Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Yi komma, vi komma från fjerran bygd,
Der lifvèt är hvila och glädjen dygd;
Der Jorden sig smyckar, för Solens sultan,
1 skrud af en enda omätlig tulpan,
Och färgor vid färgor, i njutande brand,
Förkunna den eviga sommarens land.
Så nämn mig den verld, der en knoppande vår
Förmäls med en sommar, som aldrig förgår;
Der mandelblomman parar sin lukt
Med gyllne orangens svällande frukt,
Der floden slingrar sin perlbindel, varm,
Kring drufvo-kullarnas jungfrubarm!
Och nämn mig det språk, som med gudasvar,
Fast stumt, är tolk mellan älskande par;
Hvar bokstaf en doftande blomma är,
Som i knippe den listiga småtärnan bär,
Och kallar riddarn, på hingsten svängd,
Att vaka vid fönstren i nätters längd!
Och nämn mig den kraft, som ur granens natt
Din själ så ofta bland palmer försatt;
Som från Norden, der hjertat förgäfves brann,
Ledsagar det åter till Ginistan;
Och till ljuset på myrrho-ångorna far,
Lik paradisfågeln, melodisk och klar!
När himlen af längtan är dunkelblå,
Och djuren i skuggan smäktande gå,
Då klappar min puls mer eldig och full,
Då strålar min krans som juveler och gull:
Jag tror mig hvila i Sabas lund,
Ocfr kyssa en saknad colibris mund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
