Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 52. 27 dec. 1933 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
LÄST OCH ÅTERGIVET
Skolstriden i Södra Sandby har
föranlett krav på garantier mot olämpliga
skolrådsordförande. Det i denna tidning
framkastade förslaget att länsstyrelsen
efter hörande av folkskolestyrelsen finge
rätt att förordna ordförande, vinner
anslutning av överlärare L. Wallerius,
som i en intervju i Dagens Nyheter
motiverar sin syn på läget så:
Det nu tillämpade förfarandet är i och för
sig et rikt enligt den kommunala
självstyrelseprincipen. Man hade ställt stora
förhoppningar på den rentav självklara önskan som
förefinns att den lokala skolledningen skulle
välja den bästa, mest upplysta och
lämpligaste till sin företrädare och förtroendeman.
Ett ställningstagande vid ordförandeval,
baserat uteslutande på partipolitiska eller
reli-gionssekteriska åsiktsbildningar måste verka
skadligt för skolan och dess
arbetsförhållanden. Med tanke på de stora ekonomiska offer
som staten bringar kommunerna i form av
statsbidrag till skolväsendet synes det vara
rimligt att i den lokala (skolstyrelsen funnes
åtminstone e n representant för
statssamhället. En motsvarighet härtill kan åberopas i
det förhållandet att länsstyrelse utser
ordförande i taxerings- och pensionsnämnder. Som
det nu gestaltar sig, och vara de skandalösa
förhållandena i Södra Sandby ger ett talande
exempel, kan myndigheterna ingenting göra
för att avlägsna en olämplig
i&kolstyrelseord-f ö rån de. Man torde därför böra ta i allvarligt
övervägande huruvida ej en
författningsändring vore av nöden, vilken i så måtto hävdade
de kommunala självstyrelseprinciperna att
den lokala skolstyrelsen finge rätt att
föreslå vem den önskade till ordförande, men att
förordnandet skedde genom länsstyrelsen,
slutar överlärare Wallerius.
Hr A. Frankman skriver i
samma tidning:
En skolstyrelseordförande bör liksom till
exempel en taxeringsnämndsordförande eller
prövningsnämndsordförande ha möjlighet att
hävda lagens anda och mening utan att
behöva ta några hänsyn till tillfälliga
sockenåsikter. Det inses lätt att den av
skolstyrelsen eller skolrådet för året valda
ordföranden numera har mycket svårt att om eå
behövs hävda en självständig mening. Utsåges
han av länsstyrelsen eller domkapitlet på
förslag av folkskolinspektör, så bleve hans
ställning en helt annan. Det skulle då aldrig
kunna komma på fråga att man utsåg en person,
vars föregående är sådant att han redan
därför måste med skräck betraktas av den under
honom hörande lärarpersonalen. Inte heller
kunde utses andra än sådana som hade den
formella kompetensen, och skulle i något fall
en olämplig ordförande förordnas, vore det ju
mycket lätt att entlediga ’honom.
Men ordförandebefattningen är, där ingen
lokalinspektör eller överlärare finns, så
betungande att det kanske ändå bleve svårt att
finna lör övrigt kvalificerade personer som
vore villiga att åta sig ;så mycket extra rent
expeditionsarbete. Detta har ju förut ingått i
prästens-ordförandens skyldighet, och
prästlönen kunde delvis ’betraktas som
skolrådsordfö-randelön. Det bör väl anses åligga
statsmakterna, vilka lyft denna arbetsbörda från
prästerna, att lämna någon ersättning åt dem
som nu får ta hand om dessa göromål. Om
staten således lämnade något litet anslag till
avlöning åt överläraren i varje distrikt och
denne liksom städernas folkskolinspektör och
de större distriktens överlärare vore
skolstyrelsens sekreterare och expeditionsman, så
skulle det säkert inte möta några
oövervinneliga svårigheter att även ute i skoldistrikten
få lämpliga personer, villiga att bekläda
ordförandeposten i skolråd eller skolstyrelse.
Södra Sandbyfallet är, som vi redan
framhållit, unikt. De förfrågningar hos
folkskolinspektörer och kommunalmän
Dagens Nyheter gjort bekräftar detta.
Inspektör F. H. Larsson i Filipstad
anför:
Av mina 25 distrikt har 8 valt lekmän till
skolrådsordförande och de flesta av dessa
lekmän är lärare. En är riksdagsman - han
är naturligtvis mycket duktig, men det är lite
besvärligt under våren, när han är i
riksdagen. Några större svårigheter har vi inte haft.
Det kan någon gång inträffa att
inkommande skrivelser inte är så väl stavade, men det
är ju bagateller. .Naturligtvis är det
värdefullt om man kan få ordförande som verkligen
är vederhäftiga och bildade samt äger en viss
pondus. Prästens självskrivenhet som
ordförande var inte lyckad, framför allt därför att
en del prästmän gärna vill slippa detta
arbete. Men förslaget att någon myndighet
skulle efter kommunens förslag utse ordförande
är bra, om det kan genomföras.
Inspektör L i n g e, Leksand yttrar:
Jag har alltid principiellt haft den
uppfattningen att valet borde vara fritt, säger
folkskolinspektör K. J. >Linge, Leksand, och
det håller jag fast vid. Det kunde förr
inträffa att gamla prostar på 70-80 år satt
som skolrådsordförande, och deras lämplighet
och arbetsvillighet, särskilt i stora
skoldistrikt, där det inte, fanns någon överlärare,
kunde ibland betvivlas. Ej heller har jag i
mitt inspektionsområde haft några tråkiga
erfarenheter av det nya systemet. I 15 av mina
18 distrikt sitter präster som
skolrådsordförande, medan de 3 andra har en folkskollärare,
en småskollärarinna och en landsfiskal som
skolrådsordförande.
Den gamla ordningens återinförande önskar
jag alltså inte, men jag medger naturligtvis
att ’Sandbyfallet är upprörande. Jag känner
även till ett annat tråkigt fall, dock ej inom
mitt område. Ordföranden där kände inte till
skolförfattningen, utan måste alltid vända sig
till annat håll då någonting skulle skrivas.
Sådant kan få en att igå in för det av
Överlärare Wallerius framförda ’förslaget att
kommunerna visserligen skulle få föreslå
ordförande, men att länsstyrelsen, om det någon
gång behövdes, skulle få utse någon annan.
Inspektör Pihl, Östersund:
Skolrådsordförandena har inte samma
tjänsteansvar nu, som på den tid, då prästerna var
självskrivna. Blir det något krångel, finge
man väl vända sig till skolstyrelserna direkt,
men det är en ganska besvärlig procedur att
på den vägen genomföra en avsättning av
vederbörande. Om däremot länsstyrelsen finge
ansvaret för förordnandet av ordförande,
skulle den väl också få befogenhet att entlediga
honom om han visade sig olämplig. Därför
tycker jag att hr Wallerius förslag är bra.
Återinförande av prästernas självskrivenhet
tycker jag däremot inte är nödvändigt - lika
litet som jag för övrigt på sin tid tyckte att
avskaffandet därav var nödvändigt.
Jag har inga tråkiga erfarenheter från
mitt eget inspektionsområde. I de flesta
kommuner väljes prästerna till
’skolrådsordföran-de, och där så ej skett har det oftast berott
på att kyrkoherdebefattningen varit vakant.
Några politiska motiv tror jag inte spelat in
vid något val.
Inspektör G o 11 f r. Björkman,
Skara:
Visst visar fallet i 8ödra Sandby att något
är på tok, men jag har inte haft anledning att
närmare isyssla med frågan om lekmännen
som ordförande. Av de 103 skoldistrikt som
faller på mitt område har endast 11 inte valt
prästen till ordförande, och i några av dessa
11 fall har man varit tvungen därtill,
emedan kyrkoherdebefattningen varit vakant, och
den unga vicepastorn ibland ej varit valbar i
annexförsamlingen. De lekmannaordförande,
som förekommer här, är mycket dugliga och
fullt bildade personer.
Biskop O. Bergqvist, Luleå:
Prästernas självskrivenhet ansåg jag nog
bra när den fanns, och jag talade också för
den i riksdagen, men många präster tyckte
att detta tvång var en tung börda. Nu tror
jag knappast att prästerna själva skulle
önska en återgång till det gamla. Däremot tror
jag det vore välbetänkt, om någon myndighet
finge bestämmanderätt vid tillsättande av
ordförande. Många ovidkommande
omständigheter kan spela in vid ett val. Man får bättre
garanti för att ordföranden äger de nödiga
kvalifikationerna, om tillsättningen sker
genom en myndighet.
Inom Luleå stift har inga olägenheter
uppstått av den nya ordningen. I de flesta
församlingarna har prästerna valts, och där i
stället lekmän blivit utsedda, har det visat sig
gå ganska bra.
Svenska landskommunernas förbunds
verkställande direktör, J. A. Zander,
anför:
Om det kan visas exempel på att en
skolstyrelseordförande valt som icke håller måttet
är detta intet bevis för att systemet med
kommunvald ordförande icke fungerar
tillfredsställande. Det gjordes på sin tid sakliga
anmärkningar mot de självskrivna ordförandena
- prästerna - i ej så iå fall, och
förhållandet skulle sannolikt bli detsamma om någon
statlig myndighet skulle förordna
skolstyrelseordförandena. Härom vittnar det stora
missnöje som här och var gör sig gällande med de
av myndigheterna förordnade ordförandena i
nämnder, där statlig myndighet nu har denna
befogenhet.
Att lärarna nu är så varma anhängare av
systemet med självskrivna eller av
statsmyndighet förordnade ordförande för skolstyrelser
och skolråd torde förnämligast bero därpå att
detta skulle kunna betraktas som ett steg i
sådan riktning att deras dröm om
statsanställning för lärarkåren skulle vinna därpå.
Blir ordförandena utnämnda av statens
myndigheter, så utgör detta ett steg till
skolväsendets förstatligande, resonerar de
synbarligen.
Jag skulle vilja mana till besinning i
omdömena då det gäller dessa ännu ganska
oprövade förhållanden. Lagen har på de flesta håll
ännu icke varit i kraft i två år, och att döma
av hittills vunnen erfarenhet har denna
reform utfallit fullt tillfredsställande. Det
bjärta undantag, som iSödra Sandby utgör,
bekräftar blott denna regel.
Misstag kan begås och felsteg kan göras,
men de enstaka fall, där detta kan påvisas på
här ifrågavarande område kommer
kommunerna sannolikt själva till rätta med. Fråga
är om skolan har råd att skjuta ifrån sig de
många kommun val da förtroendemännen, som
med hänförelse och värme omfattar sina
uppdrag Jör skolan. Principen om de kommunala
organens rätt att själva välja sina ordförande
är sund och Bottnar i en för självstyrelsen
eå viktig princip att vi icke ska låta ett eller
annat tillfälligt misstag på de 2 500 valda
ordförandena fälla denna princip. Man ska
inte kasta ut barnet med badvattnet.
1292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
