Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 23 aug. 1933 - Nils Helger: Extralärande i folkskolan. Ett förslag till frågans lösning - Magda Carlson: Rättskrivningen i småskolan. Ska den inrangeras i den samlade undervisningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rartjänster, inte har tänkt på
konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna
och föreslagit kompensation i någon mån
och i någon form åt dem, som blir
lidande av statens besparingsåtgärder.
Om kommittén föreslagit ett
ålderstill-lägg åt nu ifrågavarande lärare, så
hade det icke varit lätt f or statsmakterna
att resa någon invändning mot ett så
naturligt krav. Sannolikt hade det blivit
genomfört i samband med
besparingsreformen. Nu är det svårare, men en
framställning i ärendet bör icke lämnas
oförsökt.
Måhända skall man invända, att en
befattningshavares egenskap av icke
ordinarie skulle utgöra ett hinder för att
tilldela honom ålderstillägg. Det är
sant, att sådant icke är vanligt, men det
förekommer dock. Extra lärare vid
läroverk, vilken tjänstgjort i sådan
egenskap under 6 terminer, är berättigad till
ett arvodestillägg på 300 kr. för
manlig lärare och 250 kr. för kvinnlig. Efter
ytterligare 6 terminers tjänstgöring
utgår ytterligare 300 resp. 250 kr. I båda
fallen utgår dyrtidstillägg på beloppen.
Och dessa förmåner har tillkommit just
för att i någon mån ge lärarna
kompensation för att de utan eget förvållande
får gå utan ordinarie anställning och
utan den bättre löneställning, som
följer därmed. Som förut är sagt
föreligger samma skäl för folkskolans extra
lärare att påyrka ett ålderstillägg. Skälen
föreligger i ännu högre grad, särskilt
dä det gäller landsbygdens lärare.
Det vore givetvis inte orimligt att
påyrka en höjning av den egentliga
lönen, så att den komme närmare
ordinaries i första lönegraden. Men den
förbättringen torde vara svårare att
genomföra annat än i samband med en
fullständig lönereglering. Vad som kan
göras bör göras snart.
SVENSK LÄRARTIDNING
RÄTTSKRIVNINGEN l SMÅSKOLAN
Ska den inrangeras i den samlade undervisningen?
Av MAGDA CARLSON
Det är onekligen med en känsla av
tillfredsställelse man buntar ihop en
packe rättskrivningsböcker, som man
noggrant rättat. Har man därtill haft
förmånen att finna alla
rättskrivnings-proven felfria, är glädjen fullkomlig.
Här om någonsin äger man ju ett
ovedersägligt bevis på att man fullgjort sin
plikt på ett utomordentligt sätt.
Men! Har man vunnit så mycket som
ett rättskrivningsprov utvisar?
Ådagalägger barnen samma säkerhet i
stavning, när de ska använda skrivningen
som uttrycksmedel, skriva sina små
uppsatser, som får färg av deras egen
fantasi eller utgör skildringar av
egna upplevelser och iakttagelser f Alltför
ofta frestas man anmärka något i den
här stilen: »Hur kan du sitta och
skriva ’skridskoMf’ i den här uppsatsen,
när vi nyss har gått igenom åljudets
beteckning så grundligt? Och du, som
alltid lyckas så bra vid
rättskrivningsproven!»
Det synes mig, som om den erfarenhet
man här står inför kan jämställas med
en liknande från
teckningsundervisnings område. Hur ofta har man ej
konstaterat, att barnen »återfaller» till sitt
gamla småbarnsteckningsmanér, så
snart de får tillfälle att rita på egen
hand utan förebilder, även om man
tidigare lyckats leda dem steg för steg
till att utföra vissa teckningar korrekt
och riktigt. Åtminstone ser jag med en
viss skepsis på ett
teckningsundervisningens briljanta uppvisningsresultat,
vilket bär prägel av teckningslärarens
förteckning. Och samma skepsis griper
mig, då jag finner ett utomordentligt
vällyckat rättskrivningsprov, som är
resultatet av noggranna förberedelser.
Man får ej en fullt tillförlitlig bild av
vad som är barnens absoluta f ärdighet,
när man s. a. s. pressat fram ett
resultat. Därmed är dock ej sagt, att detta
resultat är värdelöst!
Men tänker man på hur man i
allmänhet förbereder och måste förbereda
rättskrivningsproven, finner man snart
anledningen till att barnen ej visar
samma prov på färdighet i rättstavning vid
uppsatsskrivning som vid de särskilda
rättskrivningsövningarna. Man tar
sikte på inlärandet av ett visst pensum, i
flesta fall en grupp ord, som insprängts
i en mer eller mindre naturligt
konstruerad läröboksuppsats. Dessa ord
drillar man med, läser, skriver av,
©
Bilderna till denna artikel
år hämtade ur elevers
arbetsböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
