Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 20 sept. 1933 - Emil Eljas: Är folkskolan improduktiv? Den kultur skolan grundlägger är oumbärlig även för den materiella utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
ÄR FOLKSKOLAN IMPRODUKTIV?
Den kultur skolan grundlägger är oumbärlig
även för den materiella utvecklingen
Av överlärare EMIL ELJAS
Under krisåren avgav en kunglig
bankkommitté ett officiellt yttrande om
lån till skolhusbyggnader, vari
anfördes, att man under dåvarande tid borde
vara mycket återhållsam med dylika
lån. Penningmedlen borde i stället
reserveras för »mera produktiva
ändamål». Där fick man av kungliga
sakkunniga svart på vitt på, att skolan ej
tjänar något produktivt ändamål,
åtminstone ej i någon märkbarare
utsträckning. Samma åsikt är nog
fortfarande rätt allmän både bland
sakkunniga och osakkunniga och ligger bakom,
utsagt eller outsagt, många av dagens
besparingsförslag. Allmännast är
åsikten på landsbygden, där läraren och
prästen ofta är de enda, som företräder
andligt arbete. På åkern utanför skolan
produceras sad och foder, mjölk och
kött, på gården bredvid smör och ost,
men vad produceras i skolan? Tankar,
säger man, men vad har tankar och
tanketräning att göra med produktion av
nyttigheter? För en befolkning,
huvudsakligen inriktad på kroppsarbete, ter
sig tanketräning mera som lek och
lärarens gärning långt skild från det man
menar med verkligt arbete. Från denna
utgångspunkt är det klart, att man i
trängda tider högljutt ropar på
inskränkningar på vår »lyxuppfostran»,
att de »tärande» samhällsmedlemmarna,
dit lärarkåren räknas, skall hållas
tillbaka och hjälp lämnas åt de »närande»,
de verkligt produktiva.
Väl är det sant, att om det gäller
maten och kläderna, får kulturbudgeten
draga åt svångremmen, men produktion
och kulturunderlag står i lika intimt
samband med varandra som kropp och
själ. Den omsorg eller den vanvård man
visat såddens groningsbädd kommer
också att visa sig i skörden.
Rationaliserings- och besparingsåtgärder kan
naturligtvis vara nödvändiga på skolans
område som i övrigt, men stryper man
åt den grundläggande folkbildningen
för hårt, skadar man också i längden
den materiella utvecklingen.
Ett lands viktigaste tillgång är ju ett
dugande folkmaterial, som klokt kan
utnyttja landets naturtillgångar. Har
den svenska folkskolan haft något att
betyda i den lyftning och utveckling,
som vårt svenska folk under skolans
snart 100-åriga tillvaro genomgått? De
rörelser, som härvidlag betytt mest, är
de religiösa rörelserna under senare
hälften av 1800-talet,
nykterhetsrörelsen och den sociala lyftning, som
arbetarrörelsen medfört. Som en hälsovind
gick de över landet, bortrensande
dryckenskap, ohederlighet och sedlig
för-sumpning. Yttre förfining och välstånd
följde i dess spår.
Vad har skolan betytt för dessa
folkrörelser? Klart är, att om de ej träffat
ett läskunnigt folk, hade de ej fått den
utbredning, fördjupning och betydelse,
som de nu fick. En stor del av
folkskolans lärare gick in för rörelserna, ofta
som ledare. Betecknande är också, att
de kringvandrande förkunnarna
vanligen även var bokspridare. En rik
upp-byggelse- och missionslitteratur
fortsatte den folkuppfostran, som präster och
predikanter påbörjat. De stora
nykterhetsförbunden skulle ej heller kunnat
genomföra sin storartade kulturgärning,
om de ej med sina tidningar, sina
programblad och sin övriga propaganda
fått vädja till en läskunnig publik. Den
etiska undervisning, som meddelats i
skolan, har utan tvivel berett
mottaglig mark för de ideella rörelsernas
sådd. Utan grundläggande bildning
hade ej heller de breda folklagren kunnat
erövra sitt nuvarande politiska
inflytande. Livsföringen djupt nere i
folkskikten är annorlunda nu än för hundra
år sedan. Det höves ej oss, skolans
arbetare, att yvas över folkskolans insats
härvidlag, men nog skulle man velat
fråga den där kungliga kommittén, om
folkskolan verkligen varit så
improduktiv, att den ej gjort rätt för lokaler.
Vad har denna utbildning och
lyftning betytt för den materiella
produktionen? Vår spannmålsproduktion har
på 100 år tredubblats. Vi lever
ofantligt mycket bättre än man gjorde förr,
alla klagomål till trots. Livet på landet
är någonting helt annat nu än 1850. Där
farmors mor gick på hackslog med
lill-barnet på ryggen, rasslar den moderna
självbindaren; där farfars far tröskade
med slaga från mickelsmäss till jul, där
ordnar ett självrensande, elektrifierat
tröskverk upp större skördar på en
enda dag. Vår gruv- och skogsindustri
har sedan 1850 gått framåt med
jättesteg. Svensk precisionsindustri,
tillämpad på svenska uppfinningar, har
erövrat världsmarknaden. Vår handels-
omsättning har tiodubblats sedan 1850,
våra industrier visar ett
tillverkningsvärde av omkring 4% miljard kronor
mot en relativ obetydlighet på
1860-talet. Vårt land intar i den
internationella ekonomien en plats av erkänd
betydelse.
Men hur kan det över huvud taget
komma sig att i det bördiga Kyssland
medelskörden av spannmål endast är en
tredjedel pr hektar mot i Västeuropa?
Varför har ej Balkan och Pyreneiska
halvön någon kvalitetsindustri
motsvarande Sveriges? Kan man här bortse
från förhållandet, att procenttalet för
analfabeter i dessa länder uppgår till
60-80 %.
I en av kommunisternas egna
tidningar klagas över vad Sovjet förlorar
genom att använda okvalificerad
arbetskraft vid skogsarbetena. »Vid
avverkningen», skrives det, »lämnas 40 % av
virket kvar på platsen. Detta
förorsakar landet en årlig förlust på minst
600 miljoner rubel. Emedan det är
absolut okunnig arbetskraft, som
användes, är virkessorteringen under all
kritik. Dyrbara träsorter sågas till ved.
I snickerifabrikerna fördärvas massor
av virke genom slarvig tillskärning.
Allt som allt räkna experterna med att
genom okunnighet och slarv från
arbetarnas sida förlorar landet årligen
omkring 75 % av skogen och tillgodogör
sig endast 25 %.»
Skulle det varit så improduktivt med
litet rysk folkskola från 1840-talet?
Modern kemi, växtbiologi och
maskinteknik har revolutionerat vårt
lantbruk. Men vad ligger bakom kemi,
biologi och uppfinningar om ej tankeskärpa
och tanketräning, värden som skolan är
satt att vårda och formera. En
fördjupad folkbildning måste ligga som
förutsättning för universitet och fackskolor.
Utan en bred folklig kulturgrund skulle
vägen vara stängd för individerna i de
lägre skikten att tränga uppåt och
tjäna samhället med sin begåvning, och
massan själv skulle stå främmande för
den värld den lever i.
Att endast en upplyst väljarekår kan
slå vakt kring ett fritt statsskick och
skydda sig mot politiska farsoter har
sagts så ofta, att man visst glömt bort
det. Människan avkopplas genom
maskinerna alltmer från det tyngre
arbetet och hennes verksamhet överflyttas
allt mer till det psykiska planet.
Världen blir allt rikare, samhällsmaskineriet
allt mera invecklat. Människorna ha att
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
