Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 52. 27 dec. 1933 - Historiska vykort. En intressant artikelserie för Svensk Lärartidning - Skandalen i Södra Sandby. Terror mot lärarinnor. Otroliga interiörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det längsta. Men även de måste ge sig omkring 729, och den
ortodoxa romar-kyrkan stod som härskare. Engelsmännen blev
snart och länge mera påviska än påven och bedrev en enorm
missionsverksamhet på fastlandet. Om detta skall något
talas i en följande artikel.
SVENSK LÄRARTIDNING
Skolskandalen i Södra Sandby
Terror mot lärarinnor
Otroliga interiörer
Den av Svensk Lärartidning lämnade redogörelsen för Skolstriden
i Södra Sandby väckte ett visst uppseende i landsortspressen. Av
huvudstadstidningarna refererade endast en, Social-Demokraten,
vår framställning. På ledaravdelning anslöt sig också tidningen
till de av oss framförda synpunkterna.
Nu, 14 dagar senare, har också Dagens Nyheter tagit upp problemet.
Tidningen ägnar frågan en förstasidsartikel, som i vissa delar
bygger på det material Svensk Lärartidning tidigare presenterat
sin läsekrets, men som dessutom innehåller några nya fäkta av
stort intresse. Vi tillåter oss därför nedan återge det väsentliga
i Dagens Nyheters artikel, inte minst med hänsyn till att denna
ställer en från Södra Sandby skolstyrelse till överstyrelsen för
någon vecka sedan ingiven och genom telegrambyrån tjänstvilligt
distribuerad inlaga i en blixtbelysning. Dagens Nyheter skriver:
I tidningsmeddelanden, som varit synliga rörande stridigheterna,
har småskollärarinnan oförtjänt kommit i en synnerligen
ofördelaktig dager. En rad beskyllningar för »barbariska
straffmetoder mot skolbarnen» har framstått som om de gällt
henne, ehuru de i verkligheten avse en lärarinna, som numera
åtnjuter tjänstledighet på grund av sjukdom, och som icke har
annat med den nu akuta skolstriden att göra än att hon av
skolstyrelsen påstås ha animerat fröken Andersson till
»trilskhet» gentemot styrelsen. Förväxlingen torde ha skett
genom oklar formulering av den skolstyrelsens inlaga till
domkapitlet i Lund, som ligger till grund för tidningsartiklarna.
Att den nu tjänstlediga lärarinnans förseelser dragits fram i
samband med anmärkningarna mot fröken Andersson – vilka inom
parentes sagt röra rena obetydligheter – kan synas märkligt, då
de, om de över huvud taget ägt rum, måste hänföra sig till en
länge sedan svunnen tid – enligt anmälarnas egen uppgift 15 år
tillbaka.
Men om skolstyrelsen är minnesgod, kan det också finnas anledning
för andra att vara det. Ser man tillbaka i tiden finner man, att
skolfejden i Södra Sandby pågått i många år, och att den av allt
att döma måste ses mot bakgrund av att posten som skolstyrelsens
ordförande innehas av en person, vilkens kvalifikationer för en
dylik förtroendeställning upprepade gånger dragits i tvivelsmål
av omdömesgilla personer.
Den som i egenskap av skolstyrelse-ordförande i Södra Sandby
handhar den högsta lokala vården av skolundervisningen är
chaufför Malte Hillbertz, vilken enligt tillgängliga domstols- och
polisprotokoll företer en meritförteckning upptagande bl. a.
mordförsök, rån, häststöld, förfalskning, rubbande av kvarstad
m. m., varjämte han suttit häktad i en mordbrandsaffär.
Förfalskningsbrottet och häststölden renderade Hillbertz
frihetsstraff, medan det i förening med mordförsök förövade
rånet på en hästhandlare från Malmö ledde till att han som
kriminalpatient intogs på hospital.
Hr Hillbertz åtnjuter förtroende.
Dessa kända förhållanden samt den ständiga oron vid skolan
i Södra Sandby gör, att man på ansvarigt skolhåll funderar
på ett sätt att uppnå regimförändring. Begagna skoldistrikten
den genom upphävandet av kyrkoherdens självskrivenhet såsom
ordförande i skolrådet vunna (befogenheten att välja ordförande
så illa som här skett, så torde det, säger man sig, bli nödvändigt
att vidta sådana åtgärder, att dylika skandaler icke kan upprepas.
Med gällan[-lan]de lagar har dock varken domkapitlet eller
skolöverstyrelsen någon möjlighet att inskrida mot en olämplig
skolstyrelseordförande, så länge denne åtnjuter väljarnas
förtroende. Vad det nu aktuella fallet beträffar, så valdes
Hillbertz av arbetarpartiet för många år sedan, och trots att
flera av hans förseelser förskriver sig från ganska färskt
datum, har man icke ansett, att de bör rubba förtroendet till
chauffören-skolledaren. Inom själva skolan har han också en
trogen vapendragare i den av honom tillsatta tillsyningsläraren
H. Sundgren, vilken är författare till en omfångsrik bilaga
till skolstyrets skrivelse till överstyrelsen rörande
fröken Andersson. Han skildrar därvid bl. a. hur lärarinnan
vid ett tillfälle slagit igen en dörr framför näsan på
honom med påföljd att rutan krossats. Orsaken skulle varit,
att ett häftigt ordbyte uppstått mellan hr Sundgren och
fröken Andersson i en affär rörande skolan.
Lärarinnan och en kamrat till henne uppger däremot, att rätta
anledningen till uppträdet var, att hr Sundgren befann sig i
så upprymd sinnesstämning, att de fann säkrast att i all hast
genom att stänga dörren hindra honom från att intränga i lokalen.
Vid bedömningen av trovärdigöieten av de båda damernas påstående
kan det ha sitt intresse att veta, att Sundgren upprepade gånger
under sin skolmannatid dömts för fylleri vid ratten samt att
han under sin seminarietid erhöll »nedsatt sedebetyg» – ganska
unikt för en folkskollärare – på grund av misslyckat handhavande
av spritdrycker.
Hur kan det vara möjligt...?
På skolmannahåll frågar man sig hur det kan vara möjligt, att en
folkskollärare, som den ena gången efter den andra dömes till
böter för fylleri, undgår varje efterräkning av disciplinär
art och i stället får förtroendet att vara tillsyningslärare.
Varken domkapitlet eller folkskolinspektören kan anbefalla
disciplinära åtgärder mot lärare, utan detta tillkommer endast
folkskolstyrelsen. Då nu ordföranden och styrelsen finner, att
Sundgrens vandel icke bör föranleda någon åtgärd, förstår man
måhända, att denne städse är villig att betyga sitt fulla
förtroende för styrelsen och speciellt dess ordförande.
En god bild av de rådande förhållandena i Södra Sandby får
man också av en skrivelse till skolstyrelsen från
folkskolinspektör Th. Brandt i samband med varningsaffären.
Efter att stycke för stycke ha påvisat, att den lärarinnan
tilldelade varningen saknar stöd i gällande lagar och
förordningar – det hela rör sig om en ren bagatell
– avfyrar folkskolinspektören följande salva:
»Låt lärarinnorna vara i lugn.»
»Åtskilligt kunde vara att tillägga, men jag skall i
detta sammanhang inskränka mig till att stryka under
Signe Anderssons anhållan att i lugn och ro få sköta
sitt arbete. Under 25 år har jag varit folkskolinspektör,
men ett sådant jäktande med lärarinnor som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
