Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 40. 4 okt. 1933 - Där läxan och sagan går hand i hand. En hemtrevlig tillflykt för grändernas barn. En afton i Storkyrkans läsestuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
digt med den nya inredningen till
biblioteket och läsestugan, allt tillkommet
på vår nuvarande överlärares initiativ.
Under vårt samtal har barnen
troppat in och grupperat sig kring borden,
och snart är arbetet i full gång.
Somliga läser läxor, andra har skriftliga
uppgifter. Här kommer <en stor pojke,
som tycks ha något på hjärtat.
- Vad vill du? frågar fröken C.
- Har fröken en bok, där det finns
någon boaorm, som jag kunde få rita
av till min arbetsuppgifti
- Gå in i biblioteket, &å får du en
lämplig bok av fröken, som sköter
lånböckerna I
- Får jag också titta in där?
frågar jag.
- Naturligtvis! Var så god!
Några trappsteg för ned till ett rum
med en ovanligt intim prägel. Hyllor,
fulla av böcker, täcker väggarna. Kring
ett stort bord mitt på golvet trängs en
10-12 större flickor, som tycks ha
mycket att säga varandra, fast det sker
halwiskande.
- Vad har de här ungdomarna för
sig? fortsätter jag mitt frågande.
- De håller på med någon
gemensam uppgift. Här är en mycket
frekventerad plats för sådant arbete.
Flickorna förefaller inte märka mitt
besök. Jag frågar fröken C., vad de
gör. Hon visar mig en
arbetsuppgift i geografi, ett grupparbete om
guldet i Australien. Flickorna har fått en
del böcker för sin uppgift - en bok om
guldgrävare i Australien, en ’bok ur
serien Länder och folk och ett par
geografiska läseböcker. De håller på att
fördela arbetsuppgifterna. Under vårt
samtal har det blivit alldeles tyst hos
flickorna. De är nu i full färd med att
läsa, skriva och rita. Jag går fram till
en flicka, som sitter och ritar. Hon
ritar en guldgrävare i sin koja. Ovanför
hans huvud hägrar en bild: en dal
mellan höga berg. På bergen textar just
flickan Blå bergen. Jag frågar henne,
vad det är hon ritar. »Det här», säger
hon, »ska föreställa Hargraves, han
som for från Australien till Alaska för
att ileta guld. Där oppe i Alaska kom
han att tänka på att hemma i
Australien fanns ett ställe, som precis liknade
hans guldgrävarläger. Så for han
tillbaka till Australien och fann guld i
massor.» Flickan fortsätter att
illustrera Hargraves jakt efter guldet. Jag
frågar nu fröken C. vad flickorna gör
med sitt grupparbete, när det blivit
färdigt. De brukar under
geografilektionerna få berätta för kamraterna vad
de läst och under berättelsens gång visa
sina teckningar i balloptikon. Medan vi
uppehållit oss i biblioteket, har det
kommit in en hel hop ungdomar, som
begärt att få läsa böcker. De minsta för-
Arbetet går för fullt.
922
Fördjupade i sagan.
ses med bilderböcker och
småbarnssagor. Några stora pojkar söker efter de
nyaste böckerna i hyllorna, som
rymmer goss- och äventyrsböcker. De är
gamla bibliotekskunder och har läst det
mesta av vad de anser läsvärt. En
begär att få en bok om djur, en annan vill
ha någon historisk berättelse, en tredje
vill lä&a om något, som han sett på bio
eller läst om i »Allers», och i regel får
de sina önskningar uppfyllda.
När vi kom ut i stora salen igen, var
det köbildning vid frökens bord. På
min frågande blick svarade fröken C.:
- De vill ha sina läxor förhörda,
innan de övergår till sagor och andra
roliga böcker.
- Måste läxorna läsas först?
- Nej, här är inget tvång, såvida
inte barnens lärare skickar hit dem
som behöver särskild tillsyn vid
läxläsningen.
- Är det alltid så här mycket barn
i läse&tugan?
- Ja, vi har i medeltal mellan 40
och 50 var kväll.
- Jag tycker, att jag hört, att
somliga läsestugor är mycket litet besökta.
Det lär ju vara fråga om att dra in
dem helt och hållet?
- Ja, vi har till vår fasa hört detta,
men vi kan inte tro, att det ska gå
dithän. Det vore en verklig katastrof för
Gamla stans barn. Inte vore det väl
någon mening i att skicka ut dem i
gränderna igen att göra rackartyg, när vi
nu hunnit lära dem, hur roligt det är
med en rolig bok i ett vackert, ljust
rum - för att inte tala om behaget att
kunna ssin läxa i skolan nästa dag!
Jag stod en stund och tittade på de
ivriga, glada barnen och tänkte:
- Måtte vederbörande, innan de
stryper denna lyckliga form av
barnuppfostran, gå ned i Gamla stån och
vara med om en afton i läsestugan!
-er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
