Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 36. 6 sept. 1933 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
och ett stort antal individer, yttrar dr
Byttner bland annat:
Med den allmänna utgångspunkt för min
ställning till spörsmålet, som ovan antytts,
har jag klart för mig, att min endast 7-åriga
skolläkarverksamhet, fördelad på rikets
nordligaste läroverk och läroverket på
Kungsholmen, ingalunda ger mig rätt att göra
anspråk på större auktoritet beträffande
irå-gan om skolungdomens fysiska hälsotillstånd
och eventuella förändringar i detsamma.
Vissa drag, ägnade att belysa frågan, kan jag
dock våga anföra. Det förefaller mig först,
som om den så ofta påtalade och av många
skäl hårt kritiserade konkurrensen om
inträde vid läroverken ur de synpunkter, som här
avses, medfört en ’förskjutning till det bättre.
Detta stämmer väl överens med den gamla
iakttagelsen - både i vårt land och i
utlandet - att en viss parallellism synes råda
mellan fysisk och psykisk utrustning hos
ungdomen.
Den i gångna tider ej så ovanliga
uppfattningen, att de fysiskt klena individerna skulle
vara särskilt lämpade för att »gå läsvägen»
börjar att alltmera försvinna. Man inriktar
sig i stället på att tidigt söka motverka
lyten och sjukdomstecken hos sina barn, och
möjligheterna härutinnan blir ständigt allt
större och lättare tillgängliga för envar.
Kommer så härtill, att intresset for
kroppsvård, idrott och friluftsliv obestridligen
vunnit en kraftig utveckling hos hela vårt folk.
Från min egen skoltid minns jag väl, hur
läkarundersökningen vid terminens början
hos ett ej ringa antal elever och deras
’föräldrar hade sitt huvudsakliga intresse i den
mån den kunde medföra befrielse från
gymnastikundervisningen. I själva verket talar min
egen erfarenhet som skolläkare snarare i
motsatt riktning - elever som vid
undersökningen av ett eller annat skäl ej ansetts böra
få delta i gymnastiken kommer nu ofta med
krav på att i trots av vissa defekter få vara
med. Den gamla på sina håll djupt rotade
skräcken för »förkylning» av barnen under
skolans gymnastik och friluftsverksamhet
börjar också alltmera tillhöra undantagen. I
samma riktning pekar den påtagliga
ökningen i antalet simkunniga barn vid
skolorna - det läroverk, där jag nu är skolläkare,
intar ju härvidlag en rangställning.
Man hör ofta sägas, att vår nuvarande
skolordning för de högre läroverken ej sällan
skulle ge anledning till s. k.
överansträngning och därmed innebära vådor för
skolungdomens hälsa. Trots en noggrann
uppmärksamhet på fenomenet har jag i stort sett
ej kunnat finna detta påstående berättigat
- enstaka undantag bekräftar regeln. Jag
tror, att detta beror på att ungdomens hela
inställning till skolarbetet är en väsentligt
annan nu än -förr. Man är, om jag så får
säga, betydligt respektlösare nu än förr -
den pedantiska plugghästen är icke längre
något skolungdomens ideal. - Läraren är ej
häller längre den absoluta och definitiva
auktoriteten, vars meningar och sympatier man
ohjälpligt måste söka tillägna sig. Man får
tämligen fritt resonera och diskutera med
honom - hela systemet går numera ut på att
stimulera en viss självständighet i arbetet och
tänkandet. Säkerligen har detta mycket att
betyda även för det rent fysiska
välbefinnandet - det är vissheten härom, som kommit
mig att jämväl snudda vid dessa sidor av
skolarbetet, som strängt taget kanske kan
förefalla ligga utom ramen för den till enquéte
uppställda frågan.
Dr Hugo Appelgren i Lilla
Edet, förste provinsialläkare, anför:
- WJ«fc
- Inom mitt distrikt, som till övervägande
del är ett industridistrikt (pappers- och
mas-saindustri), har man under senare år kunnat
konstatera en påtaglig förbättring av
skolbarnens hälsotillstånd och kroppsutveckling. I
stället för dessa klena, glåmiga och
kutrygga-de barn, som man ofta såg vid sina
undersökningar, ser man nu pigga och knubbiga samt
i alla avseenden .frieka barn. För denna
glädjande förbättring torde tvenne faktorer spela
en stor roll, dels det ökade utrymmet på
skolschemat för barnens fysiska fostran och dels
en viss omläggning av barnens föda. Det
alltmera stegrade idrottsintresset har gjort, att
den förr så vanliga »maskningen» från
deltagande i gymnastik är så gott som alldeles
försvunnen. Alla vill nu delta för att
härigenom träna sin kropp och bli goda
idrottsmän.
Vad födan beträffar, så har även denna
undergått en värdefull omändring. Att leva
större delen av dagen på »kaffe och smörgås» är
nu till största delen bortlagt och likaså att
som »riktig mat» endast anse kött i olika
former. Alltmera har det ingått i
medvetandet, att fisk och grönsaker ej är att förakta,
utan tvärtom böra utgöra en väsentlig del i
födan, och detta har enligt min åsikt stor
betydelse. Som avslutning vill jag anföra, att
det inom distriktet är väl sörjt för skolbarnen
både i fråga om kostnadsfri tandvård,
regelbundna skolundersökningar och egen
barnkoloni, där 25 barn varje sommar få tillfälle
till rekreation. Hygienen i hemmen är
mycket god.
I Malmö ökar folkskolebarnen i längd
och vikt, konstaterar dr Bertil
Svensson:
Trots depressions- och arbetslöshetstider kan
här i Malmö konstateras en förbättring i
folkskolebarnens kroppsliga utveckling under
de senare åren. Vid jämförelse mellan 8- och
10-åringarnas längd- och viktförhållanden
1925 och 1933 från den skola, jag bäst
känner till, Kirsebergsskolan, som har ett
barnantal på c:a 950, Övervägande barn från
arbetarhem och många från mycket fattiga
sådana, kan åtminstone en éådan tendens
tydligt spåras, som framgår av följande tabell:
Längd i cm.:
Gossar Flickor
1925 1933 1925 1933
8 år 121,7 124,5 121,4 124,2
10 år 130,9 135,0 130,0 132,8
Vikt:
Gossar
1925 1933
8 år -22,8 kg. ’24,4 kg.
10 år 26,8 kg. 29,2 kg.
Flickor
1925 1933
22,2 kg. 23,7 kg.
25,6 kg. 27,6 kg.
Att .förhållandet vid övriga stadens
folkskolor går i samma riktning har jag ingen
anledning att betvivla. Till 1933 års värden å
längd och vikt är nu att tillägga, att de
samtliga ligga i underkant, enär c:a hälften av
vägningarna och mätningarna ha utförts fore
maj månad, medan 1925 års d:o äro från
slutet av maj och början av juni.
Förutsättningen för denna allmänna
fysiska förbättring hos skolbarnen har vi att
söka i åtskilliga faktorer. ’Skolbarnen 1925
var alla födda under krisåren med dese
mångahanda brister på viktiga livsmedel och
förnödenheter m. m. Deras start i livet blev
hårt handikapad, och detta förklarar kanske
en del av deras mindre goda kroppsliga
utveckling i jämförelse med 1933:orna, som
synes här ovan. Men säkerligen ej hela
differensen. Den medicinska och ej minst den
so-cial-medicinska forskningens rön har ökats
mycket under senaste decenniet och kommit
allmänheten till godo på ett helt annat sätt
än förr. Och detta gäller ej minst de spädaste
och yngre åldrarna. Jag behöver blott nämna
en sådan institution som Mjölkdroppen, som
här i Malmö (liksom i andra större städer)
utvecklats efter klara, rationella linjer och
numera praktiskt taget kontrollerar varje
spädbarn under första året, såvida det ej har
sin privata barnläkare. Hur mången
diges-tionsruibbning, rachitis m. m. förebygges ej här,
som eljest menligt inverkat på barnets
utveckling och hälsotillstånd under barnaåren
och uppväxten!
Ett så pass viktigt medicinskt-dietiskt
kapitel som vitaminläran var i väsentliga delar
okänt under krigs- och krisåren. En vaken
husmoder av i dag vet säkerligen ur vilka
födoämnen hon hämtar, sina A-, B-, C- och
D-vitaminer till mathållningen åt både stora
och små. De skolbarn, som under den mörkare
årstiden ej med säkerhet kunna få detta
behov täckt i hemmen eller i övrigt behöva ett
tillskott i kosten, kunna i stor utsträckning
beredas plats vid skolbespisningsborden, vars
frukost är sammansatt så att det dagliga
vitaminbehovet till fullo säkerställes. Tack vare
vitaminläran har frukt och grönsaker mera än
förut kommit till sin rätt, och mjölken har
utsatts för en livlig propaganda, samtidigt som
skolbarnens tidigare mycket utbredda
kaffemissbruk motarbetas och nu är på retur.
Som bidragande -faktorer till det bättre
allmäntillståndet har vi vidare, påpekar d:r
Svensson, en ökad skollovskoloniverksamhet,
d:o tandvård vid en del skolor (ännu ej vid
Kirsebergsskolan), våra tidsenliga
sjukvårdande inrättningar av skilda slag,
dispensä-rens verksamhet, inrättandet av hälsoklasser
för klena barn, hållnings gymnastik för
snedryggar m. m. En efter min erfarenhet
synnerligen viktig om ej den allra viktigaste
faktorn för höjandet och bevarandet av
skolungdomens hälsotillstånd och därmed
gynnandet av deras allmänna kroppsliga utveckling
är skolsköterskeinstitutionen. Den första
skolsköterskan i Malmö tillsattes för 4 år sedan,
nu har skolorna inalles 4. Skolsköterskan har
för oss skolläkare blivit lika oumbärlig i vårt
arbete som operationssköterskan är för
kirurgen, utan henne stöd vi synnerligen
ineffektiva i vår verksamhet. Förutom allt det rent
tekniska hon hjälper oss med på
skolmottag-ningarna, handhavan de av kartotek,
vägning-ar och mätningar m. m., är hon vår
mellanhand med hemmen, speciellt de klena barnens
hem. En stor del av skolbarnens klenhet och
sjuklighet härledes från hygieniska
missförhållanden och ovanor i hemmen, och med sin
snart förvärvade erfarenhet kan
skolsköterskan oftast upptäcka dessa vid sina
informationer och hembesök samt även få dem
avhjälpta genom råd och anvisningar. På så vis
upptäckas smittohärdar av skilda slag, ohyra
blir -föremål för utrotning, barnen får sin
dietregi reglerad i sund riktning, lärs att
lägga sig i tid om kvällarna, mödrarna lärs
renlighet, att lufta bostaden m. m. Dessa
försummade hems mödrar är i regel ej
tillgängliga för påverkan vare sig genom föredrag i
hygien- och uppfostringsspörsmål, som de ej
går på, eller genom de broschyrer i samma
ämnen, som barnen få med sig hem från
skolan, ty de läsa dem ej. Men skolsköterskans
besök med påpekande för dem om åtgärder,
som direkt beröra deras egna barns bästa,
intresserar dem och länder i regel ock till
positivt resultat. Att även småsyskonen i hemmen
så småningom får nytta av dessa vinkar och
råd, synes på nybörjarna. Så t. ex. iakttog
jag vid iörra höstterminens undersökningar
av l:a klassen ej en enda riktig hypertrofisk
tonsill hos någon av gossarna, vilket för
några år sedan var mycket vanligt. Nu hade
vederbörande .fore skolgångens början blivit
opererade, ett vackert bevis på ökad vakenhet
från hemmens sida för dylika spörsmåls
betydelse.
Detta är en axplockning på några av
de åtgärder, som stat och samhälle vidtar
för det yngre släktets kroppsliga
utveckling och förkovran. Att de trots
tryckta tider ändå leder till synligt och
påtagligt resultat, är ett bevis om något
på deras bärkraft.
Att arbetslöshet och fattigdom i
hemmen sätter sin prägel på barnen är
naturligt. Skolläkaren i ett typiskt
arbe-tardistrikt i Stockholm, dr Olle O
t-tänder, berättar från Kungsholms
och S :t Görans folkskola - Stockholms
och Sveriges största skola, med nära
4,000 lärjungar:
Barnen kommer från hem tillhörande alla
samhällsklasser, dock övervägande från arbe-
795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
