Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38 B. Boknummer. 20 sept. 1933 - Karl Nordlund: Läraren och boken. Boken hjälper läraren att sätta in sin gärning i de större perspektiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKNUMMER
Årg. 52 1933
2O Sept. Nr 38 B
SVENSK
LÄRARTIDNING
ORGAN FÖR SVERIGES ALLMÄNNA FOLKSKOLLÄRARFÖRENING
LÄRAREN OCH BOKEN
Boken hjälper läraren
att sätta in sin gärning
i de större perspektiven
Av förste folkskolinspektören
fil. dr KARL NORDLUND
När jag i yngre år bedrev föreläsningsverksamhet i
mellansvenska bygder, gästade jag ofta lärarhem. Det
slog mig därvid mången gång, vilka aktningsvärda
bibliotek mina vänliga värdar under årens lopp
samman-bragt till eget bruk, vilken beläsenhet och vilka
mångsidiga intressen glimtade fram under våra samtal.
Läraren och boken - att de nära hör samman, är ju
självklart. Men boken kan på många sätt tjäna läraren,
och det gäller för läraren att söka utvinna det bästa
möjliga av sina bokstudier. Tillåt mig säga ett och annat
om den saken ur lärargärningens aspekt.
Läraren och lektionsberedelsen är ett kapitel för sig.
Till lektionsberedelsen hör onekligen bokstudier. Men
dessa studier måste enligt sakens natur begränsas till
ett genomgående och övertänkande av arbetsuppgifterna
för morgondagen, alltså till studium av läroböcker och
elementär handboks- och läsebokslitteratur. Detta
studium direkt å ämbetets vägnar må här lämnas å sido.
Som en andra viktig uppgift inom den egentliga
äm-betsgärningen måste räknas ett mer eller mindre
planmässigt studium av värdefull pedagogisk litteratur. Och
hit måste otvivelaktigt även räknas den för
uppfostrar-gärningen utomordentligt viktiga barn- och
ungdomspsykologiska litteraturen. Hur skall det studiet
bedrivas? Ja, sätten kan ju vara mångahanda, och det som
passar för den ene passar ej för den andre. Utan an-
språk på att ge ett råd av mer allmängiltig natur, skulle
jag endast vilja ge uttryck åt ett par reflexioner i
anslutning till min egen lilla erfarenhet. Är det inte så,
att när det gäller de mera grundläggande pedagogiska
frågorna, det pedagogiska intresset liksom har sin ebb
och flod? Av en eller annan anledning går en kraftig
impuls genom skolvärlden. Föredrag hålles och
diskussioner stormar på och böcker kommer ut och läses. Men
så ebbar rörelsen liksom ut och det kommer en lugnets
tid inom skolvärlden. Är denna rytmiska rörelse av
ondo? Jag tror det ej. Den behöver ej betyda, att det
pedagogiska intresset i grunden slaknar ibland. Den
kan betyda, att det under olika tider tar sig olika
uttryck. När teoretiserandet haft sin tid, börjar - det
skönjer man ofta - en bottensats avsätta sig, teorien
börjar så smått omsättas i praktisk skolgärning. Då
har läraren behov av lugn. Han behöver lugn för att i
eftertanken och i sitt arbete omsätta de mottagna
impulserna. Ständigt nya impulser kan lätt verka förvirrande
och oroande, de kan lät försvåra den konsekventa
planläggning, som det praktiska undervisningsarbetet
kräver. Huru som helst - frånsett det rent metodiska
studiearbete, som undervisningen litet emellan påfordrar -
fråga är, om inte den pedagogiskt intresserade läraren
gör klokt uti att till vissa bestämda perioder samla sig
till ett mer djupgående pedagogiskt studium och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
