Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 23 aug. 1933 - Nils Helger: Extralärande i folkskolan. Ett förslag till frågans lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
Extra lä ra relä nde
i folkskolan
Ett förslag till
frågans lösning
Av NILS HELGER
En av de förmåner, som folkskolans
lärare hittills åtnjutit, och som oftast
åberopats, då kåren begärt att i
lönehänseende bli likställd med andra
befattningshavare med motsvarande
utbildning, tjänstgöringsförhållanden och
befordringsmöjligheter, har alltid varit
den, att lärarna relativt tidigt brukar
vinna ordinarie anställning. Det har
kunnat påvisas fall, då en lärare aldrig
behövt gå som vikarie eller extra
ordinarie utan genast efter examen blivit
ordinarie, och många har blivit
ordinarie efter att ha vikarierat endast en
termin eller ett år.
Folkskolestadgans bestämmelser, att
en ny lärartjänst skall, så snart det
visat sig, att det föreligger ett
stadigvarande behov av densamma,
ledigförkla-ras och besättas med ordinarie, har i
allmänhet blivit följd, även om man på
senare tid blivit mera försiktig,, särskilt
i städerna, där den sjunkande
nativiteten därtill givit anledning. Det har ju
också visat sig på ett och annat ställe,
där -sådan försiktighet icke iakttagits,
att ett skoldistrikt fått flera ordinarie
lärare, än det haft full användning för.
Bestämmelsen att en tjänst, som blir
utan ordinarie innehavare, skall
ledig-förklaras inom 6 månader, har medfört,
att vakansvikariaten i allmänhet blivit
helt korta, och ofta blir den lärare, som
erhåller ett vakansvikariat, inom några
månader tjänstens ordinarie innehavare.
Det är en obestridlig förmån detta,
att folkskolläraren tidigt erhåller
ordinarie plats. Han slipper att tänka på
utsikten till arbetslöshet eller ideliga
flyttningar. Han kan sätta eget bo och
känna trygghet i hemmet och arbetet.
Annorlunda är förhållandet inom
läroverkslärarkåren, där man sedan många
årtionden med fullt fog klagat över ett
»extralärarelände». Där finns många
lärare, som i ett tiotal år och ändå längre
fått gå som exfera-lärare utan att ha stor
utsikt att vinna ordinarie anställning,
bl. a. på grund av att någon tjänst med
den ämneskombination de en gång valt
inte snart blir ledig eller att, om någon
liändelsevis skulle bli ledig, det finns
för många om brödet.
Från och med detta olyckliga år hotar
-emellertid även för folkskollärarkåren
ett extralärarelände, som kan bli ännu
mera ödesdigert än det, som
läroverkslärarna sucka under. Det kan drabba
långt flera, eftersom kåren är så
ofantligt mycket större, och det kan sätta
dem det drabbar i mycket större
svårigheter, än som i allmänhet kan vållas
en läroverkslärare i liknande situation.
Faran är redan över oss. Under halva
detta år får inga ordinarie tjänster
le-digförklaras, och på nyåret1 har vi en
förordning, som tillkommit för att
möjliggöra en målmedveten och planmässig
minskning i antalet lärartjänster. Hur
pass effektiv författningen kan bli i
detta hänseende är svårt att förutse,
men en sak är alldeles given. Alla
skoldistrikt, som har flera eller färre e. o.
eller vik. lärare, kommer att söka med
ljus och lykta efter anledningar att
slippa ledigannonsera deras tjänster, och
vad mer är, dessa tjänsters innehavare
måste vara glada, att ingen
ledigannonsering sker, ty om så inträffar, anmäler
sig sannolikt ordinarie lärare från
skoldistrikt, som fått överflöd på lärare,
och den e. o. läraren blir alldeles utan
plats. Skoldistriktet mister honom, om
han är aldrig så avhållen, och om han
enligt vanliga befordringsgrunder är
aldrig så mycket överlägsen de
sökande, som tvingar sig till förslag.
Grundlagens bud om befordran efter
skicklighet och förtjänst gäller inte här.
Och om en tjänst blir vakant genom
förflyttning, pensionering eller
dödsfall - nog kommer man att söka
uppehålla den med vikarie så länge som
möjligt. Och i dessa tider är det ingen
konst att finna anledningar därtill.
Alltid är det något, som tyder på en
möjlig barnminskning, en möjlighet till
sammanslagningar av klasser eller
skolor. Däremot blir det ingalunda lätt för
folkskolinspektörerna att finna bevis
på att stadigvarande behov av en tjänst
föreligger.
Följden av den. nya och den väntade
förordningen blir med största
sannolikhet ett långvarigt extralärarelände. Och
särskilt för de extra och vikarierande
lärarna på landsbygden kan detta elände
1 Detta skrevs en av de sista dagarna i juli.
Nu har förordningen redan utkommit.
bli rent olidligt. I städerna går det an
att leva som ungkarl. Läraren får
bostads- och vedersättning in natura. Han
kan inackordera sig eller hyra ett rum
eller en dublett och gå till ett dukat
bord på en matservering. Men vikarien
på landet bjudes ett, två eller tre tomma
rum och kök. Han måste ha något att
sätta i dem. Någon matservering finns
merendels inte, och landsbygdens hem
har inte tid med matgäster. Läraren blir
nödsakad att skaffa sig eget hushåll.
Den kvinnliga läraren lagar sin mat
själv, så gott hon kan hinna det, och
för resten, lever hon på kaffe och
smörgås, men den manliga nödgas skaffa sig
en hushållerska eller gifta sig. Då har
han 1,700 kr. plus det alltjämt
sjunkande dyrtidstillägget på 9/i0 av denna
summa och den lilla provisoriska
löneförbättringen att leva på och att förränta
skulderna för studier och bosättning. Och så
utsikten att i bästa fall få stå kvar i
denna löneställning i många år eller i
värsta fall bli offer för någon
sammanslagning och arbetslöshet. Det är dystra
utsikter, som öppnar sig för många av
de unga män, som nu varje år svärmar
kring seminarierna som flugorna kring
sockret.
Yad är då att göra ? Sannolikt inte
mycket. Men till en början borde man
söka förmå folkskolinspektörer och
skolstyrelser att visa en liten smula
mänsklighet mot både barn och lärare vid
sammanslagningar och indragning av
tjänster. Det maximiantal barn i en
läraravdelning, som finns angivet i de
flesta reglementen, är alldeles för högt.
Och det bör inte få göras till minimum,
som man nu på sina håll strävar efter.
Det maximiantal, som är fastställt för
läroverken, är mer än nog. En opinion
borde från lärarhåll resas mot
sammanslagningar i oträngt mål och för
begagnande av läraröverskottet till skolans
utvidgande med en sjunde årsklass.
Vidare bör kåren söka göra något för
de extra ordinarie lärare, som trots allt
får under många år gå utan ordinarie
anställning. De bör efter vissa års
tjänstgöring åtminstone erhålla ett
ålderstillägg av staten. Det är underligt,
att den kommitté, som utrett frågan om
besparingar genom indragning av lä-
741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
