Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplysningen, mot 1700-talets rationalism. Den hade tagit
arf från den äldre mystiken; från Rousseau fick den
sin hänsynslösa subjektivism och från Goethe
uppfattningen af poesien och konsten som medlen för
en äkta humanitet. För romantikerna var poesien
ej blott som den varit för äldre generationer ett
behagligt tidsfördrif, en prydnad och en krydda på
tillvaron, utan själfva det centrala i lifvet, och så
hopsmälte för dem religion med poesi och konst.
Poesien blef det gudomligas högsta
uppenbarelseform och den poetiska konstruktionen tog ledningen
äfven inom deras filosofi, där Schelling, sökande
enheten af ande och natur, sammansmälte fantasi
och naturvetenskap.
Det blef en fullständig omstörtning af alla
värden. Det romantiska geniet erkände inga andra
lagar än dem det själf gaf sig ur sitt eget väsende,
och det stod skalden fritt att skapa den form han
behöfde för att ge uttryck åt sina innersta tankar
och känslor. Nu först får skaldens fantasi erkänd
rätt att spänna sina vingar till flykt, och han ger
sig af på upptäcktsfärder både inåt och utåt.
Inåt — ned i människoandens djupaste schakter,
till det omedvetna, det under medvetandets tröskel
liggande, hela detta känslolif, som upplysningen
icke tagit notis om, medan romantikerna fråssade
i mystiska aningar och i hemska stämningar. Men
också utåt vände man blicken, den romantiska
fantasien ställer vid sägnens hand färden till den glada
rika södern eller till orientens vidunderland eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
