Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helhet är Amorina med dess vilda fantasier djupt
gripande, ty Almqvist har här med en intensitet
som ingen annorstädes skildrat sin ungdoms
fruktansvärda själskamp, en kamp, som, om man får tro
hans egna ord, varit nära att drifva honom till
fullständig förtviflan, till själfmord.
Scenerna i Amorina växla för öfrigt i brokig
mångfald. Bredvid grufligheterna finnas där
lyriska kärleksscener[1], öfversvinnliga religiösa
utgjutelser, fridfulla idyller, bittert humoristiska teckningar
och satiriska skildringar, där Almqvist utslungat
hela sitt etsande hån öfver ytligheten, flärden och
egoismen bland samhällets härskande klasser. Blott
bland de landtliga, enfaldiga människorna påträffa
vi älskvärda, milda naturer, som följa sina goda
insikter, som ock taga vård om den olyckliga
Henrika, då hon irrar omkring med sitt barn.
Amorina ger oss den unge Almqvist; han har
i denna bok omfattat alla de frågor som jäste i
hans inre. Den är omogen, den saknar
komposition och begränsning, känslan brusar och
skummar och språket är svulstigt och oklart. Almqvist
slår öfver och förfelar sitt mål. Boken röjer stora
andliga krafter; men Almqvist har ännu icke sett
tillräckligt af lifvet för att kunna ge yttre
gestaltning åt sina syner.
Almqvist har själf benämnt Amorina sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
