- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
1192

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 49. 6 dec. 1933 - Gösta Bergman: Expert eller pedagog i skolradion. Föredragshållarens personlighet viktigare än ämnet - Hugo Tenerz: Pedagogiska problem inom den norrbottniska finnbygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verk. Här var det personligheten, som
slog igenom och satte sig över alla små
pedagogiska beräkningar och trick. Den
klara uppläggningen av ämnet, värmen
i föredraget och det konstfulla talet,
läraren, prästen och skådespelaren
bildade en oskiljaktig treenighet.
Söderblom visste hemligheten med det
offentliga talandet, det må gälla barn eller
vuxna: man måste själv vara intresserad
av sitt ämne, om man ska kunna
intressera andra, man ska ställa sig på
samma nivå som sin publik, men man
ska inte sänka sig till denna nivå, så
att det märks.

Det finns en annan, icke önskvärd
typ av föreläsare: mannen som docerar,
som har ett behov att verka auktoritativ,
den talare, av vilken man får intrycket,
att han pliktskyldigast nedlåter sig att
sprida upplysning bland okunniga. Det
är som oftast män utan humor - och
sådana är farliga.

Specialisten, yrkesforskaren, vars
vetande man så gärna ville tillgodogöra
sig, av honom kan man inte alltid f ord-

1192

ra, att han ska kunna framlägga sina
rön på det lättfattliga sätt, som är
nödvändigt, for att barn i 11-12-årsåldern
ska kunna fatta dem till fullo. Under
de sista terminerna har man emellertid i
skolradio gjort försök med en
framställningsform, som synes kunna på ett
lyckligt sätt överbygga klyftan mellan
föreläsare och lyssnare. Jag åsyftar
intervjuer, vid vilka en specialist och en
barnlärare samverkar. På den senares
lott faller då att lägga upp ämnet -
visserligen i samråd med fackmannen
- att under intervjun framställa de
lämpliga frågorna, som samtidigt
markerar »stolparna» i framställningen och
att vid behov kasta in en förklaring eller
be om ytterligare belysning av någon
punkt.

Under den nu snart avslutade
terminen har av 27 program till folkskolan
10 hållits av professorer vid universitet
och högskolor samt museimän, 6 av
folkskollärare, 3 av läroverkslärare och 8
av fackmän utanför dessa kategorier. 20
har varit föredrag och 7 dialoger.

SVENSK LÄRARTIDNING

Pedagogiska problem inom den

norrbottniska finnbygden

Finnbygden är intet enhetligt begrepp

Av rektor HUGO TENERZ

Ofta har framkastats den frågan,
varför omdömena om resultatet av det
skolarbete, som ’bedrives i vår
gränsbygd i Norrbotten är så divergerande.
Naturligtvis kan man svara, att samma
företeelse uppenbarar sig, när
allmänheten ska bedöma resultatet av
folkskolans verksamhet i allmänhet. Jag
ska emellertid söka ge en liten
antydan om de särskilda orsaker, som
omdömena om arbetet i finnbygdsskolan
influeras av.

Trots att vi i Sverige har en
sammanhängande följd av finnbygder eller
finnmarker från nordligaste Norrbotten
längs hela Norrlands kustbygd över
Västmanland och inåt Värmland, har
dock namnet »Finnbygd» på senare
tider kommit att igälla huvudsakligen
Norrbottens finnbygd. Det är nämligen
endast inom detta område, som finska
språket ännu spelar en viktig roll och
fortfarande är folkmajoritetens
hemspråk. Området i fråga omfattar en
areal av c:a 50000 kvkm., vilket
förhållande också förklarar de i pressen
och diskussionerna ofta förekommande
motsägande uppgifterna om folket,
sederna, tillståndet m. m. inom detta
vidsträckta område. Ty vi får komma ihåg,
att denna areal motsvarar -tingefär
hälften av hela Götaland eller mer än hälf-

ten av Svealand. Bland de 10
församlingarna inom finnbygden finns sådana,
som i storlek kan tävla med hela län i
södra och mellersta Sverige. Så t. ex.
är Karesuando församlings ytvidd Härå
på samma som Södermanlands läns,
Gällivare församling omfattar ett lika
stort stycke land som landskapet
Uppland, Jukkasjärvi församling motsvarar
till sin areal hela Skåne och Blekinge
tillsammans. Inom området växlar
jämförelsevis tätt befolkade trakter,
t. ex. i Tornedalen, med vidsträckta
ödemarker utan några
människoboningar eller med enstaka bosättningar kring
en avlägsen skogssjö. Medan
Nedertorneå landsbygd har c.-a 12 inv. per
kvkm., får Karesuando nöja sig med
0,18 inv. på samma areal.

Den totala folkmängden torde uppgå
till inemot 60 000 inv. Om vi
emellertid minskar denna isumma med
malmfältens stadsliknande samhällen, kan vi
antaga den egentliga Tornedalen
inrymma en befolkning av c:a 25 000 inv.,
medan ödebygderna befolkas av c:a
15000 inv. Den förra större gruppen
är bosatt inom ett område längs
älvdalen, som är ungefär 1/6 av hela
finnbygden, medan den andra mindre
gruppen är spridd på de återstående 5/6 av
området. Under det Tornedalen har en-

relativt välbärgad bondebefolkning,
påträffas i de isolerade och ensliga
skogsbyarna och inåt lappmarken
umbäranden och fattigdom, ibland gränsande
till rent nödläge. Under sådana
förhållanden är det icke alls underligt, att
omdömena rörande förhållandena inom
den norrbottniska finnbygden varierar.
De iakttagelser och uppgifter, som
härstammar från en del av området, kan
väcka lika stor häpnad inom en annan
del av samma finnbygd som i södra
Sverige. När turisten gör en avstiekare
in i ödebygden omkring Kiruna eller
Malmberget, är han visserligen inom
samma finnbygd, men förhållandena
där är lika litet representativa för den
vidsträckta Tornedalen som de
småländska ödebygderna för den skånska
slätten. Man behöver visst icke gå till
pressen i södra eller mellersta Sverige
för att finna oriktiga generaliseringar
rörande finnbygden och dess folk. Även
den egna länspressen kan förråda
mycken okunnighet om de varierande
materiella och kulturella förutsättningarna
inom olika delar av detta område, där
befolkningen på ett håll hållit jämna
steg med tidens kulturella utveckling,
medan den på ett annat håll ännu står
stampande och kämpande med naturens
karghet och livets armod. Men i det
fallet torde andra trakter kunna visa
liknande motsättningar, om också mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/1204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free