Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 50. 13 dec. 1933 - Fritt forum - B1-skolan och lärarinnorna - En fingerfärdig försvarsadvokat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
få komma i den ställning, som synes fröken
Johanson så avundsvärd.
Nu skall ingen tro, att min inställning till
frågan härrör eig från någon slags
ridderlig-het mot min kollega. Nej, min önskan om
tjänstgöringens fördelning näres av helt
andra motiv. För ’egen del är jag nämligen
övertygad om att arbetet i 5-6 kl. är mera
krävande än i 3-4. Är det inte liksom större
ansvar att ha hand om avgångsklassen?
Allmänheten värdesätter ju oftast skolarbetet
efter måttet av de kunskaper, som
avgångsklasserna har efter slutad skolgång. iDe andra
klassernas kurser kommer mera i skymundan.
Det är därför både rätt och billigt, att även
lärarinnorna får påtaga sig detta ansvar.
Med undervisningen i 5-6 klasserna
följer i många skoldistrikt befattningen som
till-syningslärare utan något som helst arvode.
Och denna syssla medför en del arbete med
materiell, statistik o. d. Befattningen som
tillsyningslärare bör av praktiska skäl helst
innehavas av den, som undervisar i klass 5-
6. I och med att lärarinnan får -undervisa i
dessa klasser, överflyttas helt automatiskt en
del sysslor på henne. Går man principiellt in
iör likställighet i alla avseenden, är också
.detta fullt konsekvent.
Jag ställer mig alltså i princip på samma
ståndpunkt beträffande B 1-skolorna och
lära-rinorna som »fröken Johanson. Men när hon
ordar om förlorad arbetsglädje i det -fall, att
man skulle bli hänvisad att undervisa
uteslutande i en avdelning, är denna syn på saken
åtminstone för mig främmande.
Fröken Johanson undrar, hur någon
ändring skall kunna komma till stånd och hur
nuvarande anordning blivit tpraxis. Kanske
* fröken Johanson i viss mån kunnat besvara
frågorna, om hon studerat annonserna om
lediga tjänster vid B 1-skolor. I dessa annonser
brukar det stå angivet, i vilka klasser
befattningshavaren skall tjänstgöra. Följaktligen är
det vederbörande skolstyrelse (råd), -som
bestämt tjänstgöringens fördelning. Och det kan
väl knappast råda någon tvekan om att en
överenskommelse mellan lärare och lärarinna
rörande tjänstgöringen i sådana fall måste
underställas skolstyrelsens (rådets) prövning.
Man kan alltså tänka sig ifall, där såväl
lärare som lärarinna är ense om tjänsternas
fördelning, men där vederbörande myndighet
är av annan mening. Det ligger sålunda
ytterst i den lokala skolmyndighetens makt att
företa en ändring av förhållandena.
Ett sätt att få frågan ventilerad i
skoldistrikten är att upptaga den till diskussion vid
något sammanträde med lärarkår och
skolstyrelse (råd). Jag tror, att detta skulle vara
lyckligare än att debattera den i någon
lärar-tidning.
Karl Dahlin,
Hälleberget, Gullaskruv.
Varje S.A.F.-medlem
bör ha
SVENSK
LÄRARTIDNING
13 DECEMBER
En fingerfärdig
försvarsadvokat
Den av oss i ett par föregående
artiklar omnämnda Skolstriden i
Södra Sandby har föranlett ett
uttalande i tidningen Arbetet, som anser
sig kunna uppträda som
försvarsadvokat för skolstyrelsen. Då vi
tidigare utförligt relaterat denna
fråga sedd från den angripna
lärarinnans synpunkt, anser vi rättvisan
kräva ett tillmötesgående av det till
oss framställda önskemålet, att
också motpartens argumentering delges
vår läsekrets. Vi avtrycker på
annan plats det väsentliga av Arbetets
artikel och det bemötande av
denna, som hr Frankman tillställt
tidningen.
Vad som genast faller den kritiska
läsaren i ögonen är, att tidningen
Arbetet icke på någon enda punkt
kunnat bestrida riktigheten av vår
framställning. I stället gör
tidningen en kringgående rörelse och börjar
tala om något annat. Vad som
tilldragit sig karakteriseras som
baga-tellartat. Avser tidningen därmed,
att de mot den bestraffade
lärarinnan framkomna anmärkningarna är
bagatellartade, instämmer vi gärna i
omdömet. Men för bagatellartade
förseelser kan endast en mycket
omdömeslös skolstyrelse tilldela en
lärare varning. Varningen innebär
nämligen för en ung lärare
betydande ekonomiska bördor. Den kan
också stänga möjligheten till befordran
och försvåra för vederbörande att få
annan plats. Det är ett av de
strängaste straff, som kan drabba en
lärare.
Att rättsgrunden för detta
domslut är utomordentligt smal, framgår
av akterna i målet. Vi måste
uttrycka vår förvåning över att icke
ett ord i Arbetets mångordiga
artikel vittnar om att tidningen
observerat detta. Dock har statens
folkskolinspektör i ett officiellt aktstycke
under ämbetsmannaansvar betygat:
»Under 25 år har jag varit
folkskolinspektör, men ett sådant jäktande
med lärarinnor, som här
förekommer, har jag aldrig förut sett. Det
borde dock vara klart, att dessa
ständiga skrivelser, dessa förhör
och rannsakningar, dessa krav på
förklaringar ofta rörande rena ba-
gateller, dessa krånglerier med
bostad, vedbrand och
trädgårdsanläggningar, dessa öppna eller förstuckna
hotelser måste verka deprimerande
på tröttkörda lärarinnor, särskilt
om de har ett något ömtåligt psyke,»
Inspektören tillägger, att en
lärarinna redan måst ta tjänstledighet
och att den andra verkar förpinad
och sannolikt snart också blir
tvungen att ta ledighet, om det ska fortgå
som hittills. Hans råd till
skolstyrelsen blir: låt lärarinnorna i lugn och
rö få sköta sitt arbete.
Att avfärda detta omdöme på det
sätt Arbetet gjort vittnar om »en
otrolig brist på respekt för
verkligheten» för att citera ett av tidningens
yttrande om hr Frankmans tidigare
artikel i Sv. Ltg. Genom att tala om
något annat än det i denna affär
relevanta, kan man kanske inför en
ensidigt informerad läsekrets få ett
sken av vederhäftighet. Den som läst
båda parternas inlägg i denna tvist
vet emellertid, att den av oss
återgivna artikeln i Arbetet närmast
kan karakteriseras som ett om
fingerfärdighet vittnande försök att
blanda bort korten.
Om Arbetet skulle ha rätt i sitt
omdöme om den ena av de i
tidningens spalter presenterade
lärarinnorna - därom saknar vi anledning att
i detta sammanhang uttala oss -
borde icke varningsbeslutet då ha
riktats mot henne? Den andra
lärarinnans förseelse är en bagatell,
säger Arbetet och skolstyrelsens
beslut kan té sig småaktigt. »Men man
kan förstå, om dess hårt frestade
tålamod någon gång tryter och att
den försöker skaffa sig något
gehör med lagens hjälp, när inte bara
sak utan också form läderas.»
Eesonemanget är klassiskt.
Skolstyrelsens tålamod har satts på prov
av A. När så B låter komma sig till
last en bagatellartad försummelse
(±r= att underlåta utföra något, som
vederbörande ej är skyldig göra),
tryter tålamodet och stora klubban
tas fram. Skolstyrelsen beslutar
varna B.
Känns historien igen? Det är en
ny upplaga av den klassiska
berättelsen om bagaren, som hängdes för
smedens brott.
Striden i Södra Sandby rymmer
emellertid åtskilliga sällsamma
poänger utöver de redan publicerade.
Vi torde därför få anledning att
återkomma.
1328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
