Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 25. (2686) 21 juni 1933 - Skolöverstyrelsen om skolbyggnader, skolskjutsar, skolhem m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 25
skäl. Överstyrelsen vill emellertid fästa
uppmärksamheten vid att
regiements-bestämmelser om anordnande av
skolskjutsar endast torde böra
ifrågakomma inom skoldistrikt, där
befolkningsförhållandena är så stabila, att en
centraliseringsåtgärd icke är att betrakta
såsom tillfällig utan kan äga bestånd en
längre tid.
Vad därefter vidkommer storleken av
statsbidragen till skolskjutsar, har
beredningen föreslagit, att dessa ska utgå
med i allmänhet tre fjärdedelar, i
undantagsfall mera, av kostnaderna.
Överstyrelsen kan icke finna, att detta
beredningens förslag korresponderar
väl med dess förslag, att staten skall
övertaga hela kostnaden för
skolbyggnadsverksamheten och för lärarlönerna.
Sedan en överflyttning i nämnda
avseenden ägt rum, kommer nämligen de
besparingar, som uppstår genom
skolskjutsars anordnande, så gott sorn
uteslutande statsverket till godo. I varje
fall kan icke den besparing, som
uppstår för vederbörande kommun, uppgå
till en fjärdedel av kostnaden. Under
sådana förhållanden synes det
överstyrelsen ligga närmast till hands, att
staten också övertoge hela kostnaden för
skolskjutsarna. Då emellertid någon
mindre besparing nästan alltid skulle
uppstå även för kommunerna och då,
såsom beredningen påpekat, det ur
spar-samhetssynpunkt är av betydelse, att
dessa är ekonomiskt intresserade i
utgifterna, finner även överstyrelsen det
lämpligt, att kommunerna i någon mån
själva deltar i kostnaderna. Detta
deltagande bör emellertid icke i allmänhet
omfatta mer än högst en tiondel och
statsbidraget följaktligen i regel utgå
med nio tiondelar av de sammanlagda
utgifterna för skolskjutsarna. Detta
överstyrelsens uttalande är
visserligen närmast grundat på den
förutsättningen, att beredningens förslag om
statens övertagande av
skolbyggnadsverksamheten kommer att vinna bifall,
men överstyrelsen anser, att, även om
en annan väg skulle väljas till
vinnande av åsyftad lättnad i
kommunernas skattebördor, till exempel genom
statsbidrag till uppförande av
skolbyggnader och ökade bidrag till lärarnas
avlöning, kunde likväl höjda statsbidrag
till skolskjutsar det oaktat ifrågasättas
med hänsyn, bland annat, till
önskvärdheten av att åstadkomma största
möjliga koncentration i skolväsendet.
Beträffande därefter
inackorderingskostnaderna föreslår beredningen, att
även dessa skola gäldas till tre
fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av
vederbörande kommun. Det bör i detta
sammanhang först erinras därom, att
statsbidrag för ifrågavarande ändamål
hittills utgått huvudsakligen till
skoldistrikt i de fyra norrländska länen i
enlighet med därom givna särskilda
bestämmelser. Från och med budgetåret
1932/1933 har emellertid anslag
beviljats till inackorderingsbidrag jämväl
för andra skoldistrikt i riket. Detta
senare anslag uppgår emellertid till
endast 15,000 kronor. Beredningens
förslag synes förutsätta en sådan
utvidgning, att dylika bidrag framdeles ska
kunna utgå i alla de fall, då
inackordering av skolbarn kan medverka till
en ändamålsenlig och ekonomisk
skolorganisation. Överstyrelsen, som icke har
något att erinra mot ett bifall till
beredningens förslag om en sådan
utsträckning av möjligheterna att erhålla
statsbidrag till inackordering av
skolbarn, vill endast fästa
uppmärksamheten vid att med en utvidgning givetvis
följer krav på väsentligt Ökade anslag
för ändamålet.
Om överstyrelsen alltså anser sig
kunna biträda förslaget i nu nämnda del,
kan överstyrelsen däremot icke
tillstyrka beredningens förslag, att
kommunerna själva ska bestrida en fjärdedel av
kostnaderna. Här föreligger
uppenbarligen först och främst samma
förhållande som i fråga om skolskjutsarna,
nämligen, att, om staten övertager
kostnaderna för skolväsendet i allmänhet på
sätt beredningen föreslagit, kvarstår
icke något bärande skäl för att
kommunerna själva ska bestrida en så stor del
av kostnaderna till inackordering som
en fjärdedel. Men vidare bör bemärkas,
att de för här ifrågavarande ändamål
nu beviljade anslagen fördelas av
skolöverstyrelsen med belopp, som
bestämmes efter prövning i varje särskilt fall.
I många fall har skoldistrikt tilldelats
bidrag, som uppgått till mer än tre
fjärdedelar av hela kostnaden. Särskilt
har detta varit fallet i fråga om en del
av de stora norrländska skoldistrikten,
som själva alltså behövt bidraga med
endast jämförelsevis små belopp. Det
synes icke vara vare sig lämpligt eller
i övrigt motiverat, att sådana
kommuner, som på alla områden, icke minst
på skolväsendets, kämpar med stora
svårigheter och lider under trycket av
en ofta mycket hög
utdebiteringspro-cent, ska på förevarande område
framdeles ges en mindre gynnsam ställning
än den de nu innehar. Överstyrelsen
anser följaktligen i analogi med vad
överstyrelsen anfört i fråga om
skolskjutsarna att, om staten övertager
byggnadsskyldigheten enligt
beredningens förslag, konsekvensen fordrar, att
det regelmässiga bidraget till
inackorderingskostnader bestämmes bliva
väsentligt högre, än beredningen
föreslagit. Skulle åter beredningens
principiella ståndpunkt om statens övertagande
helt av vissa skolkostnader icke bliva
godtagen, synes det kunna ifrågasättas,
om icke en utsträckning av
möjligheterna för skoldistrikt att erhålla
statsbidrag till inackordering av skolbarn det
oaktat borde äga rum. Huruvida så bör
ske och vilka bidragsgrunder, som vid
en eventuell utsträckning borde
fastställas, anser emellertid överstyrelsen
böra klarläggas genom en närmare
undersökning.
Till skolhemsbyggnader har
statsbidrag kunnat utgå under vissa år,
nämligen från och med år 1924 till
skoldistrikt i rikets nordligaste gränsorter
samt från och med år 1926 till
skoldistrikt i Jämtlands och Västerbottens
län, samt till andra skoldistrikt än de
nyss åsyftade inom Norrbottens län.
För nästkommande budgetår är inga
anslag beviljade till understöd av
skol-hemsbyg*gnader. De bidrag, som kunna.t
beviljas, har utgått med de belopp, k,
m:t i varje särskilt fall bestämt med
hänsyn till skoldistriktets bebyggelse,
ekonomiska förhållanden och övriga
omständigheter. I de trakter, där skolhem
blivit inrättade, har en verksam
centralisering av skolväsendet kunnat
genomföras, och skolhemmen har jämväl
visat sig medföra goda resultat i fråga
om barnens fostran och undervisning.
Enligt överstyrelsens mening vore det
därför endast till fördel, om anslag
ånyo bleve beviljade till
skolhemsbyggnader och om rätten till bidrag icke
bleve begränsad till endast skoldistrikt
i Norrland utan medgåves kunna
komma till användning i alla de fall, där
skolhem kunde anses vara påkallade.
Överstyrelsen kan även i detta fall i så
måtto förorda beredningens förslag, att
staten, om den övertar
byggnadsskyldigheten i övrigt, också helt bekostar
skolhemsbyggnaderna. Men även om
staten endast skulle komma att lämna
bidrag till skolbyggnaders uppförande,
kunde det ifrågasättas, huruvida
staten icke likväl borde bestrida alla
kostnader för skolhemsbyggnader. Såsom
huvudsakligt skäl därför kan anföras,
att skolhemmen har en alldeles speciell
uppgift att fylla, enär de är avsedda
för barn från små och avlägset
liggande byar och från enstaka lägenheter i
trakter, där rationell skolundervisning
knappast skulle kunna åstadkommas på
annat sätt, åtminstone icke utan
orimligt höga kostnader,
Överstyrelsen vill emellertid icke i
frågans nuvarande läge framställa
förslag med nyss omnämnd innebörd
huvudsakligen på grund av följande skäl.
I de nu för statsbidrag till
skolhems-byggnader gällande bestämmelserna
fö-reskrives icke, att bidragen ska utgå
med någon viss del av kostnaden. K.
m:t har därför kunnat bevilja bidrag
till den storlek, som i varje särskilt fall
ansetts av förhållandena motiverat. I
många fall har därför den del av
kostnaden, som kommit att påvila
skoldistriktet, varit jämförelsevis obetydlig, i
varje fall icke av särskilt tyngande
beskaffenhet. Vidare synes det
överstyrelsen vara av vikt att även på detta
område kommunerna i någon
omfattning också framdeles bliva ekonomiskt
intresserade i byggnadsföretag av nu
ifrågavarande natur.
Överstyrelsens ståndpunkt är alltså
den, att, om beredningens förslag om
statens övertagande av hela
byggnadsskyldigheten bifalles, bör också skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
