Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38 B. Boknummer. 20 sept. 1933 - Klas Aquilonius: En modern essayist. Vårt liv är inte bara liv utan både liv och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
EN MODERN ESSAYIST
Vårt liv är inte bara liv
utan både liv och död
Av fil. lic. KLAS AQUILONIUS
Olle Holmberg.
Det är inte en slump, att Lund har
frambragt så många ypperliga
essayis-ter inom kulturens skilda grenar. Bengt
Lidforss, Hans Larsson, Fredrik Böök är
blott några exempel. Orsaken har varit
ett utvecklat verklighetssinne och en
därmed besläktad lust att gripa in i
livet och påverka människorna med sin
förkunnelse. Även Ivar Harrie - ska
behandlas i en följande artikel - och
Olle Holmberg vördar i Lund sin Alma
Mäter.
Holmberg är dock stockholmare till
börden, och ämnena till sina
förstlingsverk inom litteraturhistorien har han
tagit från breddgrader, längre norrut
belägna än Lund. Hans akademiska
avhandling behandlade den speciellt
uppländske C. J. L. Almkvist, och redan
tidigare hade han i ett litet ypperligt
arbete skildrat mystiken i
värmlänningen Frödings diktning.
Storverket hittills är Inbillningens
värld. Arbetet utför en psykologisk
djupplöjning och ökar i hög grad vår
människokunskap: det ideala syftemålet
för det mesta av vår läsning. Men som
essayisten Holmberg är föremålet för
denna artikel, har jag blott kunnat
erinra om vetenskapsmannen.
Titeln På jakt efter en
världsåskådning hade dags journalistisk aktualitet,
då arbetet såg dagen. Emellertid torde
blott tre essayer av nio rymmas under
denna rubrik. Dessa är: Samtal om
religionen, Samtal om liv och kultur och
Hundra sätt att tänka. Den sist anförda
visar författarens journalistiska
klatschighet, i det titeln avsiktligt för
läsarens tankar på matlagningsböckernas
Hundra sätt att tillaga sillrätter o. s. v.
Kanske har emellertid hans
anspråkslöshet dikterat aforismsamlingens rubrik.
Samtal om liv och kultur röjer, att
det hela icke är tänkt som en lek, utan
att förf. är gripen av sitt höga ämne.
Så låter han en i symposiet deltagande
yttra: »Vårt liv är icke bara liv» i
ordets trängre mening, utan både liv och
död, resan mellan Födelsen och Döden.
Döden hör till livet liksom banans
slutstation också hör till järnvägen.» -
Läsaren erinrar sig kanske härvid
Österlings kanske djupaste dikt: Födelsen
På jakt efter en världsåskådning. Av O 11 e
H o l m ib e r g. Bonnier 1932. Pris 7: 50.
och döden. - Samtalet blir slutligen ett
prosapoem, en hög visa till det
själs-styrda livet, vilket tvingar skulptören
att i oförgänglig koppar forma den
kropp, som naturen skapat endast av
brosk och blod och dylika förgängliga
ting, och vilket tvingar den religiöse att
forma jordelivet som en förberedelse till
det eviga!
De övriga essayerna behandlar
huvudsakligen litterära ämnen.
I uppsatsen Från Hjalmar Söderberg
till Pär Lagerkvist orienterar Holmberg
oss i de tre senaste årtiondenas
litteratur. Denna essay, bokens längsta och
även till innehållet tyngst vägande, är
ypperlig.
1900-talets första årtionde står i
Hjalmar Söderbergs tecken. Dess signum är
skepsis och melankoli. Man hade ledsnat
att följa fanan med 80-talets
inskription Sanning och Nytta och funnit
90-talets krav på inspiration och
hänförelse tröttande. Däremot accepterades
Augustini ord om köttets lust o£h själens
obotliga ensamhet som den riktiga
beteckningen för det egna läget. För ett
skeptiskt och melankoliskt släkte är
stilens skönhet helig, och prosan ska
därför slipas till ett genomlysande smycke.
Till denna finslipning lämpar sig bäst
den korta romanen, novellen, och
Söderberg är den svenska novellens mästare.
På den lyriska flygeln stod Söderbergs
kamrat Bo Bergman. Hos honom fann
tidens unga poeter det bittra och
melankoliska, som stämde överens med egna
stämningar.
Så tedde sig vårt litterära ansikte till
omkring 1913-14. Då framträder en
ny strömning som fullt påtaglig
reaktion. Själarna sliter sig lösa från den
estetiserande skepticismens och
melankoliens grepp. Plikt, arbete, vardag,
verklighet, vilja är de nya deviserna.
Österling slår an tonen, i det han
bekänner, att han »stavar ett nytt slags
visdom i pliktens alfabet».
Omvändelsen till verkligheten, till
plikt- och viljemoralen, skedde icke som
en följd av världskriget - den var
förberedd tidigare. Kedan 1908 hade John
Landquist i sin doktorsavhandling
försvarat viljans frihet, och 1909
introducerade Ludvig Nordström med Borgare
den nya borgerliga realismen,
väsensskild från den omgivande esteticismen.
- Men dödsskriken från slagfälten och
farorna, som hotade även oss, tvingade
oss att likt tryckande fåglar söka skydd
i den allra närmaste verkligheten. Som
ingen föregående författargeneration
lydde denna Georg Brandes råd att
gripa in i det aktuella människolivet.
Ludvig Nordströms Landsorts-bohéme, Elin
Wagners Pennskaftet, Sigfrid Siwertz
Jonas och draken, Gustaf Hellströms
Carl Heribert Malmros är alla
journalistromaner. Dessa är till sin natur
fyllda av ögonblickets realiteter och
samtidigt ingripande i dagens verkligheter.
Symptomatiskt är också den ledande
roll, som litteraturkritiker såsom Böök,
Fogelqvist och Landquist har inom vårt
kulturliv. Skarpt särpräglade
personligåskådningar för övrigt, överensstämmer
de i kravet på verklighet och rotfasthet
och illustrerar själva tesen i sina
reseskildringar.
Rösterna från ännu ett släktled blan^
dade sig emellertid snart med de förras.
Dessas ägare hade kastat loss från den
trygga positionen hos verkligheten. Oro
och undran är deras signum. Hos Erik
Lindorm finner man redan något av
dröm och verklighetsskygghet. Fridas
visor och Kvartetten som sprängdes var
ännu verklighetskonst, men i Kriser och
Kransar är Sjöbergs världsbild krossad
av granateldar och kristidssvindel. Med
Dan Andersson bryter sig ännu en annan
sida fram: mystiken. I allmänhet är
denne fullt ut realist. Men i dikten
Spöket på vinden talar han gripen om
stjärnhimlarnas högsta sång, som »var
utanför alla hjärtan och en st järnbana
framför allt vett ...»
Mest typisk för gruppen är
emellertid Pär Lagerkvist. Han har skrivit
dramer, noveller, dikter. Men personerna är
ej av kött och blod utan symboler. Det
typiska för Lagerkvists attityd är
tvivlet infor verkligheten, ångesten inför
tillvaron:
Liten kryper jag ur unken håla,
lyssnar krokig, ser mig surögd kring.
Evighetens tysta stjärnor stråla.
Det är stilla. Det är ingenting.
Holmberg har i essayen utelämnat
klassikerna. Därigenom har han på ett
verkningsfullt sätt kunnat belysa just
de författare, som tydligast burit just
detta tidsavsnitts, 1900-1930, speciella
fälttecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
