Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 50. 13 dec. 1933 - Alfred Frankman: Södra Sandby-tragedien genom ortsbefolkningens glasögon - Gunnar Forsberg: Sinnrik uppfinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
av rättsliga tvister, som nu är i gång,
inte löser någon svårighet. Kanhända
får man nöja sig med lösning delvis
av det komplicerade problemet.
Hr Frankmans replik.
Hr Frankman har med anledning av
denna artikel tillställt Arbetet ett
genmäle, ur vilket vi återger följande:
Vad är det då, som skett, och på nytt
– jag vet inte för vilken gång - riktat
uppmärksamheten på Södra Sandby ?
En småskollärarinna har den 16
sistlidne oktober blivit tilldelad i
skolstyrelsens protokoll intagen föreställning
och varning. Jag antager, att
artikelförfattaren vet, att en sådan åtgärd
inte anses som en »bagatell» for en
lärare. Moir den lärarinna, som det nu är
frågan om, har aldrig framförts något
klagomål. Underrubriken på artikeln:
»Oenighet mellan lärare och föräldrar
orsaken.» är därför beträffande henne
fullkomligt sanningslös. Hon blev
varnad efter anmälan av skolstyrelsens
ordförande, dels för det hon ej infunnit
sig vid det sammanträde, som årligen
hålles mellan skolstyrelse och
lärarpersonal, dels för sitt handhavande av det
s. k. kortregistret. Därigenom hade hon,
skriver ordföranden »medvetet åsidosatt
ett tjänsteåliggande».
Illamående ej motiv för varning.
Nu har aldrig förut ett uteblivande
från ett sådant sammanträde, som det
här är fråga om, varit belagt med
straff, varken i Södra Sandby eller
någon annanstädes i vårt land, varken för
lärarpersonal eller
skolstyrelseledamöter, och lärarinnan har i en av
skolstyrelsen begärd förklaring svarat, att hon
kände sig illamående och därför inte
kunde komma. Mötet hölls -dessutom på
kvällen, då hon ej hade
tjänstgöringsskyldighet.
Kortregister vållar tvist.
Den andra orsaken till varningen var
hennes sätt att handha det s. k.
kortregistret. Nu vet helt säkert ingen
lärare utanför Södra Sandby, hur ett
sådant ska föras. Det är nämligen för
skolan en fullkomlig nyhet, som
infördes där i fjol, sen skolstyrelsen fått sin
nuvarande ordförande.
Folkskolinspektören hävdar i sitt yttrande, att
lärarpersonalen ej kan åläggas detta arbete.
Då det för övrigt endast innehåller de
anteckningar, som förut finns i
dagböcker och in- och utskrivningsböcker, har
det kanske ej heller någon riksviktig
betydelse! Hela förra året var det, sen
lärarna fått blanketterna vid terminens
början, inte något tal om kortregistret.
Sen terminen i september pågått åtta
dagar, begärde ordföranden att vid det
nämnda sammanträdet få kollationera
dem -med sitt eget register. Lärarinnan
ställde det då till hans förfogande
genom ätt låta skolstäderskan placera det
inslaget i ett kuvert med ordförandens
namn påskrivet på bordet i det rum,
där sammanträdet någon timme senare
skulle hållas. Korten återfanns sen i
en av tillsyningslärarens katedérlådor.
Hur de kommit dit, kan hon inte
förklara. Lärarinnan har för övrigt aldrig
nekat föra kortregistret, när hon får
det tillbaka, men hennes försök att
återfå det har hittills misslyckats.
Artikelförfattaren är kanske ense med
mig, att dessa två »försummelser» från
lärarinnans sida är rena bagateller?
Ordföranden ska väl i detta fall inte
heller söka komma bakom ryggen på en
»enig» skolstyrelse och långt mindre
barnens föräldrar 1 Det är på hans och
uteslutande hans initiativ, som
småskollärarinnan varnats.
Nitisk lärarinna.
Det synes vara svårt för
ifrågavarande lärarinnor att vara till lags!
Småskollärarinnan har varnats för hon
»åsidosatt» ett par »tjänsteåliggande» och
mellanskollärarinnan klandras för att
hon är alltför nitisk. Det är ju
glädjande, att artikelförfattaren åtminstone
funnit, att hon allmänt vitsordas för
sitt nit. Nitisk måste en lärare vara, om
det ska bli något resultat av
skolarbetet, och en lärare ska som bekant i sitt
tjänstgöringsbetyg ha särskilt vitsord i
nit. Men det är en erfarenhet, som lite
var får göra, att det finns föräldrar
och målsmän, som inte rätt förstår
uppskatta denna egenskap hos en lärare.
Då denna nitiska lärarinna tjänstgjort
på platsen i 15-20 år, vore det kanske
mera att förundra sig över ifall inte
några föräldrar klagat över att
»lärarinnan var för sträng». Jag vågar inte
yttra mig om vad som är sant eller vad
som är förtal av det, som nu lägges
henne till last, men det torde stå klart för
var och en, att därest hon verkligen
överskridit sin befogenhet och varit
överdrivet nitisk, så skulle nog inte
skolstyrelsen i Södra Sandby tvekat tilldela
henne »i skolstyrelsens protokoll intagen
föreställning och varning». Att den
inte huttlar och drar sig, då det gäller
bestraffning, det har den väl den 16
oktober visat prov på?
Osann uppgift av skolstyrelsens
ordförande.
Beträffande de av mig påtalade
trakasserierna, så har jag själv sett, vad
jag yttrat mig om både beträffande
bostäder, bränsleförvarmg och
planteringsland. Jag tillåter mig här blott
relatera en episod för att visa
ordförandens tillvägagångssätt. I början av juni
erhöll båda lärarinnorna skriftlig
an-maning att hos tillsyningsläraren
inlämna dagböckerna för det gångna läsåret
1932-1933. Då de visste, att dessa
lämnats vid vårterminens slut, svarade
en av dem blott, att detta var gjort. Då
får hon om någon vecka en ny skrivelse,
som visade, att frågan sedan handlagts
av skolstyrelsen, och denna beslutat av
lärarinnorna infordra dagböckerna med
hot från ordföranden om åtgärder,
därest de »fortfarande visade uppenbar
tredska». Men man hade tydligen nu
kommit underfund med att de först
begärda böckerna var lämnade, varför
denna gång begärdes dagböckerna för
föregående år, 1931-1932, under före-
Sinnrik uppfinning
Litet var har vi nog erfarit, att bäst
man är i gång med en lektion, så
överraskar man sig med att nu har jag
hållit på för länge - jag skulle ha ringt.
Är det så på en större skola, och man
har att svara för ringningen, rubbar
man schemat för många, om man inte
ringt i rätt tid.
Att denna, passning verkar störande
på skolarbetet är både känt och erkänt.
Kantor Albert J. Hahn i
Törnevalla, adr. Linghem, har uppfunnit och
erhållit patent på ett Signalur, som helt
automatiskt svarar för samtliga ut- och
inringningar, hur krångligt tidsschema
man än har.
För några år sedan förfärdigade
kantor Hahn en automatisk signalordning
till skolan i Törnevalla. Han fann
därvid, att denna mekaniska anordning var
en god hjälp och bidrog till lugn i det
egentliga skolarbetet. Han kom därvid
på tanken att förfärdiga en
signalanordning, som var användbar vid vilken
skola och på vilken plats som helst.
vändning, att från Skolöverstyrelsens
statistiska avdelning meddelats, att
statistiken för det året vore felaktig. E$
av dem reste då ut och lämnade det
infordrade. Mellanskollärarinnan, som
uppgjort statistiken för det året,
begärde emellertid hos skolöverstyrelsen
närmare upplysningar angående de
påstådda felaktigheterna och fick därifrån det
svaret, att någon skrivelse angående
undervisningsstatistiken för det året, 1931
-1932, ej därifrån avgått till Södra
.Sandby. Dessa skrivelser, som jag sett,
kan helt säkert också, om så Önskas,
ställas till artikelförfattarens förfogande.
Detta är ett belysande för att inte säga
typiskt exempel på hur de till
skolstyrelsen och sen vidare till allmänheten
inberättade legenderna om lärarinnornas
»tredska, trilska, hånfullhet» o. s. v.
uppkommer.
’Slutligen beklagar jag lika uppriktigt
som artikelförfattaren, att sådana strider
ska uppstå, och instämmer på det
livligaste i att en fullt auktoritativ
person ’finge undersöka förhållandena.
Löberöd den 3 december, 1933.
Alfred Frankman.
1224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
