Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 36. 6 sept. 1933 - Nils Helger: Besparingssträvandena och skolan. S. A. F. mobiliserar till värn för folkundervisningen - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läroverken. Och det finns inga skäl,
varför inte de e. o. folkskollärarna ska
er-liålla samma förmån.
Skillnaden i avlöning mellan e. o.
lärare och ordinarie i första lönegraden
är allt för stor, men den frågan kan
knappast lösas annat än i samband med
en allmän lönereglering. Vad man nu
bör koncentrera sig på är att bereda de
lärare, som får vänta länge på ordinarie
anställning, någon kompensation.
Den situation, som uppkommit genom
de systematiska besparingssträvanden,
som nu satts i gång, är så allvarlig för
både skolan och kåren, att
centralstyrelsen bör taga den under noggrant
övervägande och uppkalla hela kåren till
samfällt motstånd, icke mot
besparingsåtgärderna i och för sig utan mot deras
överdrivande till försämring av
skolväsendet och lärarnas ställning.
S. A. F:s kretsar bör uppmanas att
med uppmärksamhet följa de åtgärder,
som inspektörer och lokala myndigheter
planerar, och söka var på sitt håll
förhindra, att det göres större våld än
nöden kräver, och till centralstyrelsen
rapportera sådana fall, där
skolförsämring-ar är å bane eller onödig hårdhet mot
lärare förekommer.
Därjämte bör ett ombudsmöte
inkallas för dryftande av situationen och
eventuellt avgivande av en kårens
opinionsyttring i frågan. Före
ombudsmötet bör centralstyrelsen genom en
förfrågan till kretsarna göra sig
underrättad om hurudan ställningen är på de
olika orterna och vad som bör göras.
Och helt visst ska ombuden ha
värdefulla underrättelser att meddela och
uppslag att ge till frågans lösning på ett
sätt som gagnar och icke skadar skolan
och kåren.
På grund av vad sålunda blivit
anfört, får jag vördsamt föreslå
att centralstyrelsen måtte taga i
allvarligt övervägande den situation för
folkskolan och kåren, som uppkommit
genom de av statsmakterna anbefallda
sparsamhets- och indragningsåtgärderna,
att genom kretsarna inhämtas
upplysningar om det sätt varpå
skolmyndigheter i olika delar av landet tillämpar de
utkomna förordningarna och cirkulären
och om de möjligheter som finns till
förhindrande av att skolan och kåren
lider skada genom de åtgärder som
vidtagas,
att ett ombudsmöte inkallas för
frågans allsidiga dryftande och för
eventuellt avgivande av en opinionsyttring i
ärendet,
att vid frågans behandling särskilt
beaktas möjligheten att hålla
undervisningsavdelningarna nere vid ett rimligt
barnantal,
att bereda barnen i så stor
utsträckning som möjligt 7-årig daglig
skolgång samt
att i möjligaste mån bereda de icke
ordinarie lärarna någon ekonomisk
kompensation för de offer, som
besparingsåtgärderna pålägger dem.
Lidingö den 4 aug. 1933.
Nils Helger.
SVENSK LÄRARTIDNING
LÄST OCH ÅTERGIVET
Några beaktansvärda synpunkter på
det nu aktuella problemet om lärarna
och diktaturen framföres redaktionellt
i den stora engelska lärartidningen, The
Schoolmaster, organ för National Union
of Teachers. Vi citerar:
Med beklagande konstaterar vi en på sina
håll växande tendens att ’förringa värdet av
demokratin samtidigt som den politiska
diktaturens idé synes leka i ’hågen hos somliga.
Lärarna har mindre än någon annan
yrkesgrupp inom samhället något att vinna av en
dylik tendens men däremot mycket värdefullt
att förlora därigenom. Exemplen Iran de
länder på kontinenten, vilka nu givit sig
diktaturen i våld, vare sig den går åt vänster
eller åt höger, torde vara tillräckliga fö-r
att bestyrka detta förhållande. Under en
aib-solutistisk regim berövas läraren sin frihet
och undervisningen blir uteslutande ett
redskap i diktatorns hand.
Vi erinrar om att hr H. A. L. Fisher, en
av de främste bland våra tidigare
undervisningsministrar, nyligen i ett tal behandlade
detta ämne och därvid framhöll det
beklämmande i hur undervisningen utnyttjades för
att ’frambringa antingen små kommunister
eller små hitlerianer. Vi delar helt och fullt
denna uppfattning. Vi har aldrig tänkt oss,
att skolorna skulle vara kanaler för
bedrivande av officiell propaganda. Men under
diktatur bleve officiell propaganda deras
första och förnämsta uppgift. Vi har alltid
hållit på lärarens -frihet. Men under dikta-
tur skulle lärarens ’frihet höra till de ting,
som offrades i iörsta hand.
Tyskland är det allra senaste och därjämte
det mest slående exemplet härvidlag.
Inrikesministern dr Frick (beklagar i en
rundskrivelse till undervisningsministrarna i de
olika tyska staterna, att undervisning och
uppfostran tidigare avsett utvecklandet av
fria individer. Den liberala pedagogiken
vore onyttigt strunt, s-om måste röjas
undan. Vidare måste nya historieböcker
frambringas för att i tyska skolor tjäna den nya
åskådningen. Den nya uppfostran måste
förhärliga staten och fullkomligt underordna
individen. Under en diktator hyser staten
fruktan för folket. Den måste därför stöpa
folket i sin form i stället för att låta folket
utforma staten.
Inriktningen av engelsk uppfostran skulle
bli helt omkastad, ifall diktaturidén skulle
visa sig framgångsrik här I landet. Ty det
allmänt erkända syftet med vårt
uppfostringssystem är att skapa fria medborgare,
dugliga och villiga till att i sin mån uppbära
ansvaret för riksstyrelsen. Proklamationer
från ledningen av N. U. T. vid dess-
kongresser så väl som uttalanden från våra
undervisningsministrar har konsekvent lagt
huvudvikten vid detta mål. I våra skolor
har Iramvuxit ett system syftande till
medansvarighet och självstyrelse bland
lärjungarna. I stor utsträckning har vården av
löpande skolangelägenheter lagts i
händerna på lärjungarna själva. De har
uppmuntrats till att i sina föreningar debattera
åtskilliga betydelsefulla frågor.
.Förhållandet ’bleve det motsatta i händelse av
diktatur, lör vilken fri diskussion är främman-
de. Diktatur och fri talan kan inte existera
samtidigt. Diktatorn litar inte till
diskussion utan till våld.
Nämnda förhållanden borde lärarna
beakta. Ingen diktator kan ’föredraga en
lärare med självständig uppfattning. Det
går inte att bortse från de i pressen
offentliggjorda underrättelser, som nått oss
rörande våldsåtgärder mot lärare i länder
där det demokratiska styrelsesättet bragts
om intet. Den italienske
undervisningsministern har nyligen uttalat, att varje
handling av en högskolelärare även utanför
skolan, vilken handling skulle kunna ställa
hans anslutning till de -fascistiska
grundsanningarna i tvivelsmål, omedelbarligen
måste annoteras av vederbörande rektor och
rapporteras för ministern. Sålunda har
lära-rens personliga frihet uppoffrats i samma
grad som hans professionella.
Men varför, frågar man måhända, har
detta ämne tagits under diskussion just nu?
Sorgligt nog sker det på goda grunder. Våra
dagars demokrati har blivit häcklad av
personer, som borde veta bättre. Hitintills
har angreppen på den demokratiska
statsformen endast emanerat från oansvariga
och obemärkta element inom det politiska
livet - iolk med få anhängare och föga
inflytande. Nu visar dessa attacker ökad
tendens. Man kan återfinna dem i ansedda
dagstidningars spalter. Och inte ibara det, utan
ringaktande hänsyftningar på demokratin
framkastas,man och man emellan på klubbar
och möteslokaler av personer, som söker en
syndabock för rikets nuvarande ekonomiska
tillstånd. De dömer det politiska systemet för
felen och svagheterna i det ekonomiska. De
fogar till detta domslut speglosor om »den
okunniga massans» rösträtt och ropar
lättsinnigt på en diktator, sannolikt inbillande
sig, att om en sådan är allsmäktig, så måste
han också vara allvetande och allvis.
Dylikt tal innebär ett skamligt lastande
av lärarens arbete. Det är liktydigt med en
anklagelse mot skolorna att inte förbereda
sina lärjungar för deras värv som ansvariga
medborgare i en demokratisk stat. Vidare är
dylikt tal ödesdigert för det väsentliga i sann
uppfostran.
Uppfostran är en andlig
angelägenhet, och för dess rätta bedrivande
kräves en atmosfär av frihet, säger The
Schoolmaster i slutet av artikeln och
tillfogar: Må lärarna därför motarbeta
den åsyftade fördärvliga tendensen med
all makt. Faran kan, som vi tror, ännu
avvärjas. Absolutismens idé är inte ny
här i landet. Det brittiska folket har
haft känning av den förut och givit den
respass. Nu har den återvänt »som en
tjuv efter deportationen» under
diktaturens mask. Låt oss hoppas - om inte
för annat så för uppfostrans skull -
att processen med den ska göras lika
kort nu som vid tidigare kritiska
tillfällen i vår historia.
Krisen och skolbarnens
hälsotillstånd har varit föremål för
pressdiskussion. I Dagens Nyheter gör
medicinalrådet JohnByttner ett vägande
inlägg. Efter att ha betonat, att ett
totalomdöme kräver överblick över lång tid
794
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
