Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38 B. Boknummer. 20 sept. 1933 - Karl Nordlund: Läraren och boken. Boken hjälper läraren att sätta in sin gärning i de större perspektiven - Elvi Rydefält: En resenär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
emellan - kanske rätt så långa
tider- nöja sig med lite pedagogik
då och då till husbehov. För egen
del får jag öppet bekänna, att jag
är en utpräglad »rytmiker» i mitt
pedagogiska studium och i mitt
därtill knutna mycket fragmentariska
pedagogiska författarskap. Jag
behöver mellantider för att omsmälta
och vegetera, innan jag är beredd
att mottaga nya . impulser. Det är
kanske en brist, men jag inbillar
mig ibland, att i den vanan - eller
ovanan - finnes en smula sund
själslig pedagoghygien.
Men så finns det även andra
böcker än skolböcker och pedagogik
- gudskelov! För läraren kommer
här först och främst i fråga två
stora grupper: skönlitteraturen och den
populärvetenskapliga litteraturen.
Jag tänker här mindre på att
läraren ur sådana studier kan erhålla
stoff att omedelbart utnyttja i sin
undervisning, ehuruväl givetvis
särskilt det mer eller mindre
vetenskapligt färgade bokstudiet även
härutinnan kan få verklig betydelse.
Nej, boken skall för våra dagars
lärare betyda något annat och mer än
tillföra honom material för
undervisningen. Härom kan vara mycket
att säga. Jag vill blott understryka
ett par synpunkter. Boken skall
hjälpa läraren att sätta in sin
gärning i de större perspektiven.
Läraren får i sitt dagliga arbete mycket
att göra med människor, främst med
barnen, men ej mindre med de äldre.
Läraren behöver därför alltjämt
vidga och berika sin
människokännedom. Här kan skönlitteraturen,
rätt utnyttjad, bliva honom till god
hjälp, ty i den möter människotyper
i brokig omväxling. Men skolan -
även folkskolan - är i all
ödmjukhet också en bildningens, en
kulturens tjänare. Läraren har därför
gott av att då och då möta glimtar
från den vetenskapliga bildningens
rika värld och att i
samhällsskildringen vidga sin kännedom om det
samfundsliv, för vilket han har att
bereda de unga generationerna. Men
sådana bokstudier har även andra
viktiga uppgifter att fylla. Låt mig
sammanfattningsvis säga: de gör en
god tjänst i lärarens kamp för sin
själs sundhet. Läraren behöver, om
någon, vara själsligt sund och
spänstig. Han skall kunna se på
stora och små och på sin gärning
med friska ögon. Det suggestivt
medryckande, som man så gärna
vill finna hos läraren, det kommer
av själens friskhet och glättighet.
Men lärargärningen innesluter i all
sin storhet tusende dagliga småting.
Där finns rika möjligheter till
missräkningar och förtretligheter:
barnens oarter och slarv, föräldrars
oförstånd och klander, kanske
konflikter med kamrater och
överordnade. Och hur ofta inställer sig ej
här frestelsen att göra smått till
stort, att blåsa upp bagateller till
stora dimensioner. En småsak kan
bli en s. k. principfråga - och så
är det färdigt. Hur mången lärare
har ej fallit för sådana frestelser,
grävt ned sig i grubbel och
bitterhet! Det gäller för läraren att få
hjälp mot sådana frestelser, framför
allt att lära sig se på sina bekymmer
en smula utifrån och därmed också
med möjligheter att kunna reducera
dem till de rätta dimensionerna.
Huru skall detta ske? Jag vågar säga:
läraren bör icke göra
lärargärningen till sitt allt uppslukande intresse.
Han bör även, om möjligt, odla
personliga intressen med förmåga att
då och då rycka honom loss från
lärargärningens bekymmer. Medlen
är mångahanda. Men att den goda,
fängslande boken är ett gott och
beprövat medel är visst och sant och i
särskild grad när bokstudierna
småningom trevar sig fram mot ett
bestämt studieområde, som med åren
allt mer genomplöjes och blir till en
verklig »hobby». Även i smått, i
vardagens andliga hygien kan
boken bli till hjälp. Den moderna
arbetsmänniskan har med den
benägenhet till hets och jäkt, som
präglar nutidens arbetsliv, ett behov att,
som man säger, »koppla av». Men
mången gång går det inte att koppla
av endast med att försjunka i vila.
Man måste koppla in något annat.
Det kan vara sport, det kan vara
musik och mycket annat. Men ett
gott medel är några sidor i den goda
bokeri. Den bör höra till den dagliga
kosten. Låt en utvald bok finnas
tillhands på bordet vid vilstolen
eller sängen, en bok till dagligt bruk!
Medlet är enkelt, men gott och
beprövat.
Läraren och boken - på det
temat kan spinnas i det oändliga. De
båda hör samman på många sätt.
En resenär
Resor utan mål av Harry Martinson.
Albert Bonniers Förlag. Pris kr. 2: 75.
»Så fladdrar man kring jorden med
sin längtan, och oskrivna
reseskildringar staplas i ens själ», säger Harry
Martinson på ett ställe i sin bok ».Resor
utan mål». Det är väl, att några av
dem blev skrivna. Han har sitt särskilda
sätt att se, han lyssnar och -ser efter
sådant som ligger bakom det som först och
lättast synes. Den som reser som han,
har roligt, han må nu stiga i land som
eldare eller turist, det är en förstående,
på ett särskilt sätt humoristisk blick,
som betraktar livet och människorna.
De erfarenheter han gjort ingår inte i
priset för en vanlig turistresa, ty de
måste köpas med ganska mycket
umbäranden och mycken längtan, och de
synerna ser man inte heller utan det
rätta sinnelaget. Det ligger någon slags
avspänning i hans sätt att uppfatta och
likaså i hans uttrycksmedel. Han är
också i sitt spr^k en sökare.
Harry Martinsons Resor utan mål får
intresse såväl genom vad han sett
under skilda himmelstreck som genom
hans tankar vid det han ser och hans
sätt att återge det. »Människosläktet
behövde en Gud, som hjälpte sig. En
mäktig, allpersonlig Jahve, som låg i dem
alla som en levande Ijusomstrålad drift.»
Det är en kväll, då han sitter ensam på
Sydamerikas Pampas han tänker dessa
tankar. Man tycker om boken första
gången man läser den, man tycker ännu
mer om den andra gången, och när man
på måfå slår i den, hittar man alltid en
iakttagelse eller en reflexion, som man
måste stanna vid. Det är inte
underligt, att boken redan är uppe i fjärde
upplagan.
Elvi Rydefält.
Harry Martinson.
870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
