Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 45. 8 nov. 1933 - Achmed Bey: Där lärargärningen står högt i kurs. Undervisningsväsendet i Turkiet före och efter 1923. En återblick med anledning av republikens 10-åriga tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
Teckningslektion i en samskola.
få se en djupt beslöjad gestalt sitta längst
ner i en föreläsningslokal, men -
prästerna såg det ytterst ogärna, och deras
makt var nnder sultanatets dagar stor!
Tack vare Mustafa Kemål har i
Turkiet oerhört mycket arbete och pengar
lagts ner just på ordnandet av
undervisningen, som han anser bör vara i
minst lika hög grad uppfostrande som
lärande.
Man har gått fram här på två linjer,
dels en rent kvantitativ, d. v. s. genom
att bygga upp skolor i städerna, i större
samhällen och även på landet, där
förut endast ett fåtal dylika fanns, dels
en kvalitativ, d. v. s. genom att
reformera principerna för undervisningen.
Turken anser, att vad hans nation
framför allt nu behöver är
undervisning, bildning och åter bildning. Den
duktige läraren är en mycket betydande
person i det nya Turkiet. Flickornas
högsta dröm är just att bliva
lärarinnor, därnäst läkare.
Undervisningsdepartementet lägger ned stor omsorg på
alla frågor, som rör skolväsendet.
Finansministern anslår varje år en i
proportion till statsinkomsten jättelik
summa för allmänbildningens höjande.
Utländska skickliga pedagoger har kallats
till landet, och begåvade turkiska män
och kvinnor har skickats till främmande
länder för att där se och lära sig de
nyaste pedagogiska idéerna. Så har
modern amerikansk och europeisk
pedagogik ingående studerats! av flera
representanter för den nuvarande
lärarkåren. Den svenska gymnastiken har även
fått lämna sitt strå till stacken. I år
har den fjärde kvinnliga turkiska
gym-nastikdirektören gått ut från
Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm.
Zeh-ra Tahsin har nu återvänt till sitt
fädernesland för att där omplantera de
ling-ska läror hon insupit i Sverige. Med alla
tjänliga medel söker man höja den
allmänna bildningen och den kulturella
nivån.
Olika skolformer.
Skolorna i Turkiet är av fyra slag,
förberedande skolor, mellanskolor,
gymnasier samt seminarier för lärarnas
utbildning. Till denna sista grupp
räknas även musikkonservatorierna,
konstakademierna, skolorna for handarbete
och slöjd, gymnastikinstituten samt
högskolorna och universiteten.
Den Turkiska republiken har nedlagt
stor möda på omdaningen av de
förberedande skolorna.
De metoder, som tillämpades under
de gångna tiderna, har helt kullkastats,
och man söker som sagt tillägna sig de
pedagogiska rön, som gjorts i
främmande länder. Ett nytt seminarium, har
byggts upp för utbildandet av
småskollärarinnor. Någon har sagt, att Gazi är
lik en trädgårdsmästare med fickan full
av skolpr. Han undrar blott var han
ska plantera dem alla! Flera
byggnader, som förut tjänat olika religiösa
ändamål, är nu omändrade till skolor
Det forna krigsdepartementet i
Istanbul tillhör numera universitetet. Ett
lyckligt omen, får man hoppas! Och en
praktfull byggnad, som fordom tillhört
de dansande dervisherna, hyser
numera en skola för konsthantverk.
Under den gamla regimen var
folkundervisningen uppdelad på många
olika institutioner, såsom prästernas
skolor, donatorers skolor,
välgörenhetsskolor, fullständigt privata skolor utan
någon som helst kontroll och skolor,
styrda av undervisningsdepartementet.
De var i
allmänhet illa skötta och
hade endast dåligt
utbildade lärare till
sitt förfogande.
Omkring den 3 mars
1924 kullkastade
regeringen hela detta
irrationella system
och sammanförde
alla skolorna
under undervisningsdepartementet. År
1931 utfärdades en
lag, enligt vilken
alla turkiska barn
intill 13 års ålder
skulle erhålla sin
första utbildning i
turkiska skolor.
Under sultanatets dagar fanns det
två slags skolor, en femårig och en
sexårig. Den republikanska regeringen har
ändrat detta till ett mera enhetligt
system med blott en femårig kurs. På
landsbygden är skolan endast treårig
men studiebegåvade elever får dock
möjligheter att efter dessa tre år
fortsätta sin utbildning.
Även långt upp i obygderna finns
dessa skolor. Här har man givetvis inte
hunnit bygga skolhus överallt eller
omändra eventuellt lämpliga byggnader,
men - arbetet går framåt med
stormsteg!
I en nästan övergiven by träffade vi
läraren - en 23 års man - och han
visade oss skolan. Någonting mera
primitivt kan man knappast tänka sig!
En fallfärdig byggnad, där turkiska
flaggor% dolde hålen i väggarna, ett
porträtt av Gazi samt en liten
utställning av barnens arbeten - se där hans
arbetslokal! Då vi talade med läraren,
förstod vi, att bakom hans
ansträngningar att uppehålla skolan i denna öde
by fanns en stark och modig vilja att
övervinna alla svårigheter - och
lyckas. »Det är bättre att vara utan
’byggnader än att vara utan bildning», sade
han, när vi beklagade det dåliga skick,
som skolbyggnaden befann sig i.
Lika litet som det finns tillräckligt
antal lokaler att bedriva undervisning
i, lika litet finns det ännu tillräckligt
antal utbildade lärare. Men - deras
skara ökas kraftigt varje år.
Även på mellanskolorna har den nya
regimen haft en ytterst gynnsam
inverkan, vilket framgår av nedanstående
tabell, som visar, hur elevernas antal
ökats under den republikanska regimen.
Antalet elever i
1323-26 1931-32
Förberedande skolor . . . 336.061 540.136
Mellanskolor ...... 5905 30316
Gymnasier . ....... 1.241 6.840
Skolor på landet .... 931 4.155
Seminarier....... 2 528 6-293
Högskolor....... 2914 4.823
349.580 692.693
På tio år har antalet elever mer än
sexdubblats! Härvidlag måste man gi-
Modern skola i Ankara.
1O86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
