Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 24. (2685) 14 juni 1933 - Principiella synpunkter beträffande folkskoleväsendets ställning till stat och kommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 24
S V E N S K L Ä R A R E T I D N I N G
559,
post, varom nu är fråga,; skalle
övertagas av staten, Å andra sidan
framhåller emellertid beredningen, att sådana
utgifter, som fornt bestritts uteslutande
av kommunerna, alltjämt höra påvila
dessa. Ett sådant uttalande leder ja
närmast till den tanken, att
skoldistrikten fortfarande skulle betala
ersättningen åt skolledarna för deras arbete.
Överstyrelsen är för sin del alltfort
av den uppfattningen, att frågan om en
sakkunnig lokal ledning för
folkskolorna är en av de viktigaste frågor på
folkskoleväsendets område, som ännu
icke fått en tillfredsställande lösning.
Enligt överstyrelsens bestämda mening bör
därför detta för folkskolan
betydelsefulla spörsmål upptagas till avgörande
prövning i samband med den
ytterligare utredning, som den fortsatta
behandlingen av skatteutjämningsberedningens
förslag förutsätter. Angelägenheten av
att folkskolan i den utsträckning, som
behovet påkallar, får en sakkunnig lokal
ledning har ytterligare ökats, sedan
pastors självskrivenhet som ordförande i
skolrådet upphört och den lokala
skolstyrelsen därför icke med säkerhet kan
påräkna hans sakkunskap vid
ledningen av folkskolans verksamhet. Om staten
skall i betydligt större utsträckning
åtaga sig kostnaderna för folkskolan,
föreligger det än starkare skäl för att
staten även beträffande folkskolan skaffar
sig den garanti för att kostnaderna för
undervisningsväsendet verkligen skall
lämna valuta i en god uppfostran och
undervisning av det uppväxande
släktet, som ligger i en ändamålsenlig
sakkunnig lokal tillsyn och ledning och som
staten ansett oumbärlig i fråga om
andra läroanstalter. Skall staten praktiskt
taget övertaga kostnaderna för
folkskoleväsendet, synes mycket starka skäl
tala för att staten jämväl bekostar den
viktiga sida av detsamma, varmed
överstyrelsen nu senast sysselsatt sig.
Övertidsläsning bör bekostas av staten.
Överstyrelsen anser sig här även
böra något gå in på ett annat område
inom folkskoleväsendet, där olikheter
mellan de olika skoldistrikten är till
finnandes, nämligen längden av den
årliga undervisningstiden. Denna utgör i
vårt land i regel åtta månader eller
34 4/7 veckor, och är kortare än i de
flesta andra länder. Den är också
kortare än i flertalet andra svenska
läroanstalter, som hava fullt läsår. Den
korta undervisningstiden har väl
motiverats därmed, att barnen i vårt nordliga
land bör få tillfälle att under vår korta
sommar så mycket som möjligt idka
friluftsliv, på sina ställen kanske också
därmed, att man velat under sommaren
hava tillgång till barnens arbetskraft.
Det finnes emellertid orter, där
barnen-egentligen icke får tillfälle varken till
ett verkligt friluftsliv eller till för dem
lämpliga sysselsättningar. Detta gäller
särskilt våra städer och liknande
samhällen. För dylika orter har det varit
helt naturligt att sysselsätta barnen i
folskolan en längre tid av året än den,
som är den vanliga. Det har därför
införts övertidsläsning. Denna har i vissa
skoldistrikt gjorts så lång, att läsåret
fått samma längd som vid de allmänna
läroverken eller 39 veckor, i andra har
den blivit kortare.
För undervisningstiden utöver åtta
månader äger lärarna enligt gällande
avlöningsförfattning uppbära särskild
ersättning i proportion till den för åtta
månaders undervisning stadgade
avlöningen. Denna ersättning bestrides helt
och hållet av skoldistrikten.
Skatteutjämningsberedningen har i
sitt förslag icke uttalat någon mening,
huruvida den utgift det här gäller bör
efter ett genomförande av dess förslag
gäldas av staten eller fortfarande helt
bestridas av skoldistrikten. Här gäller
i det hela, vad som ovan sagts angående
kostnaderna för avlöning av skolledare.
Å ena sidan är det ovedersägligen fråga
om läraravlöning och i detta fall om en
avlöning, som blivit reglerad av staten,
å andra sidan gäller det en utgift, som
hittills ålegat skoldistrikten.
Enligt överstyrelsens mening bör
jämväl frågan om de nu ifrågavarande
avlöningsutgifterna upptagas till
närmare utredning vid den fortsatta
behandlingen av förevarande ärende. Det
finnes enligt överstyrelsens åsikt starka
skäl för att även denna utgift övertages
av staten. Det är ej här fråga om något
slags lyx, om en onödig utgift. Tvärt
om är det av synnerlig vikt för barnens
både intellektuella och moraliska
uppfostran, att undervisningstiden, där
sådant med hänsyn till bebyggelsens
karaktär, sociala förhållanden och andra
omständigheter måste anses påkallat,
utökas utöver den jämförelsevis korta tid,
som är den normala. Det är
ovedersägligen ett statsintresse, att folkskolan
även på denna punkt erhåller de
förutsättningar, som erfordras, för att dess
resultat måtte bliva så gott som möjligt.
Koncentration av skolväsendet.
Skatteutjämningsberedningen har
givetvis vid sin behandling av frågor
angående folkskoleväsendet i första hand
satt som sitt mål att åstadkomma ett
förslag, vars förverkligande skiille
medföra en väsentlig utjämning av de för
folkskoleväsendet erforderliga
skatteutgifterna. Beredningen har emellertid
dessutom gjort till sin uppgift att söka
få till stånd en folkskolorganisation,
som bättre stode i överensstämmelse med
nu rådande befolkningsförhållanden och
därför vore ägnad att medföra
besparingar för det allmänna, utan att
resultatet därför behövde försämras.
Detta syfte har beredningen velat vinna
genom att förorda en koncentration av
folkskoleväsendet ute i bygderna.
Den faktor, som enligt beredningens
mening framför allt gör en sådan
koncentration både möjlig och nödvändig,
är den starka nedgången av nativiteten
i vårt land under de två senaste
decennierna, Denna nedgång har haft till en:
naturlig följd, att antalet barn i skol-,
åldern starkt minskats, varigenom ett
stort antal skolor eller läraravdelningar
fått ett så litet barnantal ,att de rätteli-,
gen borde indragas.
Såsom beredningen erinrar, har
denna angelägenhet redan sedan flera år
tillbaka varit föremål för statsmakterr
nas uppmärksamhet, i På grund av en
skrivelse från 1927 ars riksdag erhöll
Skolöverstyrelsen i uppdrag att till k.
m:t inkomma med utredning och
förslag i ärendet.
Efter en vidlyftig utredning avgav
överstyrelsen underdånigt utlåtande i
ärendet den 24 april 1930, I
huvudsaklig enlighet med vad överstyrelsen i sitt
utlåtande föreslagit framlade k. m :t
proposition till 1932 års riksdag,
Sedan riksdagen i allt väsentligt biträtt
k. m :ts förslag, har nödiga ändringar i
folkskolestadgan och vissa andra
författningar vidtagits genom kungörelser
den 30 december 1932.
Nämnda författningsändringar hava
haft till huvudsyfte att åvägabringa
större möjligheter att inom de särskilda
skoldistrikten indraga överflödiga
lärartjänster. Beredningen anser med
rätta, att de sålunda vidtagna åtgärderna
icke äro till fyllest för att åstadkomma
den koncentration inom det lokala
folkskoleväsendet, som med hänsyn till nu
föreliggande förhållande kan anses
påkallad. Beredningen framhåller bland
annat, att en effektiv koncentration
ofta måste omfatta flera skoldistrikt, där
dessa äro små, i det att barnen från
samtliga dessa hänvisades till en och
samma skola. Koncentrationen skulle
för det mesta vinnas på det sättet, att
barnen genom användning av
skolskjutsar skulle från skolområden eller
skoldistrikt, där det finnes skolor med litet
barnantal och ibland av klen
organisation, samlas till en centralt belägen
skola med god organisation.
Förutsättningar för dylika koncentrationsåtgärder är
givetvis, att vederbörande skoldistrikt
kan åläggas att genomföra
koncentrationen och att anordna skolskjutsar samt
att barnen kunna förpliktas att använda
dessa. Då möjligheter till så
genomgripande koncentrationsåtgärder icke
föreligger på grundval av hittills gällande
lagstiftning, måste givetvis nödiga
författningsändringar vidtagas, om de
angivna förutsättningarna skall kunna
vinnas. Beredningen har ansett, att just
därigenom att staten i alla väsentliga
hänseenden övertoge kostnaderna för
folkskoleväsendet, skulle möjligheter
erhållas för åvägabringande av en dylik
lagstiftning. Om man ock måste giva
beredningen rätt härutinnan, torde det
dock icke vara uteslutet att, även om
staten icke helt övertager de
ifrågavarande kostnaderna utan man i stället
går in för en anordning med väsentligt
ökade statsbidrag i olika hänseenden,
man ändock skulle kunna få till stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
