleve för vidlyftigt.
Förutom de allmänna föreskrifterna, att
han närmast under folkskolestyrelsen
har att utöva ledningen och tillsynen
av distriktets folkskoleväsen, och att han
därvid har att främja arbetet för
barnens uppfostran och undervisning och i
övrigt allt som kan gagna distriktets
skolväsen, innehåller instruktionen
vanligen mera detaljerade föreskrifter om
vederbörandes skyldigheter. Han har
att vaka över att skolpliktiga barn
erhålla undervisning enligt folkskolestadgans
föreskrifter, att ordna nyinskrivningar,
schema, avgångsprövningar och
examina, att vidtaga särskilda åtgärder för
behövande lärjungar, ha tillsyn över
skolans sundhetsförhållanden, dess
fastigheter och inventarier, anskaffa
un-dervisningsmateriell, i brådskande fall
anställa vikarier m. m. Dessutom har
han utom sina dagliga
expeditionsgöro-mål att föra lärjungeförteckningar,
uppgöra avlöningslistor, söka
statsbidrag, uppgöra undervisningsstatistik
och, när så är stadgat, avlämna
årsredogörelse över skolornas verksamhet.
Vanligen är det dessa senare, yttre
uppgifter, som för allmänheten eller
skolstyrelsen först påvisa behovet av
överlärare. Man behöver en person, som
kan upprätta Skolstatistiken, söka
statsbidrag, föra skolstyrelsens protokoll och
sköta skolexpeditionen. Frågan blir
sedan, om den nya befattning man ämnar
upprätta enbart skall bli en pappers-
eller expeditionssyssla eller om man skall
gå in för att befattningshavaren skall
bli en verklig ledare för skolan och dess
uppgifter.
I en hel del landskommuner ställer
sig lärarkåren tveksam eller kritisk mot
upprättande av överlärarbefatining. D.
v. s. man har ingenting emot en
expeditionsföreståndare, som åtar sig en del
yttre uppgifter, vilka annars finge
uppdelas på lärarkåren. Däremot önskar
man ej en befattning, där innehavaren
har att ta del av undervisningen och på
grund härav deltaga i dess utformande.
Man menar, att häri ligger en
oberättigad misstro mot en plikttrogen lärare,
och att genom åtgärden kåren uppdelas
i över- och underordnade på ett sätt,
som är vanskligt för arbetsglädje och
trivsel.
Om jag genast får deklarera min åsikt
i frågan, så tror jag, att man vinner
något genom att upprätta en
expeditionssyssla för yttre uppgifter, men man
vinner väsentligt mycket mera, om befatt-
ningshavaren även lämnas tillfälle att
deltaga i skolans inre arbete, i
utformandet av dess huvuduppgift,
undervisning och uppfostran. Men skall han
härvidlag göra en verklig insats, fordras
även, att han får tillfälle att lära
känna det arbete, han skall främja.
Det är dock något ensidigt att
betrakta skolledarens besök i klasserna som
enbart inspektions- eller kontrollåtgärd.
Han behöver känna skolarbetet för att
kunna fylla sina positiva uppgifter.
Han har ju att tillsammans med
kollegiet utforma läroplaner eller lokala
anvisningar för undervisningen. Men han
skulle aldrig annat än möjligen i egen
klass få lära känna, hur planerna taga
sig ut i verkligheten. Behovet av
undervisningsmateriel! lär man bäst känna
vid omedelbar konfrontation med
undervisningen. Hur skall skolledaren
verksamt kunna främja åtgärder för särskild
undervisning åt mindre begåvade barn,
verka för enhetliga principer för
betygs-givning och uppflyttningar eller med
någon, sakkännedom deltaga i
avgörandet av disciplinära frågor, om han
förmenas kännedom om barnmaterialet?
Han ålägges vid sammanträden med
representanter för högre skolor
överlägga om kunskapsstandarden hos de
lärjungar, som från distriktets folkskolor
skola övergå till dessa skolor, men han
skulle förvägras taga kännedom om
denna standard och skulle således sitta vid
sammanträdet som en n&Qa, den där ej
känner till det man talar om. Hans
skola har ingen heder eller fördel av att
tilldela honom en dylik roll, som illa
passar en människa med självaktning.
Av skolstyrelse och allmänhet kommer
han dock att avkrävas ett visst ansvar
för den undervisning, som bedrives,
denna uppgift må vara angiven i hans
instruktion eller ej, och allmänheten
kommer att uppfatta en skolledare, som
ej vet något om undervisningen i
distriktets skolor och ej heller har någon
möjlighet att inverka på den, som en
absurditet. Skall skolledaren ställas
främmande för den undervisningen, får
man också stryka bestämmelsen, att han
skall »verksamt främja lärjungarnas
undervisning och uppfostran»; det ena
sammanhänger intimt med det andra.
Naturligtvis ligger också i
inspektionen en kontrollåtgärd. Det allmänna
offrar stora summor på skolväsendet och
fordrar här som på andra områden av
statlig och kommunal verksamhet
kontroll. Förutom uppdraget åt de statliga
folkskolinspektörerna har staten även
genom folkskolestadgan ålagt
skolstyrelserna den lokala tillsynen. Men med den
utveckling skolväsendet nu erhållit, är
det ofta ej möjligt för
styrelsemedlemmarna att åtaga sig och svara för
uppgiften, varför den överlämnas åt
särskild person. Men som sagt, möjligheten
att lära känna undervisningen, är enligt
min mening främst avsedd att tjäna
skolledarens positiva uppgifter. Hur
denna möjlighet sedan skall tillgodoses
utan att undervisningen förryckes eller
lärarens arbetsglädje skulle minskas,
kan ju bli föremål för en saklig
överläggning. Värre saker har vi ju knäckt.
Frågan är dock endast betjänad av en
samförståndslösning. Med lyriska
känsloutbrott om »spioneri», »slavmoral»
etc., som i en insändare häromsistens,
löses den inte.
Denna insändare vänder sig mot den
kommunala inspektionen men tyckes
acceptera den statliga. Men vari
ligger skillnaden? Det har ju flera gånger
hänt, att en kommunal inspektör eller
överlärare blivit utnämnd till statens
inspektör eller vikarierat som sådan.
Inspekterar han som kommunal
tjänsteman, är förrättningen för varje om sin
självaktning mån lärare föraktlig, men
återkommer han om fjorton dar som
statens inspektör är. den all right! Man
förutsätter nog ej, att en
seminarierektor skulle förmenas möjligheten, att vid
sitt seminarium leda lärarutbildningen
efter enhetliga grunder eller att en
läroverksrektor ej skulle ha möjlighet att
vid sitt eget läroverk känna den
undervisning han avkräves ansvar för.
Folkskolan har nu infogats som en del i den
allmänna skolorganisationen. Varför
skall då det som är sant i Heidelberg
vara bara dåligt skämt i Jena? Är det
mindre noga med undervisningen i
folkskolorna än i övriga läroanstalter?
Det nuvarande läget erbjuder för
folkskolan i fråga om den lokala
skolledningen rätt stora vanskligheter. I en
del fall har ju kyrkoherdarna återvalts
som ordförande i skolstyrelserna, och
man får ju förutsätta, att just de, som
bäst lämpat sig för uppgiften, återvalts.
De prästerliga ordförandena har i varje
fall den formella kompetensen att sköta
uppdraget/Men på en del håll, kanske
särskilt där valet gått mera strängt
efter partilinjerna, har personer valts,
som saknar dylik kompetens,
stationskarlar, vägarbetare o. s. v., något som
bl. a. statens inspektörer får kännas vid,
i det de ej kan erhålla påbjudna
uppgifter från skolorna i rätt tid eller rätt
avfattade. Har så en ordförande
nödtorftigt satt sig in i uppgiften, utbytes
han kanske mot en ny, fullkomligt ovan,
vid nästa val. Det kan väl ändå ej nekas
till att skolan här skulle vinna på -att
erhålla personlig fackmannaledning. På
en del håll erhåller ordföranden, där
han även sköter de expeditionella
göro-målen, någon mindre ersättning för sitt
arbete, vilket ju är skäligt. Men har ett
sådant arvode beviljats, är det sedan
även svårare att få skolledarebefattning
inrättad i distriktet. Ledningen glider
ifrån skolan och blir här och var
politisk bytesvara.
För min del är jag därför övertygad
om att folkskolan i närvarande stund
gagnas genom ett utbyggande av
skolle-darinstitutionen. Institutionen får väl
ändå i viss mån dömas efter sina
gärningar. Har den haft så förlamande
inverkningar, där den finns, att skolväsen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
