Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 25. (2686) 21 juni 1933 - Skolöverstyrelsen om skolbyggnader, skolskjutsar, skolhem m. m. - Folkskollärarutbildningen bör förstärkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25
SVENSK LÄRARETIDNING
583
hemsbyggnaderna helt bekostas av
staten. Blir det förra ej fallet, anser
överstyrelsen att nu gällande bestämmelser
angående bidragens storlek bör tills
vidare bibehållas.
Inventarier.
Beträffande beredningens ’förslag rörande
statsbidrag till inventarier vill överstyrelsen
för sin del anföra, att det givetvis kan
anföras skäl för att staten, om den i ökad
utsträckning övertager kostnaderna för
skolväsendet på vissa områden, även i någon
utsträckning bidrager till kommunernas
utgifter för inventarier till jskolorna.
Överstyrelsen anser emellertid, att denna fråga bör
komma under närmare omprövning i samband med
den förnyade utredning angående sättet för
statens deltagande i kostnaderna för
skolbyggnadsverksamhet, som överstyrelsen
förordat.
Undervisningsmateriel!.
Vidkommande under’visningsmateriellen nar
förslaget om statsbidrag både fördelar och
nackdelar. För närvarande är, enligt
överstyrelsens erfarenhet, ett stort antal av
landsbygdens skolor mycket dåligt utrustat med
undervisningsmateriell. I somliga skolor iinns
knappast någon dylik alls, möjligen några
läseböcker med en del planscher, mestadels av
gammalt datum och till ringa gagn. Någon
större förståelse för vikten av att även på
detta område giva skolan möjligheter att på
bästa sätt fylla sin undervisande uppgift är
mångenstädes icke tillfinnandes. I andra fall
lägger de ekonomiska förhållandena hinder i
vägen för ett tillgodoseende av berättigade
krav på efter skolans form anpassad
undervis-ningsmateriell. I många fall anskaffas också
materiell planlöst. Man har svårt att bland de
stora mängder materiell, som numera ’finns,
välja ut den, som är bäst och den som passar
vederbörande skola. Bidrag från statens sida
skulle medföra att skolor, där så behövdes,
kunde utrustas med åtminstone det
nödvändigaste i materiellväg.
Men vissa nackdelar kan ock befaras
följa av den föreslagna anordningen. Ett stort
antal skoldistrikt, särskilt de, som omfattar
städer och större samhällen, har nämligen
iklätt sig betydande kostnader för
anskaffandet av tidsenlig och tillräcklig
undervisnings-materiell till sina skolor.
Beredningen förutsätter, att, om
statsbidrag skall utgå till nu ifrågavarande ändamål,
en central prövning skall äga rum, så att
bidraget icke må komma att avse annan
materiell än sådan, som skoldistrikten kan anses
skyldiga att anskaffa. Det torde fördenskull
bli ofrånkomligt att upprätta förteckningar
över för olika skolformer lämplig och
erforderlig undervisningsmaterieil. En standardisering
bleve tvivelsutan följden härav. Det torde icke
vara uteslutet, att en dylik så småningom
skulle komma att medföra en försämring i
fråga om de skoldistrikt, vilkas skolor nu är
på ett utmärkt sätt utrustade med
undervisningsmaterieil. Det är nämligen att befara,
att om staten betalar två tredjedelar av
kostnaden iör en viss materielluppsättning,
kommunen själv nöjer sig med att bevilja den
återstående tredjedelen och sedan låter det
därvid bero. Standardiseringen komme i
sådana fall att verka i försämrande riktning,
särskilt på grund därav, att de lokala
skolmyndigheternas intresse icke vidare kunde
anses vara på samma direkta sätt som hittills
knutet vid arbetet för bästa möjliga
utveckling på området.
Överstyrelsen finner sig emellertid böra
intaga samma ståndpunkt i denna fråga som
beträffande beredningens förslag om
statsbidrag till inventarier och hemställer
fördenskull att även frågan om statsbidrag till
undervisningsmaterieil underkastas förnyad
omprövning.
Bränsle, lyse och renhållning.
Överstyrelsen delar den av beredningen
uttalade uppfattningen, att för vinnande av
minskning i kommunernas utgifter för
skolväsendet ett statligt bidrag till kostnaderna
för bränsle, lyse och renhållning vore
motiverat. Dessa utgifter är nämligen betydande.
Av den av beredningen gjorda
sammanställningen av skoldistriktens utgifter och
inkomster för år 1928 framgår, att ifrågavarande
utgifter för landsbygdens skoldistrikt uppginge
till 9,4 miljoner kronor och för städernas till
3 miljoner kronor eller till sammanlagt 12,4
miljoner kronor. Då överstyrelsen det oaktat
icke anser sig böra föreslå, att statsbidrag
skall kunna utgå till dessa skolutgifter, är
detta överstyrelsens ståndpunktstagande
grundat bland annat på den omständigheten, att
det skulle bli så gott som omöjligt att för
beviljande av statsbidrag till dessa utgifter
finna allmänna grunder, som vid tillämpningen
skulle giva tillfredsställande resultat.
Vidare kan överstyrelsen helt instämma med
beredningen däri, att skoldistrikten särskilt i
fråga om nu förevarande utgifter ha stora
möjligheter att genom omtanke och
sparsamhet iakttaga sträng ekonomisering.
Mot beredningens uttalande, att statsbidrag
icke bör utgå till här omförmälda utgifter,
har överstyrelsen alltså intet att erinra,
Övriga utgifter.
Enligt förut omnämnda
sammanställning över skoldistriktens inkomster och
utgifter år 1928 uppgick de under
rubriken »Övriga utgifter»
sammanförda kostnaderna till 4,8 miljoner kronor
för landsbygdens och till 3,2 miljoner
kronor för städernas skoldistrikt eller
till sammanlagt 8 miljoner kronor.
Även dessa utgifter är högst betydande
och ett statsövertagande av dem skulle
ur skatteutjämningssynpunkt vara
synnerligen verkningsfullt. Tillhopa
uppgå nämligen de i föregående avdelning
omnämnda och de här nu berörda till
icke mindre än 20,4 miljoner kronor,
som fortfarande helt skulle bestridas av
kommunerna. Under rubriken »övriga
utgifter» är givetvis redovisade
kostnader för en hel del olika ändamål. Bland
annat torde där ingå kostnader för
förhyrande av lokaler, för
läkarundersökningar, för barnbespisning och övriga
förekommande socialpedagogiska
anordningar.
I den mån kostnader för förhyrande
av lokaler ingår i nämnda utgiftssumma,
skulle, om beredningens förslag i fråga
om statens övertagande av skyldigheten
att anskaffa skollokaler och
tjänstebostäder, en lättnad vinnas för
skoldistrikten.
Beträffande kostnaderna för
läkarundersökningar har överstyrelsen tidigare
vid olika tillfällen ingivit underdåniga
framställningar om att statsbidrag till
dessa måtte beviljas. Överstyrelsen
hyser alltfort den meningen, att
läkarundersökningar av skolbarn är av den
vitala betydelse för folkhälsan, att de
måste betraktas såsom en allmän
angelägenhet, icke blott såsom enbart en
skoldistriktens. Ur denna synpunkt sett
anser överstyrelsen att skoldistrikt,
som anordnar läkarundersökning av
skolbarn, borde kunna erhålla
statsbidrag härtill. Även vissa andra av de
ändamål, för vilka havda kostnader
redovisas under »övriga utgifter» synes
överstyrelsen vara av den beskaffenhet,
att det närmare bör undersökas, om
icke statsbidrag till dem bör utgå. Enligt
överstyrelsens mening bör därför en
uppdelning av nämnda utgifter,
baserad på de ändamål de tjäna, utföras
och därvid övervägas, till vilka av
dessa ändamål statsbidrag borde utgå.
Folkskollärarutbildningen
bör förstärkas.
Inträdesfordringarna »i huvudsak
realexamens nivå».
Seminarielärarföreningen skriver till
de sakkunniga.
Seminarielärarföreningen har med
begäran om vidarebefordran till
seminariesakkunniga till k. m :t ingivit en
skrivelse med en del önskemål i
organisationsfrågan, som framkommit från
lokalföreningarna och deras medlemmar.
En dominerande uppfattning bland
de röstande är att inträdesfordringarna
till det fyraåriga seminariet böra höjas
till »i huvudsak realexamens nivå».
Därvid bör dock skälig hänsyn tagas till
att möjligheterna för sådana begåvade
unga män och kvinnor med fallenhet för
lärarkallet, vilka icke varit i tillfälle att
genomgå realskola eller motsvarande
skola, ej alltför mycket försvåras.
I fråga om studentkurserna har
majoriteten bland de röstande uttalat, att de
böra vara tvååriga. Man har främst
betonat de krav, som den praktiska
lärarutbildningen ställer. Vidare har man
framhållit, hur tidsödande utbildningen
är i övningsämnena. Men man har även
hänvisat till att teoretiska ämnesstudier
i viss utsträckning måste ingå i
utbildningen och kräva sin tid, vari de
speciellt hänvisats till behovet av att gott
utrymme beredes ämnet psykologi och
pedagogik.
Frågan om önskvärdheten av en
förstärkt praktisk lärarutbildning har man
i allmänhet besvarat med ja. Svaret har
i en del fall kompletterats med uppslag
hur förstärkningen borde ske. Därvid
har man bl. a. i ett par yttranden
upptagit till Ventilering det tidigare
framkomna förslaget om ett utnyttjande av
seminariestadens och landsbygdens
folkskolor för den praktiska
lärarutbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
